Hem > Forum > Depression > Inte ens självmordslinjen bryr sig

Inte ens självmordslinjen bryr sig

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Tänkte att jag skulle kontakta självmordslinjen som ett sista hopp. Men vafan gör de? De frågar om jag vill ta mitt liv sen efter jag svarat så får man inget svar?

    Har försökt allt men ingen förstår eller tar mina självmordstankar på allvar inte ens denna sida som säger sig va dedikerad till att minska statistiken men kan säga här och nu att de inatt själva lagt på en siffra på den statistiken

    <3 Fina du, det låter helt sjukt. Är så ledsen och blir bestört att de gjorde så! Förstår till hundra procent att det väckte starka känslor till liv och är smärtsamt att bli bemött på detta högst udda vis när man är i sitt livs mest kritiska tillstånd. Gör inget dumt.

    Tusen kramar till dig

    Jag har samma erfarenheter, det finns ingen, ingen som bryr sig om mig, jag har en lång historia av vanvård från psykiatrin, ingen är intresserad av att hjälpa. Jag är verkligen färdig med det här helvetet, jag säger inget om att jag ska ta livet av mig till någon, jag försvinner bara, det är ändå ingen som märker det. Det blir nog bra mycket roligare som spöke.

    Jag har samma erfarenheter, det finns ingen, ingen som bryr sig om mig, jag har en lång historia av vanvård från psykiatrin, ingen är intresserad av att hjälpa. Jag är verkligen färdig med det här helvetet, jag säger inget om att jag ska ta livet av mig till någon, jag försvinner bara, det är ändå ingen som märker det. Det blir nog bra mycket roligare som spöke.

    Gud så fruktansvärt, fina du <3 När man tar sitt ansvar och söker sig till psykiatrin är det så magstarkt att bli traumatiserad av de som ska hjälpa. Jag har hört en hel del människor råka ut för samma sak. Tänker på en blogg som har några år på nacken nu men den beskriver just psykiatrin och hur skadligt det kan vara att vara där. Vet inte alls om det lindrar din smärta att läsa om det men länkar iaf som tips <3

    http://ett-annat-perspektiv.blogspot.com/2015/01/att-vara-en-manipulativ-patient.html#.Ypcmue7P1PY

    https://ett-annat-perspektiv.blogspot.com/2016/05/gransen-mellan-yrkesliv-och-privatliv.html#.YpcqHO7P1PY

    Tänkte att jag skulle kontakta självmordslinjen som ett sista hopp. Men vafan gör de? De frågar om jag vill ta mitt liv sen efter jag svarat så får man inget svar? Har försökt allt men ingen förstår eller tar mina självmordstankar på allvar inte ens denna sida som säger sig va dedikerad till att minska statistiken men kan säga här och nu att de inatt själva lagt på en siffra på den statistiken

     

    hej, hur mår du idag?

    Avatar

    Jag försöker informera Psykiatrin och dessa organisationer konstant vilka fel dem gör mot oss suicida eller de som lider av ALL form av psykiska ohälsa. Men dem lyssnar inte, välmående människor med bra yrken som ignorerar att dem omöjligt kan kunna allt för att dem läst om saker i böcker på universitet och högskola.
    INGET slår livserfarenhet. Om sådana som mig informerar om vad dem gör fel kanske dem ska börja lyssna, istället får man höra saker som ”Det du säger är inbillning för du är psykisktsjuk” av psykvården!

    Hur ska dem kunna motarbeta självmord, psykiskt och fysiskt självskadebeteende, ätstörningar, personlighetsstörningar och andra allvarliga saker om dem tror att dem är fullärda för att dem läst saker i böcker och är ”hög utbildade”. Med sådan urusel empatiförmåga och urusla attityder mot de som mår sämst i samhället och Sverige.

    Så beter sig majoriteten inom psykiatrin. Dem lyssnar inte utan tror dem vet allt om allt och har svar på allt. Så därför får de flesta människorna inte adekvat hjälp av psykiatrin. Det är ECT och medicinering man får, sedan i Öppenpsykiatrin är den enda hjälpen man får ”förnyelse av sina recept”.

    Jag blir så less att 4 personer per dag avslutar sina liv för att Psykiatrin, Regeringen och organisationer som Mind och Suicidezero inte arbetar helhjärtat för att motverka självmorden.
    Suicidezero och Mind tex bryr sig inte om människor över 30.

