Jag orkar inte längre

[Indigo Nucigy]

Jag mådde bra förut under ett litet tag men allt gick nedåt och lider av både ångest och självskade tankar som kommer från depression. Jag har inte kunnat jobba och jag kan inte sova. Jag känner att jag bara är till problem för alla och ber om ursäkt så fort jag säger något. Jag är fan inte värd något och det enda som gör att jag mår bättre är att jag bränner mig på armarna och slår mig själv. Jag fuckar upp precis allt för andra och jag vet inte hur länge mina kompisar kommer att hålla ut. Jag har tidigare försökt tagit livet av mig och vet hur min familj kommer ta det och vill inte göra det men ju längre det går desto starkare blir tankarna om hur fucking härligt det skulle vara att bara dö. Såg en dokumentär där en person hängdes och ju längre de går desto mer lockande känns det att bara ta något runt halsen.

Det skulle vara så mycket bättre för alla att jag inte sitter här och gnäller och snytltar på dem. Fan ta allting. Inga tabletter hjälper. Jag blir bara trött av dem och får ångest för det tar mig tillbaka till det tidigare självmordsförsöket. Jag har sagt det till min läkare och har fortfarande inte hunnit träffat psykolog. Blivit skickad till psykakuten två gånger men de tror mig inte och ger mig bara medecin som gör det värre.

Jag vill inte att min familj ska oroa sig över mig längre och att jag skapar dem sådant problem och att jag får dem att må dåligt. Jag hatar mig själv så jäkla mycket. Så så mycket!  Förlåt att detta är så svamligt och att jag tar upp saker som får andra att må dåligt när de läser detta. Jag ber verkligen om ursäkt för det. Jag inser också att detta nämner dumma saker och jag ber också om ursäkt ifall detta får någon att må sämre.  Jag skickar massa kärlek till er som är här och massor av kramar.

 

Jag skapade denna tråden under fel kategori förit också så fuck nu har jag ångest för det och förlåt.

Du säger i första meningen att du har en depression. Det är bra att du är medveten om det. När man har depression förvrängs ens känslor och det kan vara väldigt svårt att se verkligheten som den faktiskt är. Det blir väldigt lätt att se allt nattsvart även om verkligheten kanske är annorlunda.

Det låter på dig som att du har en familj som älskar dig och bryr sig om dig. Jag är säker på att de inte ser dig som en belastning och vill hjälpa dig att må bättre.

Vet du när du ska få träffa psykolog? En psykolog kan hjälpa en att reda ut sina känslor och tänkar och se på saker ur ett annat perspektiv. Det kräver mycket arbete så det är viktigt att kämpa på så gott man kan.

Det låter som att du ställer väldigt höga krav på dig själv. Ett tips är att försöka fundera på vad som hänt om någon annan gjort eller sagt som du. Hade den personen bara ställt till problem? Som exempel, att du råkade skapa tråden under fel kategori tidigare. Hur hade du reagerat om någon annan gjort det? Hade du tänkt att det är en person som bara ställer till problem, eller hade du tänkt att det var en vanlig person som  gjorde ett litet misstag?

Sköt om dig!

[Indigo Nucigy]

Anonym skrev:

Du säger i första meningen att du har en depression. Det är bra att du är medveten om det. När man har depression förvrängs ens känslor och det kan vara väldigt svårt att se verkligheten som den faktiskt är. Det blir väldigt lätt att se allt nattsvart även om verkligheten kanske är annorlunda. Det låter på dig som att du har en familj som älskar dig och bryr sig om dig. Jag är säker på att de inte ser dig som en belastning och vill hjälpa dig att må bättre. Vet du när du ska få träffa psykolog? En psykolog kan hjälpa en att reda ut sina känslor och tänkar och se på saker ur ett annat perspektiv. Det kräver mycket arbete så det är viktigt att kämpa på så gott man kan. Det låter som att du ställer väldigt höga krav på dig själv. Ett tips är att försöka fundera på vad som hänt om någon annan gjort eller sagt som du. Hade den personen bara ställt till problem? Som exempel, att du råkade skapa tråden under fel kategori tidigare. Hur hade du reagerat om någon annan gjort det? Hade du tänkt att det är en person som bara ställer till problem, eller hade du tänkt att det var en vanlig person som gjorde ett litet misstag? Sköt om dig!

