Hur mycket orkar man?

Har depression sedan många år. Äter medicin för det. Är särbo med många mil mellan oss så vi ses ungerfär en gång per två månader. Visar kärlek men tyvärr ingen tillbaka numera. Orkar inte göra slut efter flera misslyckade förhållanden tidigare. Trots kärlekstorka är det min livlina. Har gått in i väggen flera gånger på grund av jobbstress o blir nu mentalt utmattad för minsta lilla. Har haft en hjärtinfarkt. Försöker hålla näsan över vattenytan genom träning men faller allt oftare in djupa svackor där jag inte vill leva. Men jag har ett ansvar mot mina barn. Men min ork o livslust sinar allt mer. Känner mig känslomässigt mycket ensam. Har ingen som jag kan prata med. Har tidigare gått hos psykolog o kurator men det hjälper inte ett dugg när man är ensam o ibland bara vill ha en varm kram. För mig är bristen på någon att bara få en kram av när det är jobbigt det värsta tror jag. Jag gick med här nu för ensamhet kan vara som tortyr för en person som jag.

Känner likadant men har inte ens en särbo-

Vad ska jag göra? Har ätit alla antidepressiva som finns i 20 års tid. Massor av psykologer som inte hjälper ett dugg. Har nu också blivit utmattad och kan inte jobba samt får den ena fysiska sjukdomen efter den andra. Blir så arg när det står överallt att det alltid blir bättre, att ta livet av sig inte är en lösning och fegt samt att det finns hjälp att få.

När det går käpprätt neråt år efter år? När man inte har en enda vän? Inte kan jobba? Förpestar livet för alla runt omkring? till och med psykiatrin tydligen eftersom de inte ens tar i en med tång. När man gjort precis allt man kan för att få hjälp men man får ingen alternativt att man är helt körd och bortom räddning? Jag förnedrade mig fullständigt igår och åkte för första gången in till psykiatriska jourmottagningen. Blev inte ens insläppt genom dörren utan önskades lycka till fast jag hade tabletter i handen och sa att jag då åker hem och tar livet av mig .

Vart ska jag ta vägen??? Jag kan inte leva men vill inte behöva dö redan. Skulle vara kul med en liten ljusning innan jag dör.

Ska jag se till att hamna i fängelse? man verkar ha en gemenskap där. Eller ska jag se till att ta livet av mig? Förnedringen av att misslyckas med att ta mitt liv är inte ett alternativ, efter min totala förnedring igår då jag försökte få akuthjälp av psykiatrin.

 

Jag kanske är fel person att svara men att försöka få hjälp tycker jag är inte förnedring. Oavsett från vilket håll man söker hjälp. Det är bara ett bevis på styrka. Jag själv skulle behöva den styrkan.

Det finns gemenskap på andra håll. Det är många som hittar den i kyrkan även om man inte är troende. Låter som du har styrkan men viljan måste komma från dig själv. Jag tror du kan.