Hem > Forum > Depression > Ingen mening

Ingen mening

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag har så svårt för att känna att mitt liv är värt att fortsätta leva.

    Min mamma har varit sjuk hela min uppväxt och dog 2013. Min pappa är alkoholist som jag inte har någon kontakt med idag, alltså har jag inget stöd därifrån. Jag är inte uppväxt med mina halvsyskon eller släktingar och vi har knappt kontakt. Har sporadiskt kontakt med min helbror som jag bott med. Har inget arbete och därmed inga kollegor, haft psykisk ohälsa med ångest, panikattacker och självmordstankar under flera år. Har en nära vän som jag brukar umgås mycket med, men som den naturliga del i livet så skaffar man familj och går vidare åt det hållet. Har en gudson som jag lever för, hade det inte varit för honom så hade jag nog redan försökt. Är ensam, utan stöd och skyddsnät, ingen som fångar upp mig, ingen jag kan luta min axel mot eller känna vilkolös kärlek. Gör ont när jag inser hur mycket jag gått miste om och hur mycket jag egentligen hade behövt allt det jag inte fått. Vill inte heller älta eller tycka synd om mig. Hade jag mått dåligt över ett jobb, en lägenhet osv så kan man byta jobb eller flytta, men ser inget konkret jag kan göra åt detta

    Jag kan verkligen relatera till att sakna det där stödet. Någon som fångar upp en. Ett skyddsnät som inte bara utgörs av myndigheter..

    Ensamhet är så dränerande. Och blir bara svårare ju längre tid som går.

    Vill också se en lösning. Vad som helst..

    <3 Relaterar också och kommit fram till ungefär samma slutsatser som du, tror jag. Det som behöver kommas till för att livet ska upplevas som meningsfullt är att leva i kärlek tillsammans med någon eller några andra.

    Tänker lite på det om att byta ut bostad eller arbete att det låter i stället som att kärlek och sociala relationer behöver kommas till. Tror absolut inte det är omöjligt att ordna.

    Värme

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.