 

Min familj är den underbaraste och den mest förstående familj en person som jag kan ha. De är så fyllda med kärlek att jag bara vill att de ska slippa mig för att kunna fokusera på sig själva. Du har säkert rätt str det inte ser mig som belastning men jag är det ändå. De oroar sig och min mamma är så ledsen att jag inte mår bra och jag hatar att jag får dem att känna så. De förtjänar så mycket bättre och jag förtjänar absolut inte dem. Allt jag gjort är att snylta på deras kärlek, känslor samt pengar och allt annat.

Jag kommer träffa psykolog om en vecka och det ser jag fram emot men jag vet att det kommer ta tid och jag känner mig bara så jävla dum för allt. Jag kan inte prata för vad jag än säger så blir det helt fel eller så glömmer jag ord och allting blir fel på det sätter. Jag krånglar till allt och även om jag försöker göra rätt så går det ändå åt helvete. Jag skulle säkert inte bry mig om andra gör fel men min hjärna bara slår ner mig aå fort jag gör något att jag ibland inte ens kan skriva eller bestämma något med vänner utan att jag vill bränna mig eller slå mig. Jag orkar bara inte längre med hela alltet för det verkar inte bli bättre.

Jag känner bara att jag svamlar och inte förtjänar att ens andas och jag ber verkligen tusen gånger om ursäkt för att det blev svammel igen. Tusen tack för svar jag är så otroligt tacksam för det och önskar dig allt gott!

Din mamma är ledsen för att hon älskar dig och vill att du ska må bra. Att du mår dåligt innebär inte att du snyltar på hennes och resten av familjens kärlek.

Jag uppfattar inte det du skriver som svammel, du skriver fullt begripligt om hur du tänker och hur du mår. Jag hoppas och tror att det kommer att gå bra hos psykologen. Om du inte lyckas förklara dig första gången så är det ingen fara, ni kommer att träffas regelbundet och du får möjlighet att berätta mer om dig. Psykologen kommer också att hjälpa dig att strukturera och formulera dina tankar.

[Indigo Nucigy]

Psykologen jag skulle till blev sjuk och jag vet inte längre när jag ska komma till någon. Förlåt förlåt att jag skriver här igen och jag vet att jag skulle ha svarat och allt men jag hade träffen med psykologen som… idk en målstolpe att inte göra något? Jag vet inte men nu är det datumet borta och jag vet inte vad jag ska orka göra.

Tråkigt att höra att psykologen blev sjuk. Kommer du att få någon ny tid eller förväntas du kontakta dem igen för att boka en ny tid? Tyvärr måste man ligga på vården en del för att få den hjälp man har rätt till.

Om du själv känner att du inte orkar jaga på vården för att få en ny tid kanske du kan be din mamma att hjälpa dig. Tänk då inte att du är en belastning för henne. Tänk att hon får en konkret möjlighet att hjälpa dig att må bättre. Det tjänar ni båda på.

På det här forumet får du skriva när och hur du vill. Jag är nyfiken på hur du mår och svarar gärna igen men kom ihåg att du skriver här helt för din egen skull.

[Indigo Nucigy]

Du har helt rätt om vården. Jag har varit med om det och blivit tvungen att ringa flera flera samtal men jag blev så glad för jag fick tid dagen efter och psykologen var jättesnäll. Det sämsta var att jag nu fått vänta och kommer fortsätta vänta tills nästa vecka innan jag får träffa henne igen och allt har liksom blivit värre och det känns som att man kommit till ett stadium där alla är trötta på en. Jag vet att det inte är så rent logiskt och att saker är som det ärt men det känns som att man drar ut på något och att det snart går åt helvete. Som om man väntar på att något ska gå åt fanders.

Förlåt jag gnäller en massa och att det bara blir konstigt och att det egentligen bara är så dumt. Tack för att du läser och svarar och så. Du är verkligen snäll och jag önskar dig allt gott i världen.

 

Skönt att du fick en tid och att psykologen är snäll! Det är viktigt att få en psykolog som man känner att det fungerar med. Jag tror att det kan bli lite värre när man börjar hos psykolog. Det är många känslor och tankar som kommer upp till ytan när man börjar sätta ord på dem. Då gäller det att försöka fokusera på målet och tänka långsiktigt.

Det är bra att du kan skilja på vad logiken säger och vad känslorna säger. Under depression är det lätt att ha en massa känslor som inte alls är logiska eller har med verkligheten att göra.

Ha det så bra!