Hem > Forum > Depression > Hur hjälper man sitt syskon?
Hur hjälper man sitt syskon?
-
Avregistrerad användare
Hej forumet. Jag ska hålla mig kortfattad. Jag är en 21 årig tjej som haft självmordstankar sen jag var 14 år. Mitt liv har varit UTMÄRKT men min självkänsla har velat ta livet av mig då jag haft självhat och självdestruktivitet så länge jag kan minnas. Haft föräldrar som krisiterat mig hela livet, skadat mig psykiskt, dömt mig när jag måttdåligt och skärt mig, inte låtit mig vara JAG. Nu har jag flyttat hemifrån men mina bröder bor kvar. Jag märker på min ena lillebror som är 18 att han känns ledsen på något sätt. Han säger att han mår bra. Att det bara är skolan som är jobbig. Men jag känner att det är något han döljer. Jag vill aldrig att han ska känna dom känslorna jag kände i hans ålder. Jag är orolig. Vad gör man? Hur pratar man bäst med en kille i hans ålder?
Problemet är att våra föräldrar redan skadat vår självkänsla. Ingen av oss har bra självförtroende. Och han bor ju kvar med dom… det är en komplicerat sits.. han är ju kvar under deras tak medan jag har lämnat..
Har du egen lägenhet så erbjud honom att bo hos dig?
Avregistrerad användare TrådstartarenHar du egen lägenhet så erbjud honom att bo hos dig?
Jag bor med min man så det är klart han kan komma hit, men jag tror inte han skulle vilja vara här en längre tid
Jag bor med min man så det är klart han kan komma hit, men jag tror inte han skulle vilja vara här en längre tid
Självklart är det inte en permanent lösning, men det kanske kan vara det som får honom att få mer energi för förändring- att komma bort från era föräldrar? Så det ena leder till det andra. Hoppet om en bättre framtid gör mycket.
Kan tillägga:
Det gamla ordspråket: man blir som man umgås är så sant. Om du och din sambo kan ge en bättre miljö för honom så gör det så mycket. Stannar han hos era föräldrar finns risken att han mår sämre och sämre och åren går.
Det behöver självklart inte vara permanent. Låt honom bo hos er ett par månader. Så kanske han hittar eget snabbare än om han bor kvar hos era föräldrar.
Avregistrerad användareVilken fin syster du är! <3 Kanske har din bror inte fått lära sig hur man öppnar upp sig och berättar för andra hur man mår innerst inne? Jag kunde definitivt inte göra det som 18 åring och det var ett fruktansvärt klimat hemma med föräldrarna. Kanske kan du nämna något om dina upplevelser du hade när du var i hans sits – om du inte redan gjort det? Alltså att du är den som försöker sätta ord på vad du upplevde hemma och fråga honom om han känner samma sak? Jag tror det kan vara supersvårt att som så ung berätta hur man mår om man växer upp med föräldrar som kanske aldrig någonsin pratat med en på det sättet, och där man kanske har noll erfarenheter av att sätta ord på sina upplevelser?
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.