Såg att Mind har nedstängt för underhåll, så tittade in i forumet som jag sällan är i. Läste denna tråd, och det väckte tankar som jag haft: om man har allt, är man ändå lycklig? Och då kan du, trådstartaren svara på det ganska konkret.
Det jag tänker när jag läser dina inlägg, och andras är en sak: mediciner gör en inte lyckligare. Det tar en ur misären man är i, så man kommer på fötter, börjar ta hand om sig själv så småningom, och man börjar fungera som människa. Men de gör dig inte bättre, de gör dig inte frisk.
Psykisk ohälsa, som depression, ligger i grunden i hur vi som människor är, oavsett glädje eller sorg. Vi är alla unika, och i det samhälle vi lever i så ska vi helst stöpas in så bra vi kan i den mall som många går igenom. Att vi jämför oss med andra, känner oss nedslagna för att vi inte har det dom har, eller för att vi har det vi önskat oss, men ändå inte är nöjda.
Tänk lite längre: vad är det jag egentligen saknar? Är det någon som verkligen förstår mig? Är det frihet? Är det något jag aldrig kunnat eller fått göra, för andra tycker att det var “fel” eller det inte var rätt väg att gå?
Om det finns någonting som alla tänker på, men som de är rädda att göra eller agera på, som egentligen i tanken får dom att må bra, så kanske det är svaret på att hitta vägen ur depressionen, iallafall en bit. Om du drömt om att kunna spela piano, men det var aldrig “coolt” när du gick i skolan, så det blev aldrig av, eller dina föräldrar hade inte råd – gör det nu!
Ta en titt inombords och se om det är nåt, litet eller stort som får dig att le eller kanske ger en gnista hopp, följ den känslan. För nya tankar bygger nya synapser i hjärnan, och det får oss människor att anta nya mönster. Om det är att kanske lära dig ett nytt språk – knäpp på en kurs i mobilen, prata för dig själv, och få in en vana som är DIN.
Låt inte samhållet bygga upp en påstådd lycka. Vi är alla ansvariga för våran egen. Vi är alla för unika för att vara lika, att gå sin egen väg är en av de största val man kan göra. Materialism och avundsjuka stormar sociala medier och våra tankar dagligen. Det är inte där våra liv ligger, de ligger direkt i händerna på oss. Det är vad vi väljer att göra för oss själva här och nu som räknas.
