Hem > Forum > Depression > Jag orkar inte mer.

Jag orkar inte mer.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Hej. Jag tänkte berätta lite om hur mobbning och andra saker kan påverka en människa. Jag skriver detta för att det känns som att jag behöver bara få ut det.

    När jag var 8 år så började en av mina kill vänner vara lite irriterade men jag tänkte inget på det eftersom vi var så små. Det blev bara värre när jag började åk 4 , det blev fler personer som började mobba mig . I fyran blev det en kille till. Dem brukade kasta fotbollar på mig, kasta mina saker,  mest sånt som gjordes för att irritera mig. I åk 5 blev det MYCKET värre. Dem började säga saker till mig om mitt utseende, gjorde en diagnos som hete (mitt namn)- downsyndrome. Dem sa det till folk som var “konstiga ” (mig också såklart) i 5an så hade jag klippt mitt hår till väldigt kort eftersom det var så slitet och då började Dem säga att min kropp såg ut som en kille att jag är en kille och mer. Dem sa att jag var ful, tjock, att mina kläder var fula , Dem brukade knuffa  mig och sen gå på mina ben. Detta blev bara värre i 7an. Åk 7 så blev det en till kille som var ny på skolan som började mobba mig också. Dem brukade dra mig i håret. Ta mina saker. Säga att jag skulle ta mitt liv och mer. I 6/7 så började jag få grov depression. Började också planera att ta mitt liv. I 7an så hade jag försökt att begå självmord och ingen visste hur dåligt jag mådde/mår. Efter ett tag så sa jag till min mamma och vi gjorde en kränknings anmälan. Detta gjorde saker bättre men också sämre. Dem var populära och jag inte så synlig. Dem började säga saker om mig som inte var sant. Så nästan hela C spåret visste vem jag var och alla tittade på mig när jag är i det spåret. jag gick till skol kurator och undrade om jag har en diagnos och han sa att jag kanske har autism men vi ska kontakta BUP först. Jag sa detta till min vän och han hörde och sa det till hela skolan. Detta gjorde mig så ledsen och arg och besviken. Jag försökte ta mitt liv igen. Jag mår lite bättre men allting som har hänt sitter kvar. Och att dem vågar fråga mig “vad har jag gjort mott dig?” Jag skulle jätte gärna skrika på dem om allt Dem har gjort mott mig. Men jag gör det aldrig men jag vet att någon dag så kommer jag inte orka mer och kommer säga det.

    Just nu så får jag lite hjälp och mår lite bättre men har fortfarande jätte mycket depression över allt som har hänt.  Vad ska jag göra för att må bättre? .

    Avatar

    <3 Gud så fruktansvärt. Tror jättestarkt på att bygga upp så mycket som möjligt på fritiden för att skapa motståndskraft.

    Det hjälpte mig när jag blev mobbad i skolan och på ett arbete att jag umgicks mer än någonsin med familjen och även vänner som jag visste tyckte om mig. Vet inte om du känner igen det men det var som att under helgen byggde jag upp mig själv och sedan var hyfsat stark på måndagen. Nästan som förbytt. Kunde parera nästan vad som helst. På tisdag blev jag lite svagare och så pågick resten så, fredagen mådde jag skit igen. Hade knappt något självvärde kvar. Poängen tänker jag är hur som helst att lägga så lite tankeverksamhet om det är möjligt på dessa personer. Även i skolan. Lyssna på musik. Helst inte ta in att de ens existerar. Jag vet att det kan vara helt, helt omöjligt. Säger så för jag vet att man så lätt blir triggad av mobbare. Bara åsynen.

    För att må mycket bättre på sikt behöver man bli kvitt dessa plågoandar, slippa se dem.

    Har du en okej fritid och är trygg med människor där?

    Tusen kramar till dig

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.