Inte bra nog

Hej,

På senaste tid har jag haft problem med att somna på nätterna, har heller inte riktigt kunnat äta ordentligt. Har mer tryckt i mig lite smått här och där för att ingen ska märka av att jag inte äter. Har tappat all min positiva inställning och jag orkar knappt gå till skolan längre.

Mitt största problem jag har är att jag inte känner att jag är tillräckligt, att jag inte är bra nog. Att vad jag än gör, ont och gott, är fel. Mina tankar säger till mig att jag är ful, att jag inte är värd någonting, jag förtjänar inte de saker jag har här i livet. Men mest av allt och värst av allt är känslan av att känna att jag inte är bra nog. Jag vet ej var detta kommer ifrån eller varför det kommit så plötsligt men har iallafall problemet.

Vet ej vad jag ska göra. Jag går till en slags kurator/psykolog på “Första Linjen” i Lund men känner mig inte riktigt bekväm att ta upp eller uttrycka dessa sakerna riktigt än då det hela är ganska nytt för mig. Med detta sagt så undrar lite om det är någon annan som har/har känt det såhär och vad har ni gjort för att förbättra det?

Ditt problem tror jag grundar sig i att du har dålig självkänsla. Självkänslan påverkas av vad man presterar och hur prestationerna erkänns av andra. Man har svårt att sätta sina egna gränser, säga nej, blir orolig och stressad som till slut kan leda till en utmattningsdepression. Låg självkänsla tar sig ofta uttryck i en inre dialog där man hela tiden kritiserar sig själv, där man känner att man inte duger och den känslan finns med hela tiden och fräter sönder självkänslan. När det finns hål i självkänslan sänker det livskvaliteten, man lever med en inre oro och hör inre kritiska röster som säger att man inte duger något till. Man jämför sig ofta med andra och blir aldrig riktigt nöjd. En god självkänsla är som ett inre ankare som gör att man känner sig trygg med vem man är, och man är snäll mot sig själv. Det krävs ofta professionell hjälp för att man ska kunna bli medveten om hur man fungerar och varför, för att kunna göra en förändring. Jag tycker det är bra att du går och pratar med en psykolog/ kurator och tids nog kommer du förhoppningsvis även kunna ta upp detta för att få den hjälp du behöver för att kunna ställa rimliga krav och bli snällare mot dig själv. / W