Jag kommer inte ihåg hur det känns att vara glad,

Jag ligger just nu på min säng , pappa tror att jag chattar med nån kompis

mina föräldrar skilde sig för ung ett år sedan pga att min pappa var otrogen med någon yogalärare som han träffade på Eriksdalsbadet , under en period träffade jag honom inte på 3 månader

först flyttade han till vårat landställe, sedan till min farfar, och nu har han en egen lägenhet 30 min ifrån där jag ”bor” med mamma

mamma jobbar 24/7 , pappa jobbar eller är på gymet eller med sin nya exotiska flickvän.

mamma har också en ny

han är från ett annat land, tänker inte säga vilket

han bor där borta , skild sedan ung 2 år tillbaka , nu är han här i Sverige så det är därför jag är hos pappa, så att mamma kan vara med honom…

jag spenderade min kväll igår ensam med min katt som mamma skaffade efter skilsomässan , det var ensamt, tyst

jag har haft självmordstankar sedan ett halvår tillbaka, jag har hållit en kniv mot min hals, slagit mig själv hårt i huvudet, gråtit, skrikit, fått en panikattack som jag aldrig kommer glömma. Jag höll mig borta från mat i 24 h. Jag har testat alkohol.

I skolan vet många att jag egentligen inte mår bra, de är snälla mot mig. Men

de kan inte göra någonting, de vet inte vad de kan göra förutom att bara finnas där

nu på fredag har jag utvecklingssamtal

mitt förra gick skit

pappa satt där och ”hånlog” mamma satt med rynkade ögonbryn och ett falskt leende, precis innan hade de haft ett rejält bråk om pengar men så fort min mentor öppnade dörren sken de upp som solstrålar

under utveckligssamtalet så började de helt plötsligt ta upp att jag gillar att dansa

jag hatar att dansa , jag förstod inte vad de höll på med och försökte säga nej till dem men de satt bara där och såg ut som frågetecken medans min mentor grep tag i min arm och sa pt mig att lugna ner mig

alkt var skit och jag bröt nästan ihop

efter utvecklingssamtalet sprang jag iväg, bara bort från dem, de ropade efter mig och följde efter nån meter innan de gav upp

jag har första tiden på morgonen nu på fredag, hela min dag kommer att förstöras

om jag inte var för skraj skulle jag ta livet av mig

men det som håller mig vid liv är tre saker:

musiken, jag spelar piano , skriver egna stycken, jag lever för piano och vill ge allt för att få ut mina egna stycken så att de blir världskända

min bror, han är den finaste människan jag vet som brinner för politik och strategi, han kan bli något stort en dag

skolan, en kväll gick jag ut när ingen märkte, jag gick till min skola och stod i mitten av den becksvarta skolgården, jag tittade upp mot himlen och bad om hjälp, jag grät, jag var ensam, så ensam. I skolan känner jag mig trygg, mina kompisar bryr sig verkligen om mig, det vet jag.

jag vill dö just nu mer än något annat men jag är för feg. Vad ska jag göra. Jag har ingen att prata med. Jag ber om hjälp. Snälla

snälla

hjälp mig

Kan du prata med skolans kurator eller någon annan vuxen på skolan?

Hej! Det låter verkligen som du har det riktigt jobbigt just nu. Självmordstankar
är inte ovanligt när man mår dåligt, men det är viktigt att du tar dem på allvar.
Det går att få hjälp och har man självmordstankar behöver du prata med någon
om dem. Det kommer inte att vara så här jobbigt konstant. Har du konkreta
självmordsplaner behöver du komma till akutpsykiatrin. Ett steg på vägen som
verkligen kan vara värdefullt är att kontakta Självmordslinjen på 90101 eller
mind.se/sjalvmordslinjen. Där kan du anonymt ringa eller chatta dygnet runt
med någon av Minds utbildade volontärer. Det kommer att vända, men du
behöver få hjälp. Vi tror på dig.

