Orkar inte mer, känner mig så ensam, olycklig, galen. Ja, jag blir galen mentalt. Mina tankar, mina känslor, allt bara exploderar.
Jag frågar migsjälv ibland ”vad fan hände” och ”varför jag?” Men jag vet nu svaret, jag har blivit dömd. Dömd till ett liv av rent jävla helvete. Dömd till att känna och vara denna personen som jag är. Dömd av allt och alla.
Det är värre än ni tror, men ord har svårt för att beskriva känslor. Jag orkar inte mer, jag orkar inte gråta och känna smärta varje dag. Jag orkar inte ta mig igenom vardagliga problem. Jag orkar bara inte.
Jag orkar inte med min familj som attackerar mig psykiskt och verbalt varje dag när jag redan mår som sämst. Jag orkar inte bo i en värld där jag hatar allt och alla hatar mig. Jag orkar inte ens tanken av att ingen förstår och ingen kommer aldrig förstå. Jag orkar inte vara så jävla ensam.
Allt detta skit jag går igenom. Det känns som att meningen med allt är att jag ska tillslut ge upp, dö. Med andra ord ”dömd till döden”
Allt är skit, allt! Jag förstår verkligen inte, vad är det som orsakar allt detta?
Bara hejdå, hejdå allihopa ): Jag avslutar nu, detta är för djupt för att förstå.
Från en 13 årig, förstörd tjej.
