Hem > Forum > Depression > Jag dödar mig själv, långsamt

Jag dödar mig själv, långsamt

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
10
  • Under tiden jag skriver detta dödar jag mig själv. Jag har inte druckit vatten på över 24h. Det låter dumt, men det kommer vara värt det. Jag börjar högstadiet den 23e augusti, men jag planerar inte att leva förbi den 21a, max. Jag har läst på om att inte få i sig någon vätska, och det kommer vara smärtsamt, men jag bryr mig inte. Jag kan inte börja 7an. Kan inte. Mitt huvud gör ont redan, och mina leder känns stela, men det är värt det. Jag kan inte ta mitt liv med kniv, det vore för blodigt och mina föräldrar skulle aldrig förlåta mig.

    Detta är den bästa planen jag haft. Jag kommer att dö. Tack för att jag kan göra detta, tack till min vän, tack till mina föräldrar. Tack för att ni finns, jag hoppas att ni lever på utan mig.

    Du är ju bara ett barn. Ett rätt litet sådant. Någon borde ta hand om dig. Har du pratat med dina föräldrar? Någon?

    Jag hoppas innerligt att du finns kvar ♥️ när jag var lika gammal så försökte jag göra detsamma och jag misslyckades några gånger. Det var tufft att ta mig igenom alla år, räknade dagarna tills jag skulle anses som vuxen. Och vet du vad? Det var så värt det. Jag skrev dagbok, varje kväll några meningar. Idag har jag en hel samling som jag ibland läser igenom när livet känns tufft och ibland när det känns extra bra. På den tiden så hade jag behövt någon som ser vad jag går igenom, någon som tar hand om mig. Idag kan jag ta hand om mig själv och behöver inga ”vuxna” men tar emot hjälp dom dagarna jag inte orkar. Jag kommer ihåg dom dagarna när ingen verkade se, höra eller fånga upp mig. När jag kände mig som mest hjälplös. Just där och då så var mina största två önskningar att kunna somna, men inte vakna dagen efter och det andra var en storebror eller storasyster som håller mig i handen så länge tills jag klarar mig själv. Inget av detta gick i uppfyllelse, istället så blev jag storasyster till några stycken som jag nu håller i handen tills dom klarar sig själv. Jag finns här även för dig om du skulle vilja det. Vad hade du önskat göra och uppleva i livet när du är typ 30 år?

    Hej Yellow, det är jag igen. Hur har du det? <3

    Tänker så mycket på dig och på det du skrev i ditt inlägg.. jag hoppas fortfarande på att du någon dag kommer att svara. När du gör det, så finns jag här och lovar att vi tar/chattar oss igenom detta tillsammans. <3

    Hej! Det är den 23:e idag och jag hoppas att du trots allt finns kvar och tog dig dit idag 💛 jag lovar dig att det kommer att vända! Kram

    Fina fina du, även om ja inte känner dig så hoppas jag på att du fortfarande finns. Jag går själv i åttan och vet hur det är med vidriga känslan av att man ska börja högstadiet. <3 Älskade vän, vet inte vad du heter ellerom du fortfarande lever. Jag önskar att du fann hopp i denna skit värld. Jag kommer minnas det du skrev länge länge

     

    Trådstartaren

    Fina fina du, även om ja inte känner dig så hoppas jag på att du fortfarande finns. Jag går själv i åttan och vet hur det är med vidriga känslan av att man ska börja högstadiet. <3 Älskade vän, vet inte vad du heter ellerom du fortfarande lever. Jag önskar att du fann hopp i denna skit värld. Jag kommer minnas det du skrev länge länge

    Hej förlåt att jag inte svarat men jag lever förlåt förlåt om jag på nåt sätt gjort dig orolig jag lever jag gav upp en dag efter jag skrev det där allt gjorde ont så jag drack ett glas vatten och åt mjölk o flingor förlåt för att jag inte svarade men jag lever

    Hej! Det är den 23:e idag och jag hoppas att du trots allt finns kvar och tog dig dit idag 💛 jag lovar dig att det kommer att vända! Kram

    han har svarat en annan person i tråden och han är vid liv!!❤️

    Hej förlåt att jag inte svarat men jag lever förlåt förlåt om jag på nåt sätt gjort dig orolig jag lever jag gav upp en dag efter jag skrev det där allt gjorde ont så jag drack ett glas vatten och åt mjölk o flingor förlåt för att jag inte svarade men jag lever

    jag är så glad att du är vid liv❤️ Har det gått bra den första terminen?

    Ler och har gråten i ögonvrån! Vatten = H20 som min två år äldre bror lärde mig när jag var 14år ÄR GOTT. (jag är 65år nu).

    Ja livet är ett helvete ibland och det känns mer eller mindre ofta. Det är andra gången jag är inne på MIND. Och det hjälper mig att läsa och skriva/svara om andras jobbigheter när jag själv fastnat i mitt.

    Ja det var skönt som fasiken att läsa att DU lever fast oxå att du hade modet att så öppet skriva här och att nån hade klokheten att svara dig med sin oro och starka önskan om att DU skulle komma förbi din förtvivlan. Jag, min bror och min syster var inga glada tonåringar och vi hade alla våra jävligt dystra stunder som vi alla tre nån gång ville bli av med…vi lever alla tre fortfarande visst har vi haft det bra oxå.

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
10

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.