    Har legat 21 gånger på psyket, och bor i en förort till Stockholm där de flesta lider av psykisk ohälsa. Har pratat med 100tals människor om problematiken inom psykvården, och ändå lyssnar varken psykvården eller organisationerna på sådana som mig som tar upp problemet. Hur ska Regeringen fatta att psykvården inte fungerar om psykiatrin och organisationerna inte arbeta med ALLA som mår dåligt och vill dö? Eller lider av andra svåra diagnoser baserat på sina trauman.

    Medicin och ECT är inga mirakelkurer som hjälper mot ALLT. Det är bara hjälpmedel, men det krävs FLER hjälpmedel än dem att rehabilitera människor. Min läkare sa, psykiskohälsa är som ett träd där varje gren har en uppgift i våran rehabilitering. Mediciner är en gren, socialt liv en gren, fysiska aktiviteter en gren, terapi en gren, och det finns många flera grenar beroende på vilka diagnoser människor har.
    Medicin och ECT är bara en varsin gren, och receptförnyelse hos Öppenpsykiatrin är INGEN gren. Det betyder att det finns massa grenar som innehåller rehabilitering, men som psykiatrin och organisationer som Mind, Suicidezero och Maskrosbarn och Vuxnabarn inte använder.

    Dessa berättelser om människor som inte får hjälp och sedan tar sina liv är oändliga. Eller iallafall är det 100.000 personer per år som pratar om självmord och 15.000 som försöker ta sina liv. 1500 som tar sina liv.
    Går ju inte att motverka självmord och rehabilitera psykiskohälsa om man inte använder HELA trädet till ALLA. Men viktigast av ALLT lyssnar mera på dem sjuka, för som det är ny lyssnar extremt få på en inom psykiatrin, både öppen, sluten och privat psykiatrin. Organisationerna arbetar inte med ALLA. Mig har dem ignorerat varje gång jag ber om hjälp av dessa organisationerna.
    Kanske för att jag är 48 och tillhör den ålderskategorin där överlägset flest människor tar sina liv i (45.64). Man är inte värt något när man blir gammal.

    Dags för Regeringen och Psykiatrin att inse problemet.
    Alla som är ”psykiskt sjuka” lider inte av tankeförmåga och kunskapsbanksbrist, eller verklighetsfrånvaro. De flesta av oss sjuka har bara trasiga själar och hjärtan, inte trasiga hjärnor!

    Konstigt att psykiatrin är så dålig. Jag fick dödligt problem med blodtrycket och lades in på sjukhus. Där lyssnade SSK, USK och Läkarna och Överläkarna på ALLT jag berättade. Dem gjorde grundliga undersökningar på mig under 4 dagar och lyssnade på vart enda ord jag berättade.

    I sluten psykiatrin fick jag en säng, mat 6 gånger per dag och mediciner, INGET annat 21 gånger. Och det är MÅNGA som känner samma sak att Slutenpsykiatrin är ett ofriviligt hotell. Där man hamnar ofrivilligt, och får ingen hjälp alls.

    Psykiatrin kan lära sig av Hjärt och blod vårdens personal. Psykiatrin tar INGET på allvar och lyssnar inte alls, medans det är tvärtom på en hjärt och blod avdelning.

    Vet inte om det stämmer men jag hörde någon säga att psykiatrin skiljer mellan psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Behandlingarna vänder sig framförallt till de som har psykiska sjukdomar som exempelvis allvarligare former av schizofreni eller bipolär sjukdom. Man vänder sig däremot inte till personer som har depression eller ångest för det betrakas som mildare problem. Det skulle kanske kunna förklara varför så många bli nekade vård och varför ens upplevelser och livserfarenheter inte betraktas som relevanta i sammanhanget. I andra länder än Sverige behandlar man psykisk ohälsa. Men inte här alltså generellt, om jag förstått det hela rätt. En psykiatriker kan alltså mycket om psykiska sjukdomar, tillstånd och störningar – det är medicinsk kunskap man läser om i böcker så att säga.

    Jag tror inte det är en slump att organisationer som Mind skapades där på 1930-talet.

    Avatar

    Så kan det vara, men att haka upp sig på felaktiga ord är inte så himlans bra, för sådana som mig pratar inte strunt, vi pratar egna erfarenheter och erfarenheter som alla vi träffat berättat för oss. Vi är så ledsna att folk tar livet av sig i onödan eller mår oerhört dåligt, för att man inte får hjälp.
    Jag syftar inte på folk som bara har depression och ångest utan vi med tuffa diagnoser. Det behöver inte vara personlighetsstörningar och psykotiska inslag. Det finns andra diagnoser som bör behandlas. PTSD är en sådan. Ätstörning en annan. Psykisk och Fysisk självskada en 3e. Suicid en 4e.

