Hem > Forum > Depression > Hur fan har ni mage mind?

Hur fan har ni mage mind?

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Jag har försökt få hjälp i er chatt och telefonsjälvmordslinje SÅ JÄVLA MÅNGA GÅNGER och aldrig fått svar!!!! Hur vågar ni marknadsföra er exakt ÖVERALLT på radio tv överallt som en självmordslinje(den främsta) när ni aldrig svarar?!? Man blir ju för fan ännu mer hopplös ni måste fan skämta. Få inte folk att känna att dom har någonstans att vända sig när det bara är lögner!!!! Så fucking vidrigt hoppas ni aldrig behöver uppleva hur det känns att vilja dö era jävla pajaser. Att kapitalisera på folk som mår dåligt på det här sättet är äckligt när ni påstår er hjälpa folk.

    Det finns kanske för få volontärer?

    Eftersom jag redan har bestämt mig för hur allt skall vara och gå till, tror jag inte att jag platsar som volontär. Har inte heller rätt kunskaper eller synsätt för det, och jag förstår inte ens hur det är att både vilja dö och vilja ha hjälp att inte behöva dö.

    Försök igen! Någon gång får du nog svar.

    Under jultiden när jag hade ringt många många gånger så kände jag samma frustration, kände mig så hjälplös och trött på ens försöka .. men insåg sen att vi nog är ganska så många som söker efter hjälp på det sättet och att dom förmodligen (som hen innan mig redan nämnde) har alldeles för få volontärer, startade även en insamling för dom på facebook sen när jag fyllde år men fick tyvärr inte ihop mer än en hundring.. försökte dock igen nån dag nu i januari och kom igenom. Jämfört med andra stödlinjer jag hittills har fått prata med så var det där den bästa upplevelsen och det bästa stödet jag hittills har fått. Hen jag pratade med sa också att dom hade bytt ut telefoner så att det kanske kan komma till nåt problem med anslutningen, att det bryts alltså.. det gjorde det inte i mitt fall men kan tänka mig att det blir hög tryck när det händer i andra samtal och folk försöker ringa tillbaks, samtidigt som det redan finns folk som ringer som inte har kommit igenom ännu. Min frustration släppte när jag satt mig i deras sits. Dom vill väl men har kanske inte resurserna dom behöver för att det ska gå rätt alla gånger.. lider med dig och hoppas att du snart kommer igenom och får samma upplevelse som jag hade. stay strong ♥️

    Om man verkligen vill ta livet av sig så säger man det inte.

    Om man verkligen vill ta livet av sig så säger man det inte.

    jaha… det var ju en upplyftande kommentar. Du bryr dig mycket om människor märker man.

    Jag beklagar verkligen att du känner att du inte får den hjälpen som du behöver och att du mår så dåligt och ha tankar om självmord. Du får gärna utveckla hur du mår och känner så att vi på forum kan bättre bidra med något konstruktivt.  Nedan följer några rader som jag hoppas kan vara till någon hjälp:

    Ge inte upp och sök efter möjliga vägar ut ur det tillstånd som du beskriver. Tappa aldrig tron att det är möjligt. Tankar har en oanade stor påverkan i våra liv. De skapar vår värld. Av att läsa dina inlägg, får jag intrycket att du är ung,  med så många saker kvar att uppnå och upptäcka i livet.

    Tiden skapar, förändrar, lindrar och omvandlar allt, utom Gud.

    Med  tiden, tålamod och inre arbete kommer du så småningom att kunna omvandla mörkret inom dig till ljus, sorg till glädje och tomhet till fullfyllnad. Ett litet ljus är allt som krävs för att bryta den totala mörkret. Många gånger har den rätta vägen funnits så nära oss men vi, medvetet eller omedvetet, tittat bort eller helt enkelt inte sett den, utan sökte vägar någon annanstans.
    Sann lycka och välmående är ett inre tillstånd som man bara kan uppnå om man arbetar konstant med sig själv. Lyckan är ingen fysisk plats. Inte heller beroende av social-, karriär-, familj- eller ekonomiskstatus. Lär känna dig själv. Försök förstå vad som händer i din inre väld och i ditt liv. Gör din inre utveckling och förändring till det bättre den nya mening av ditt liv och lyckan ska komma till dig. Det finns så otroligt mycket som du kan förändra i ditt inre och yttre liv, även om det inte alltid känns så. Vi har alla enorma potentialer inom oss själva som bara väntar på att bli upptäckta och utvecklade. Som en frö i vår trädgård, planterad i bra jord, men utan vatten, sol och omvårdnad för att växa och uppnå sin riktiga potential. När vi plötsligt ser till att uppfylla dessa behov, vecka efter vecka, år efter år, kommer det att växa och slutligen bli ett vackert och fint träd som då belönar vårt hårda arbete med skugga och frukter.