Hejsan. Det låter ju absolut som att du behöver någon professionel att prata med. Kan ju bara tala utifrån mina egna erfarenheter men försök att komma ut! Försök att göra saker du brukade tycka är roligt även fast det inte känns kul nu. Försök att göra en kanal för all din sorg och använd det till något kreativt; skriv, sjung eller vad som helst. Du måste komma ihåg att du är värd att må bra oavsett vad du och dina föräldrar går igenom. Försök att inte stänga in dig, ensam i ditt rum. Var ute bland folk. Kram 💞

Anonym skrev:

Jag ligger just nu på min säng , pappa tror att jag chattar med nån kompis mina föräldrar skilde sig för ung ett år sedan pga att min pappa var otrogen med någon yogalärare som han träffade på Eriksdalsbadet , under en period träffade jag honom inte på 3 månader först flyttade han till vårat landställe, sedan till min farfar, och nu har han en egen lägenhet 30 min ifrån där jag ”bor” med mamma mamma jobbar 24/7 , pappa jobbar eller är på gymet eller med sin nya exotiska flickvän. mamma har också en ny han är från ett annat land, tänker inte säga vilket han bor där borta , skild sedan ung 2 år tillbaka , nu är han här i Sverige så det är därför jag är hos pappa, så att mamma kan vara med honom… jag spenderade min kväll igår ensam med min katt som mamma skaffade efter skilsomässan , det var ensamt, tyst jag har haft självmordstankar sedan ett halvår tillbaka, jag har hållit en kniv mot min hals, slagit mig själv hårt i huvudet, gråtit, skrikit, fått en panikattack som jag aldrig kommer glömma. Jag höll mig borta från mat i 24 h. Jag har testat alkohol. I skolan vet många att jag egentligen inte mår bra, de är snälla mot mig. Men de kan inte göra någonting, de vet inte vad de kan göra förutom att bara finnas där nu på fredag har jag utvecklingssamtal mitt förra gick skit pappa satt där och ”hånlog” mamma satt med rynkade ögonbryn och ett falskt leende, precis innan hade de haft ett rejält bråk om pengar men så fort min mentor öppnade dörren sken de upp som solstrålar under utveckligssamtalet så började de helt plötsligt ta upp att jag gillar att dansa jag hatar att dansa , jag förstod inte vad de höll på med och försökte säga nej till dem men de satt bara där och såg ut som frågetecken medans min mentor grep tag i min arm och sa pt mig att lugna ner mig alkt var skit och jag bröt nästan ihop efter utvecklingssamtalet sprang jag iväg, bara bort från dem, de ropade efter mig och följde efter nån meter innan de gav upp jag har första tiden på morgonen nu på fredag, hela min dag kommer att förstöras om jag inte var för skraj skulle jag ta livet av mig men det som håller mig vid liv är tre saker: musiken, jag spelar piano , skriver egna stycken, jag lever för piano och vill ge allt för att få ut mina egna stycken så att de blir världskända min bror, han är den finaste människan jag vet som brinner för politik och strategi, han kan bli något stort en dag skolan, en kväll gick jag ut när ingen märkte, jag gick till min skola och stod i mitten av den becksvarta skolgården, jag tittade upp mot himlen och bad om hjälp, jag grät, jag var ensam, så ensam. I skolan känner jag mig trygg, mina kompisar bryr sig verkligen om mig, det vet jag. jag vill dö just nu mer än något annat men jag är för feg. Vad ska jag göra. Jag har ingen att prata med. Jag ber om hjälp. Snälla snälla hjälp mig

Hej, jag känner igen mig i dina tankar. Jag hade mina första självmordstankar när mina föräldrar skilde sig och jag skulle bo hos den man som min mamma varit otrogen med. Jag förståt känslan ”att vilja dö”. För mig var det som att Allt kändes fel och overkligt och jag ville bli av med den känslan. Hur känns det för dig?

Det känns som om jag är helt borttappad

Anonym skrev:

Det känns som om jag är helt borttappad

Var skulle du vilja vara?

Anonym skrev:

Var skulle du vilja vara?

På en plats där allt var lugnt, inte lika mycket tankar och röster i huvudet