Jag borde må bra men jag har mått progressivt värre under 2 år

Jag är en relativt smart elev, ser okej ut, har en hel, välsammanhängande, medelklassfamilj. Det har alltid gått bra för mig i skolan. Det känns ju som att jag borde må bra baserat på omständigheterna men varje dag känns det som att jag har ett stort hål i mig som bara suger ut alla känslor ur mig. Jag går omkring varje dag och oavsett om jag gör något kul med mina kompisar eller blir utskälld känner jag inget. Detta har hållit på i två år och under den tider har jag sakta men säkert börjat tänka att döden är en bra utväg. Jag vet inte ens varför jag mår dåligt till att börja med och jag vill inget annat än att lösa det. Detta påverkar mina nu sjunkande betyg, hur jag beter mig mot andra och min motivation att göra saker. Om jag inte kan göra något åt det snart vet jag inte om jag någonsin kommer kunna på grund av den sjunkande motivationen. Vad kan jag ens göra? Jag har försökt söka hjälp men mina föräldrar trodde inte på att jag mår dåligt nog att gå till läkare eller psykolog och mina lärare litade blint på mins föräldrar så jag måste göra allt själv.

Det är ditt liv så oavsett hur tufft det känns när ens närmaste inte kan  stötta behöver du finna egna vägar för att få det liv du vill ha. Leta människor du kan få stöd av till du hittar en eller flera. Om du inte kan eller vill söka stöd i vården finns det massor av annat du kan göra.

Att du inte känner något kan bero på många tillstånd och det får mig att undra om du har en vardag du är uppriktigt nöjd med? Kanske har du lärt dig att leva ett liv andra förväntar sig att du ska leva eller så tror du att du måste göra något på ett visst sätt för att få vara med vissa människor eller grupper? Har du råkat ut för trauma och känner inget av den anledningen?  Att inte känna något kan också bero på att din kropp inte får rätt näring och du börjar utveckla sjukdom. Vad tror du?