Har varit patient i psykiatrin i ett tiotal år. Vissa perioder, flera år i rad, har jag jobbat, både heltid och deltid, så borde inte anses som “hopplös”.
Senaste tre åren har däremot blandats av depression, nära anhöriga som dött och jag har ändå försökt jobba. Älskar mitt jobb. Har försökt be om en samtalskontakt men svaren har varit blandade “Du står på kö” och “När det gäller akuta trauman får du vända dig till vårdcentralen” och “jag ska framföra ditt önskemål till läkaren”. I den ordningen.
Näst sista gången jag pratade med min läkare ville hon lägga in mig och ge mig ECT. Det ville inte jag. Då tyckte hon att det vore ju bättre vi kom överens så hon slapp skriva vårdintyg!! Så tja, det blev ECT.
Biverkningarna blev, för mig, katastrofala! Försökte prata med min läkare om det, men allt bortförklarar som “normalt”. Jo, kanske det. Men för mig är det katastrof, inte minst för att mitt barn nu blivit riktigt sjuk, med möjligen dödlig utgång. Och jag finns inte där ordentligt!!!
Så nu mår jag om möjligt ännu sämre. Och vågar inte prata med mottagningen av rädsla för inlåsning och ännu mer ECT. Har fyra stora undersökningar med barnet planerat, jag måste vara med då!
Kontaktat doktor.se och appen mindler men de kan inte ta emot mig. Jag behöver prata vad fån ska jag göra???? Har telefonsamtal med läkaren nästa vecka inbokat, har sett ut flyktväg hemifrån och ett unsurvivekit eller vad man ska kalla det om hon tänker skriva vårdintyg. För en inläggning och ECT är värre än döden
