Det var förr mer en tre månader sedan men det känns som igår. Tjejen som jag mest älskade i mitt liv lämnade mig för jag inte mådde bra. Jag vet fortfarande inte varför hon var så hård mot mig, inte förlät mig för jag sa att jag behöver vara lite ensam ( hon tog det som att jag slängde ut henne) allt jag har gjort var för hennes skull. Jag flyttade till staden där hon bodde för att plugga och vara nära henne, köpte allt i två för mig och henne , behandlade henne så väl, jag var redo att hyra en lägenhet och jobba om jag inte kommer in på högskola för att hon ska flytta till mig. Jag älskade henne så mycket sååå mycket och hon var min första kärlek. Men när jag flyttade var det pressigt , jag mådde skit, hon var kall , kokade mig, gjorde mig så avund sjuk. Det var så blandade relation status mellan vänner och kärlek men jag älskade henne så mycket och det visste hon om. Hon kallade mig för väldigt vidriga saker, hon var hård mot mig, lämnade mig ensam, jag grät och ansågs enligt henne omanlig, jag bad henne att vara med mig för jag är så ensam men hon sa att hon inte är min underhållningsobjekt. Jag känner mig så sviken fortfarande , jag kan inte må bra, jag har inga vänner , jag trivs inte med folk, jag är trött hela tiden, jag har ingen självkänsla eller självförtroende , jag är död men jag kämpar för att leva. Jag ser mina grannar festar , jag ser folk omkring mig har vänner, jag ser partner, jag blir ledsen att jag är själv och övergiven. Jag mår skit, jag är rädd för henne, att möta henne för jag är rätt att bli sårad eller ledsen, jag vill bara försvinna
