Hem > Forum > Depression > Jag är nog sekunder från att trycka av nu

Jag är nog sekunder från att trycka av nu

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Varför räkna dagar, när dagarna måste räknas
    Du kan vara lycklig men livet vill att du härdas
    Ingen som har gått samma vägar som du har färdats
    Ingen som har känt samma sak
    Och jag har varit en sekund från att elda upp mina vingar
    Flög för nära solen och började nästan brinna
    Varför räkna dagar, när dagarna ska försvinna
    Ingen som har känt samma sak
    Jag är nog sekunder från att trycka av nu
    Tror vi pratar om sekunder
    Sen så taggar jag för gott
    Finns ingenting att se som jag inte redan sett
    Inget som fanns här som var menat för vår sort
    Jag har aldrig någonsin fått något gratis
    Kanske stannar jag för evigt eller taggar jag imorrn
    Dem kollar på mig nu som om jag har blivit sjuk
    Men inget som jag gör som ni inte gjort förut.

     

    Ligger o lyssnar på hov1s nya låt o känner igen mig så grymt. Jag har kämpat o väntat hela mitt liv på lyckan o glädjen men det blir aldrig min tur. Jag har gjort allt, utbildat mig, gjort karriär, skaffat barn, gift mig. Ansträngt mig och offrat mig för andra järnet men inte fått så mkt tillbaka.

    Utåt sett har jag ett fint liv. Tjänar en miljon, stort hus, partner 3 barn. Men varje morgon sitter jag med pistolen i munnen efter jag skjutsat barnen och gråter. Jag älakar mina barn och känner otrolig plikt mot dom och det är min motivation. Jag är bra på mitt jobb och det är superenkelt o fritt. Min partner o jag har haft lång kris men är bättre även om jag känner mig svartsjuk o har svårt lita på hen samtidigt som jag känner mig utnyttjat då jag betalar allt och gör i princip allt.

    Känns som jag bara väntar på att få känna mig lycklig. Bara jag gör det eller skaffar det så blir det bra tänker jag men det blir aldrig det.

    Enda gången jag mår bra är när jag är riktigt full eller har sex. Min vardag helt meningslös o jag hoppas varje dag jag kör till jobbet att jag ska krocka.

    Min yngsta är 11 men jag har tänkt att när hen är 20 kan jag ta livet av mig och ändå gjort min del.

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg, känner nån igen sig?

    Okej, detta är ett bra konstigt inlägg/svar på ditt.

    Men jag är i en sits då jag har depression. Och saknar min moderfigur något enormt. Allt runomdet har vart svårt. Skulle tro det är samma för de som saknar en faderfigur.

    Man har inget tvång till sina barn tror jag, utan man får vara självisk. Men jag har insett här ikväll att jag inte är ensam att tappa orken på livet. Just därför tror jag att detta kanske på något sätt kan ge motivation. Inte som ett hot, absolut inte. Det är inget måste.

    Jag tror helt enkelt att vi är här, inte för att hjälpa någon, inte för att föröka mänskligheten. Utan för oss själva. Och jag skulle gissa på att innerst inne hjälpte just du att få denna skapelse in i livet av egen mening. Och just den tanken tror jag aldrig lämnar en, kan ju givetvis ha helt fel då jag inte har några barn, utan egentligen är ett. Är 20.

    Okej, jag får givetvis inte fram det jag vill, som vanligt. Men tror ändå att du fattar poängen med allt. Fokusera på dig själv, vi barn kommer att förstå, förr eller senare, vad allt innebär. Man kan endast göra det man själv tror är bäst. Mer än så kan vi inte göra, så klandra inte dig själv.

    Jag önskar också jag krockar, men visst så kommer man på något. Den där lilla grejen som får en att hålla sig på vägen?

    Iallafall, jag önskar dig allt gott, du anonyma jävel <3 Hoppas allt löser sig, jag ger dig iallafall den energi jag har ett ge ut <3

    Är den sanna lyckan en plats eller ett inre tillstånd?
    Du beskriver ditt liv som någon som uppnått de sakerna som de flesta
    förknippar med ett lyckligt liv men känner trots allt ingen riktig lycka.
    Du är inte ensam att känna dig så, men precis som många har lyckats med, så har
    du möjligheter att finnas ny mening och nya vägar i ditt liv. Med ny mening kommer det
    ett tillskott av livslust och livsglädje. Sluta inte att söka. Försök förstå dig själv
    och livet bättre. Du har de flesta svar inom dig själv. Ibland vad som krävs är att börja ställa de rätta frågorna. Det krävs dock mod och ödmjukhet att jobba med sig själv och förändra de som måste förändras.

    När det gäller dina tankar kring självmord så beklagar jag verkligen att du känner dig
    så och har följande att säga om det som förhoppningsvis kan hjälpa
    dig att se på din situation från ett nytt perspektiv:

    Att dö kan kännas som en väg ut ur ett liv som saknar mening, ro och harmoni och som slutligen skulle kunna leda till ett avslut på lidandet, tomhet och allt mörker som man har i sitt inre- och/eller yttreliv. Det finns dock något väldigt viktigt som många inte tänker på förrän det är för sent. Och det är om beslutet att avsluta sitt liv verkligen leder till de resultaten som man förväntade sig och som drev en själv till denna handling.  Svaret på den här frågan är att ingen människa  finner de som de söker när de väljer att avsluta sitt liv. Anledning till det är att döden inte tar död på något annat än den fysiska kroppen. Anden, eller själen om man så vill kalla den, fortsätter att existera. Den fanns innan detta liv började och kommer att fortsätta att finnas efter det som vi brukar kalla döden.

    Lidandet, mörkret och alla negativa saker som man försöker få ett avslut på genom att ta sitt liv, inte försvinner med kroppen, utan dessa har sitt ursprung egentligen i vår riktiga essens, alltså anden, och kommer därför att överleva döden. Att dö är med andra ord, inget annat än att byta till en annan dimension, eller plan, från den fysiska planen där vi behöver våra kroppar för att vara verksamma, till den andliga.

    Långt in i din själ vet du, att livet är en gåva för anden som egentligen definierar livet i dig. Det är bl.a. till för att anden ska  utvecklas och sakta men säkert, genom otaliga många existenser, uppnå en högre nivå av moralisk och intellektuell utveckling, och som konsekvensen därav leva lyckligt och i perfekt harmoni med sig själv och i sin roll i universum.

    Låt faktumet att du bryr dig så mycket om andra människor hjälpa dig att bli bättre. Vi alla behöver kärlek, både ge och få. Du är älskad även det inte kan kännas så.

    Det finns så mycket mer att säga om det. Jag hoppas att du finner kraft att ta dig igenom denna mörka stund i ditt liv. Efter den mörka natten kommer alltid solen upp.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.