Hur hjälper jag min dotter?

Hej!

Hon är snart 12 år och går i åk 5. Hon har sedan början av mellanstadiet varit utfryst och retad.

Går ensam på rasterna och har inga kamrater i skolan och tyvärr inte heller utanför.
Skolan delar inte vår uppfattning utan menar att det är vår dotter det är fel på.
Hon har svårt i det sociala samspelet. Det har varit många möten, mail och samtal från skolan

Sen vårterminen började har hon varit borta ca 2-3 dagar per vecka. Hon vill inte gå till skolan och gråter sig till sömns varje kväll, det enda hon vill är att få en vän.

Vi har försökt få henne att börja på aktiviteter och har prövat en uppsjö men hon har inte fastnat för något. Det gör det väldigt svårt för henne att ev. träffa nya bekantskaper.
Hon har därför blivit ganska osocial och gillar inte att vara ute bland folk, Hon sitter ofta ensam på sitt rum när jag kommer hem från jobbet, jag försöker peppa henne, vi gör saker tillsammans varje dag, leker käpphäst, går ut och cyklar, läser läxor och bakar, men jag kan ju inte vara hennes kompis utan är hennes mamma.

Jag har tom skrivit ut på facebook och hoppats hitta någon som ville träffa henne men inget napp tyvärr.

Känner att jag kämpat så för henne och jag vet att jag kommer fortsätta göra det

Vill så gärna hjälpa henne och må bättre.

 

Vad sorgligt, får ont i hjärtat av att läsa det här. Tycker så synd om din dotter och så fruktansvärt att hon gråter sig själv till sömns varje kväll – pga detta.

Det finns ingen kusin eller annat barn i släkten som ni kan umgås med så länge? Lite för att komma in i det sociala samspelet?

Jag har en systerson som också har lite sociala svårigheter och jag tyckte det har hjälpt att flera vuxna har umgåtts med honom och sedan att han mer och mer börjat ta för sig själv och “kräva” en plats socialt. Jag förstår att det blir som en självuppfyllande profetia att vilja vara med men så tar självförtroendet knäcken på en när man blir ständigt utfryst.

Dåligt av skolan också att mena på att det är dottern det är fel på. Oavsett vad man har för svårigheter kan man ju knappast rå för dig själv, och kanske just därför behöver hon ju skolans hjälp.