Hyperkondri och ångest

Har aldrig haft hypokondri men definitivt ångest. Tror jag förstår vad du menar när du säger att du använder ångesten som ett sätt att slippa från ansvar (?).  Måste passa mig från att göra det hela tiden, det är som om en del av mig vill vara ett offer. Liksom vem vill inte slippa ansvar över verkliga problem när man kan skapa sina egna som ens hjärna känner att den har kontroll över eller något…

Ja så är det nog .jag är en kontrollmänniska och livet går ju inte att kontrollera. Därför skaffar man sig sånt som man tror det går.. man lurar sig  själv då det kraftigt begränsar mitt liv

<3 Fy fan, ja det är hög igenkänning. Just att kontrollera sina symtom, t ex knutor, ägnar jag mig också åt. Jag ser det som “återfall” när det börjar ske mer och mer maniskt och tillslut nästan mynnar ut i en iskall känsla och övertygelse om att det är sjukligt. Hade en sådan i helgen och tror det beror på allmän ångest och att livet känns opålitligt. Ju högre ångest och kontrollförlust jag upplever desto mer triggas hypokondrin. Haft perioder där jag blivit mobbad och det har direkt gjort att jag börjat kontrollera precis hela kroppen och det värsta är ju att nåt hittar man alltid som gör en lite beklämd. Kan även uppleva att det knappast är någon idé att planera exempelvis nästa halvår eftersom jag behöver ha med i beräkningen att jag kan behöva sjukhusbehandlingar då och måste ställa in allt. Mitt enda tips är att försöka låta kroppen vara ifred. Jag försöker tänka att det är att ta ett för stort ansvar att hela tiden kolla så allt “är som det ska”. Om något är uppenbart fel då önskar jag att jag reagerade. Inte innan, liksom.