    Man hamnar sällan på sluten psykiatrin om man inte har allvarliga eller tunga diagnoser. Dem som hamnar där enbart pga depression och ångest ligger bara inne 1 dag. Vi andra ligger flera veckor eller månader. Dock utan någon som helst hjälp förutom nya sjukhusräkningar. Dvs om vi inte ligger på LPT/tvångsvård för dem tog bort sjukhusavgiften 2018 för dem som ligger på LPT/tvångsvård.

    Källa till det jag berättar om:
    https://www.1177.se/Kronoberg/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/
    PSYKISKA SJUKDOMAR OCH BESVÄR
    -Att skada sig själv
    -Beroende och skadligt bruk
    -Depression räknas som psykisk sjukdom enligt 1177 för det finns ju flera olika sorters depression olika svårighetsgrader, t.ex Bipolära som har Depressiva skov. Bipolär Typ 4 så har man långa Depressiva skov, i mitt fall upptill 6 månader.
    -Psykos och vanföreställningar
    -Självmord
    -Ser att även Ångest faller under kategorin psykiska sjukdomar så du har hört fel. Man ska aldrig gå på hörsägen utan lyssna på oss som vet och har erfarenhet.
    -Ätstörningar.

    ”Man vänder sig däremot inte till personer som har depression eller ångest för det betrakas som mildare problem.”
    Där har du fel dem två sakerna kan leda till de allra grövsta psykiska sjukdomarna hos människor.
    Depression var det som gjorde mig suicid. Ångest var det som gjorde att jag började självskada psykiskt. Men så ska man veta att jag har PTSD också.
    Man kan även få psykoser, ätstörningar, börja självskada och en massa andra saker.
    Jag syftar inte på höst och mörker depression utan kronisk depression. Depression är den allvarligaste problemet för oss som är Bipolär Typ 4 eftersom vi inte är maniska utan enbart har depressiva skov.

    Om man resonerar som dig så förstår jag varför ingen får hjälp, och varför folk är så elaka mot oss som mår dåligt. Ni förstår inte hur många som INTE får någon hjälp alls. Har ni legat inne ofta på sluten psykiatrin och ändå inte märkt det, så har ni blundat och hållit er undan från de andra patienterna.
    Har aldrig varit med om en finare sammanhållning än den mellan patienter. De sköraste i samhället som bryr sig om varandra, för dem vet, dem är där själva.

    Dem vet hur mycket ens medpatienter uppskattar en när man pratar med varandra och berättar om sina erfarenheter och trauman för varandra. Man upplever att någon lyssnar på en för en gång skull.
    Det är patienter som hjälp mig må bättre på sjukhus, inte vårdpersonalen.
    Bara det vittnar om hur illa det är när patienter kan detta bättre än psykiatriska vården.

    Flera patienter har frågat mig om jag är HSP ”High Sensitive Person”, inte en enda personal har gjort det. Dem såg det på mig, jag berättade inte, dem såg det ändå. För patienterna kan detta bättre än psykvården kan det.

    Två personal av otaliga har frågat mig om jag självskadar psykiskt, utan att jag ens berättat det. Dem såg att jag gjorde det.
    Det var en Sjuksköterska jag aldrig mött och en Psykologstudent som gjorde sin praktik på min avdelning. Alltså en som inte ens var färdigutbildad såg vad jag gjorde.
    Inte en enda Överläkare, de högst utbildade har frågat mig om jag självskadar psykiskt.

    Två av otaligt antal personal som kan något om psykisk sjukdom. Inte en enda Överläkare. Den statistiken är urusel.
    Trotts det gjordes INGET för att få mig sluta självskada mig psykiskt. Dem lät mig vara bara, lät mig skada mig själv på sjukhus! Inte en gång utan under 21 inläggningar och 8 års tid.
    Det är säkert ett par hundra vårdpersonal som jag träffat under alla dessa åren.  Urusel statistik.

    Nåja inget kommer ända sig i tabun mot psykisk hälsa och det har Folkhälsomyndighets statistiken om självmord senaste 40 åren bevisat.
    Att människor i Sverige, våra vänner och familj, arbetskompisar och arbetsgivare, myndigheter, psykiatriska vården, bråkar med oss eller skyller allt på oss som mår dåligt istället för att hjälpa oss och ge stöd är ännu ett bevis.

