Hem > Forum > Depression > Jag saknar min pappa trots att han sårat mig

Jag saknar min pappa trots att han sårat mig

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Jag har haft otroligt tuffa år med stor sorg i mitt hjärta över en familjekris jag befunnit mig i. Jag saknar min pappa trots att han har sårat mig och när jag blir påmind om hur jag blivit behandlad känner jag både ilska, sorg och besvikelse på samma gång…

    Jag vill att han ska veta hur sårad jag egentligen blivit och hur hårt det tagit på mig att känna sig övergiven av sin egen familj. Jag vet inte ens om det är möjligt om vi kan få någon relation med varandra och om han kan ha förståelse för mig och mina känslor. Vi har inte pratat på flera år och han har varken hört av sig eller velat träffat min dotter på 1,5 år. Jag vill försöka göra något men jag är samtidigt fruktansvärt rädd för att det inte kommer hjälpa mig någon vart. Jag känner mig bara så ensam och har varken någon bra kontakt till min mamma eller min pappa.

     

     

    Det låter jobbigt. Jag känner till viss del igen mig i det du beskriver. Kanske är det traumabond?

    Du saknar honom trots att han har skadat dig….. du kanske önskar att han var en annan pappa? En mer tillmötesgående person som förlåter och respekterar dig.

     

    Du kanske kan skriva ett brev till honom först. Du behöver inte skicka det. Bara få utlopp för dina tankar och känslor

    Trådstartaren

    Jag vet inte vad traumabond är men min pappa är tillsammans med en narcissistisk kvinna som aldrig riktigt gillat mig. Vilket för några år sedan ledde oss in i en konflikt då jag tillslut satte ned foten och sa ifrån till henne, efter år av förminskning och kränkning inom familjen. Min far har tyvärr tagit hennes parti och har själv tagit avstånd från mig för att dom lägger allt i mina händer hela tiden och är därför mitt ansvar att göra det bättre. När jag hade kontakt med dom så var det alltid jag som gjorde fel, jag som aldrig hörde av mig, jag som aldrig brydde mig osv… det har lett till att jag mått fruktansvärt dåligt. Jag önskade att han kunde kämpa för mig, visa att han tycker om mig och vill mig väl trots hans fru. Men det känns långt bort och kanske till och med så långt som i en annan värld just nu.

    Jag vet inte vad traumabond är men min pappa är tillsammans med en narcissistisk kvinna som aldrig riktigt gillat mig. Vilket för några år sedan ledde oss in i en konflikt då jag tillslut satte ned foten och sa ifrån till henne, efter år av förminskning och kränkning inom familjen. Min far har tyvärr tagit hennes parti och har själv tagit avstånd från mig för att dom lägger allt i mina händer hela tiden och är därför mitt ansvar att göra det bättre. När jag hade kontakt med dom så var det alltid jag som gjorde fel, jag som aldrig hörde av mig, jag som aldrig brydde mig osv… det har lett till att jag mått fruktansvärt dåligt. Jag önskade att han kunde kämpa för mig, visa att han tycker om mig och vill mig väl trots hans fru. Men det känns långt bort och kanske till och med så långt som i en annan värld just nu.

    Aha, okej. Då kanske det är din pappa som har en trauma bindning till kvinnan. Vilket innebär att han väljer hennes sida oavsett vad hon gör. Han får höga toppar och låga dalar i en sån relation och blir beroende av den.

    Han ser inte det du ser. Han är styrd av henne. Kanske är han rädd för att nå ut till dig för att hon ska bli arg? Han kanske inte vill ställa till nåt bråk och därför är tyst istället. Han försöker nog ”överleva”.

    Det låter i alla fall väldigt jobbigt. Jag har själv en pappa som har narcissistiska drag och min mamma är tillsammans med honom. Jag önskar ibland att mamma vågade bryta sig loss. För jag får inte träffa henne utan honom. Så idag pratar vi inte tyvärr. Men tiden kan säkert göra att saker och ting förändras…

     

    Jag hoppas du får nån klarhet i detta..

    Trådstartaren

    Tack så mycket för förståelsen!

    Jag tror verkligen att min pappa styrs av henne men jag önskar att han kommer till insikt en dag om vad han även förlorar pågrund av att han väljer henne. Det är något som alltid kommer såra mig och som aldrig kommer försvinna ur mig. När man varit med om mycket saker i livet så tror man ändå på att det finns hopp om olika förändringar. Det kommer jag alltid tro på men samtidigt inte fastna i det förflutna så att det blir ett lidande. Att komma vidare efter en stor familjesorg har inte varit enkel och den stora sorgen kommer nu när jag bearbetar allt i terapi. Innan försökte jag bara överleva.

    Att må dåligt över en familjemedlems beteende är fruktansvärt jobbigt och ledsamt. Den man ska stå närmast kan svika rejält.

    Jag har valt bort min bror som hela tiden betedde sej illa mot mej. Senaste gången var det gräsligt hur illa han betedde sej, så jag gjorde ett val….tog avstånd. Men det är ju en sorg….visst kommer saknaden och längtan ändå…man önskar att det kunnat vara bättre…men man sörjer och saknar oavsett…

    Tack så mycket för förståelsen! Jag tror verkligen att min pappa styrs av henne men jag önskar att han kommer till insikt en dag om vad han även förlorar pågrund av att han väljer henne. Det är något som alltid kommer såra mig och som aldrig kommer försvinna ur mig. När man varit med om mycket saker i livet så tror man ändå på att det finns hopp om olika förändringar. Det kommer jag alltid tro på men samtidigt inte fastna i det förflutna så att det blir ett lidande. Att komma vidare efter en stor familjesorg har inte varit enkel och den stora sorgen kommer nu när jag bearbetar allt i terapi. Innan försökte jag bara överleva.

    Tack själv!

    Han har svikit dig för att göra henne nöjd. Låter som att det är väldigt smärtsamt. Men ingen annan än din pappa kan inse det. Du verkar i alla fall ta tag i dina jobbiga upplevelser och jag hoppas det kommer kännas bättre.

    Det är inte lätt. Det gör ont. Men du är starkare än smärtan..

    Att må dåligt över en familjemedlems beteende är fruktansvärt jobbigt och ledsamt. Den man ska stå närmast kan svika rejält. Jag har valt bort min bror som hela tiden betedde sej illa mot mej. Senaste gången var det gräsligt hur illa han betedde sej, så jag gjorde ett val….tog avstånd. Men det är ju en sorg….visst kommer saknaden och längtan ändå…man önskar att det kunnat vara bättre…men man sörjer och saknar oavsett… ❤

    Ja, det är nog en del i att vara människa. Känslorna kommer att finnas där…. Tanken om hur relationen kunde vara… men inte var. Önskan om en god relation. Dock krävs det två personer för att det ska funka. Ger den ena inget så är det lika bra att ta avstånd som du gjort…. En dag kanske de fattar vad de gick miste om… Men alla vill inte förändras, tyvärr.

    Hej, jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver, jag har haft exakt samma ”problem ” med min pappa. Alltså han har alltid varit snäll mot mig och inte i onödan dragit in mig i hans problem ( åtminstonde försökt) sen är det ju så klart oundvikligt när han åker in på ackis för överdoser. Men på något sätt finns alltid sin kärlek för sin pappa där, det är ändå någon du känt i större delen av ditt liv. Jag brukar vända på saken, jag är inte besviken på min pappa, jag är besviken för att han valde drogerna framför mig i många fall. Så ja jag tror att du är besviken för att han valde andra grejer framför dig, snarare än att du är besviken på han som person. Lite svårt att förklara hur jag menar men☺️❤️

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.