Hej! 🙂
Det är helt klart svårt att prata om sånt här, även med familjen.
Hur tror du att hon kommer att reagera? Har ni bestämt det här mötet tillsammans, eller vet hon inte vad ni kommer att prata om?
Jag tror det är positivt att du redan nu förstår att du inte kan kontrollera hur hon reagerar. Om det blir svårt i stunden kan du komma ihåg efteråt att det inte var ditt fel hur hon reagerade.
Men hon kanske inte reagerar så illa?
Viktigast av allt är att vara ärlig med hur du faktiskt mår. Det handlar främst om dig och din hälsa, och det måste komma fram i samtalet. Du kan prata om hur länge du har känt såhär, och att du behöver stöd så att det inte blir värre. Ingen ska höja rösten i samtalet, men du får gråta om du vill.
Du behöver heller inte känna att du måste ha svar på varför du mår dåligt. Det kan vara något som ni hjälps åt med.
Kom ihåg att hon är din förälder, du är inte hennes. Du har all rätt att känna dig trygg!
Hoppas att det är till hjälp för dig! Du är stark som tar steget! 🙂
