Jag känner mig " mogen"

Med “mogen” menar jag att jag är färdig har inget mer att tillföra.

Tror att det är någon form av depression. Den dyker upp lite nu och då.

Har sökt vård några gånger senast förra sommaren vart remitterad till en psykolog ( för andra gången )

känner inte att det surrandet leder till något . Fick för en 7-8 årsedan  något som heter citalopram utskrivet

tror att det är en ganska lågdos. Har käkat den sedan dess.

Blir elak när jag inte mår bra vilket går ut över min fru .

Nu börjar hon ledsna på mig vilket jag har fullförståelse för

Det som gör det lite komplicerat är att vi äger en bondgård tillsammans med tillhörande verksamhet som vi försörjer oss på samt några anställda .

Hon tycker att vi ska skiljas och att jag skulle vara kvar på gården  “den är din”  jag kan bara konstatera att hon är den som är drivande att verksamheten skulle dö om hon försvinner.

Det här är som jag ser det en följd av att jag inte fungerar.

Kan vara lite avundsjuk på ett husdjur som man tar till veterinären och sedan en spruta i tassen den somnar in lugnt och stilla .

Känner en längtan att inte leva längre . Vill inte prata med min fru om det ,är rädd att hon skulle uppleva det som ett hot från min sida. För att hon ska stanna kvar,

Stannar här tills vidare.

 

 

 

 

 

 

Usch låter som du har det rätt jobbigt just nu. Bra att du skriver här – att skriva kan ge struktur till det man tänker och göra tankar klarare. Frågan är om du har rätt mediciner? Kanske ska du ta upp med din läkare att du har en önskan av att inte vara kvar i jordelivet. Det som du kallar den här mognadskänslan…

Kan det vara så att du behöver något nytt i ditt liv?

Har du funderat över varför din fru anser att jordbruket är du?

Jag prenumererar på den här tråden så jag läser allt du skriver och andra skriver …

Ser fram emot att få läsa vad du tänker ….

Sjukvården är lite besvärligt, den vårdcentral  vi har närmast en mil bort är driven av landstinget , ute på landet finns det inte liksom inga alternativ som man kan skriva sig på , så någon läkare har jag inte. Men en tanke är att ta kontakt med vårdcentralen efter helgerna. Utan någon större förväntan på att dom ska åstadkomma något. Dom har liksom ingen stabilitet när det gäller personalen, har man väldigt klart för sig vad man vill kan man kanske man kan övertyga någon läkare att ordna en remiss eller skriva ut medicin. Men då måste man veta själv vad man vill . Lite för mycket osäkra nybörjare för att det ska kännas bra att fara till vårdcentralen.

Bondgården är något som har gått i min släkt, den verksamhet som drivs idag är startad och driven av min fru. Jag är mest en medhjälpande make  det finns vissa sysslor som jag håller i. Men att hon skulle lämna verksamheten finns inte i min värld, skulle inte funka. Jag skulle kunna lämna verksamheten och det skulle funka ändå. Alternativt avveckla sälja gården under ordnade former. Då ställer min fru frågan “Vad skulle du göra då ?” Sätta mig i en lägenhet tror inte det är ett alternativ . Skulle bli som att sätta ett djur i en bur , skulle vara humanare att avliva mig då . Har inte en aning om hur jag skulle klara mig själv.

När jag funkar är det skapligt  . När jag inte funkar sänker jag omgivningen. Jag skulle behöva repareras. Hur det ska gå till vet jag inte.

Känner mig mindre svart idag än i går kväll. Men det går upp och ner med olika långa intervall  tycker att det kommer oftare nu , har inte fört  några anteckningar om hur jag mår så jag vet inte om det är något mer än ett tyckande.

Ett av problemen är att ett jordbruk med djur  inte är något självspelande piano ska det funka måste  man vara funktions duglig.

Stannar här idag

Ja vårdcentraler med staffetpersonal är skrämmande. Men på landet kan det vara en fördel för dig som mår pissigt. För då behöver du inte möta en läkare som kan alla dina släkthistorier och kan lyssna enbart på det du har att säga.

Finns det någon större stad i närheten av dig. Inte nästgårds kanske men på besöksavstånd?

Ja jordbruk med djur är jobbigt och det kräver ju att du sätter dig för att tänka om din fru har rätt eller om hon försöker hålla kvar dig i något som du är färdig med – du kanske ska omskola dig till något annat som håller dig sysselsatt?

//KRAM

Det finns en större stad  45-60 minuter bort.

Byta sysselsättning när man är 55 plus är tror jag inte är jätte lätt.

Jag kanske ska utveckla uttrycket ” mogen” det var en person i min bekantskapskrets som delade in dom som dog i två grupper de icke mogna och de mogna , sista gången jag träffade honom var han döende ( cancer)  han kunde inte tycka att det var tragiskt att han skulle dö , ” han var färdig mogen”. Så kände jag mig för två kvällar sedan ,men så känns det inte i dag.

Igentligen har jag en rätt bra tillvaro .  Skulle bara behöva må lite bättre så att jag inte drar ner min omgivning. Riktigt hur jag kommer dit har jag inte någon riktigt bra ide om. Vet liksom inte riktigt vilka vägar som finns.

Dåliga dagar får jag inget gjort blir lite av en mörk spiral nedåt, just nu är jag i en ljusare spiral uppåt.

Det här får räcka för i dag

 

Kanske ska du prata av dig här – för då ser du ju vad du behöver för att må bättre för att sedan gå vidare. Du kan titta under fliken hitta hjälp som finns här uppe till höger på sidan. Lägger en länk åt dig så du inte behöver leta – klicka här

Tja byta yrke vid 55 – varför inte – jag var 57 när jag blev leg lärare – har bytt yrke 12 gånger i livet och har fyra yrkesutbildningar i bagaget. Började med universitetsstudier vid 44 och läser just nu magister examen som jag räknar med ska bli klar lagom till pensioneringen. Det får mig att må bra … Min bror sadlade om från sekuritasvakt till biokemisk provtagare när han var 50+ så varför inte du?

Det är dessutom brist på massor av yrken inom hantverk om du gillar att arbeta med händerna…

Så att byta yrke vid hög ålder är inte något hinder – dessutom är du förmodligen friskare än din far så det betyder att om du hittar något som du på del eller heltid kan försörja dig på som inte är jordbruk kanske du får en ny känsla för livet.

Men sedan är det precis som du säger – livet går upp och ner – det är inte så mycket man kan göra åt saken men man kan unna sig känslan att vara på rätt plats i varje fall// KRAM