    Skylla allt på oss som mår dåligt och sedan inte ge oss hjälp, kan inte bli värre än så. Det är därför så många självmord begås, för man orkar inte mera.
    Orkar inte vara en dålig människa mera, orkar inte kämpa mera. Man har kämpat sönder sig och får bara ännu mera motstånd av andra trotts att man kämpat sönder sig.

    Ingen vet hur mycket vi som mår dåligt kämpar med ALLT innan vi ger upp. Då är det oftast för sent för då är vi döda eller så trasiga att det inte går att hjälpa oss mera.

    Sveriges byråkrati är den värsta i världen pga alla myndigheter som inte samarbetare med varandra pga sekretess. Att dem inte samarbetar med vården. Hur ska man kunna hjälpa människor om man inte samarbetar?
    Så mycket sjuka människor inte bara psykiskt utan även fysiskt får kämpa med att få rätt är omänskligt för vi ska vara advokater, bankirer, ekonomer, jurister, tjänstemän, arbeta för våran rätt på heltid inte 8 timmar utan 24 timmar, det ska vi göra när vi är sjuka.

    Så folk kan sluta säga att vi inte kämpar och att vi inte tar ansvar för våra liv. Det är så elakt för man tar livet av sig pga att ingen fattar vad man gjort och gått igenom, och ingen lyssnar på en.

    Innan jag blev sjukskriven 2014 hörde jag ALDRIG så elaka saker yttras mot mig, aldrig någon som bråkade med mig och var elak. Fast jag varit sjuk sedan 1979.
    Sedan tappade jag sugen på att leva, sökte hjälp och fick INGEN hjälp av någon. Inte av psykiatrin, inte av vänner, inte av familj, inte av myndigheter, inte av arbetsgivarna, inte av någon.
    Utan istället bråkar man med mig och skyller allt på mig att allt är mitt fel, när jag var som sjukast och behövde som mest stöd och hjälp.
    Något som ALDRIG hände innan 2014.

    Sedan träffar jag otaliga människor som delar mina erfarenheter och ännu värre.  Då ser man hur illa psykvården och samhället beter sig mot de allra sköraste människorna som har mest empati i samhället. Mina medpatienter. Jag orkade inte bry mig om detta från 40års ålder till 45 års ålder, men sedan fick jag nog av alla felaktigheter mot de svagaste och sköraste.

    Så nu kämpar jag senaste 3 åren med näbbar och klor för att psykvården och Sveriges befolkning ska inse att vi är det landet i världen som äter mest Antidepressiva piller, vi är det landet i världen som begår flest självmord förutom Japan där det är accepterat och kultur att begå självmord. Finns tillochmed en skog dit folk går för att avsluta sitt liv under Mt Fuji.

    Här i Sverige blir man hatad och får problem om man överlever ett självmordsförsök. Istället för att tänka att om vi lyckats så skulle vi aldrig mera existera.

    Sluta spekulera och ta reda på hur det ligger till och framförallt börja lyssna när vi sjuka berättar själva!
    Usch nu fick jag ångest för att jag inte kan hålla tyst. Hoppas jag slipper ett depressivt skov, för 21a försöket blir kanske mitt sista eftersom nr 20 ledde till intensiven. Det är impulsen som visar det. Ska käka lite Lergigan så kanske ångesten går ner.

    Förlåt för allt. Jag är inte värd något, inte mina erfarenheter och mitt trauma heller, jag vet redan!
    Mamma och mormor sa det till mig när jag var 5-18årigt barn och tonåring att allt är mitt fel, och att jag är en dålig människa, sedan fortsatte mina vänner och psykvården med det, och sedan vissa myndigheter. Dem har alla rätt.
    Jag är så dålig som dem sagt sedan jag var 5årigt litet barn och jag blev misshandlad och torterad psykiskt och fysiskt i 13 års tid av de enda vuxna i mitt liv.

    Varför kan jag inte hålla tyst längre. Jag klarade ju det innan jag fyllde 45, innan jag tappade tålamodet av allt elände inom psykiatrin jag sett. Dessutom fått erfara själv.

    Det kan vara så (verkar som) att jag minns fel vilka begrepp det exakt rörde sig om. Vad synd. Definitioner är ju annars oerhört centrala och viktiga när man diskuterar, tycker jag. Är en intressant teori hur som där kontentan är att psykiatrin ägnar sig åt att behandla personer med exempelvis bipolär sjukdom, schizofreni (”tunga diagnoser”) och inte alls i med prioritering av patienter med exempelvis ångest, depression, PTSD. Högst medveten om att dessa går in i andra diagnoser. Tycker det ligger något i den teorin som man borde luska närmare på.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.