    Rekommenderar starkt en video på Youtube från Dr. Gabor Maté. Denna är en av många andra jättebra videos av honom. Jag hoppas att du kan få något ut av den.

    https://www.youtube.com/watch?v=IoppxgDTzUU&t=2526s&ab_channel=MotivationThrive

    Några andra tankar om livet och självmord:

    Livet består av två delar. Ena delen kan vi påverka, vi har makt över, och den andra delen kan vi inte påverka, saknar alltså makt över (även om vi alltid har makten att påverka hur dessa påverkar oss inombords). Vi kan påverka mycket genom våra beslut, handlingar, tankar, tro, värderingar, prioriteringar osv.. Däremot finns det mycket som vi inte kan påverka, såsom tiden, när, hur och om vissa händelser inträffar för att endast nämna några.

    Låt oss fokusera på den delen som vi kan påverka. Och det är så otroligt mycket som vi kan påverka. Var kan vi finnas inspiration, mening, syfte och krafter någonstans? Uppenbart finns det mycket i denna värld som många av oss har svårt att relatera till och finna glädje i. Men måste vi begränsa oss till de få vägar som presenteras för oss som de som tar oss till lyckan och framgång? Tänk om de flesta har fel? Tänk om de vägar som verkligen leder till ett harmoniskt, lyckligt och meningsfullt liv går i en helt annan riktning?

    När det gäller den andra delen av livet som vi inte kan påverka, varför inte försöka förstå den, leva i harmoni och samarbeta med den? Kan det vara så att vi missförstått dess påverkan och syfte i våran liv? Där vi ser lidandet, finns kärlek, där vi ser mörkret finns ljus, där vi ser slutet finns en ny början. Att uppnå detta är möjligt och om man bestämmer sig för det öppnas det en helt ny värld framför och inom en själv.

    Angående dina tankar kring självmord skriver jag nedan några få ord som förhoppningsvis kan hjälpa dig att se på vissa saker från ett nytt perspektiv:

    Att dö kan kännas som en väg ut ur ett liv som saknar mening, ro och harmoni och som slutligen skulle kunna leda till ett avslut på lidandet, tomhet och allt mörker som man har i sitt inre- och/eller yttreliv. Det finns dock något väldigt viktigt som många inte tänker på förrän det är för sent. Och det är om beslutet att avsluta sitt liv verkligen leder till de resultaten som man förväntade sig och som drev en själv till denna handling. Svaret på den här frågan är att ingen människa finner de som de söker när de väljer att avsluta sitt liv. Anledning till det är att döden inte tar död på något annat än den fysiska kroppen. Anden, eller själen om man så vill kalla den, fortsätter att existera. Den fanns innan detta liv började och kommer att fortsätta att finnas efter det som vi brukar kalla döden. I stället för att lösa ett problem förvärrar man väldigt mycket sin egen situation.

    Lidandet, mörkret och alla negativa saker som man försöker få ett avslut på genom att ta sitt liv, inte försvinner med kroppen, utan dessa har sitt ursprung egentligen i vår riktiga essens, alltså anden, och kommer därför att överleva döden och följa med anden efter döden, liksom alla positiva egenskaper och utveckling som anden åstadkommit. Att dö är med andra ord, inget annat än att byta till en annan dimension, eller plan, från den fysiska planen där vi behöver våra kroppar för att vara verksamma, till den andliga planen. Eller enklare sagt, som att byta kläder. Du kan byta om till nya och fina kläder men under desamma finns det fortfarande samma kropp som tidigare.

    Långt in i vår själ vet vi, att livet är en gåva för anden som egentligen definierar livet i oss. Det är bl.a. till för att anden ska utvecklas och sakta men säkert, genom otaliga många existenser, uppnå en högre nivå av moralisk och intellektuell utveckling, och som konsekvensen därav leva lyckligt och i perfekt harmoni med sig själv och i sin roll i universum.

    Vi alla behöver kärlek, både ge och få. Du är älskad även det inte kan kännas så. Den som kärlek andra ger mer och mer ackumulerar för att kunna fortsätta att ge.

    Det finns så mycket mer att säga om det. Jag hoppas att du finner kraft att ta dig igenom denna mörka stund i ditt liv. Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp.

    Allt gott <3

     

     

    Om man verkligen vill ta livet av sig så säger man det inte.

    Det där stämmer inte. Allting är inte svart eller vitt. Jag känner ibland att jag verkligen vill dö men samtidigt att jag skulle vilja ha viljan att leva.

    Min bäste vän nämnde flera vid fera tillfällen att han funderade på självmord. Och tog också livet av sig.

     

    Om man verkligen vill ta livet av sig så säger man det inte.

    Så är det för mig nu. Tidigare blev jag utfrågad tills det slapp ur mig. Nu när jag har bestämt hur, men inte när, har jag ett större lugn och tiger med mina planer.

    Men varför kommer det totala lugnet när jag har satt även en tidplan? Om den rubbas (vilket till min förtret sker gång på gång) kommer oron dubbelt tillbaka.

    Normalt har jag svårt att planera, men efter ett misslyckat försök för ett år sedan har jag blivit mer noggrann med min planering.

    Är det inte så att om man har någon längtan kvar att leva, så berättar man? Jag tycker att alla skall berätta så att de överlever och helst må bra! Utom jag själv då, eftersom jag inte ser ljuset alls. Om jag ser ett ljus i tunneln hoppas jag att det är ett tåg.

    Men förutsätt inte hur andra tänker, vi är olika!

     

    Så är det för mig nu. Tidigare blev jag utfrågad tills det slapp ur mig. Nu när jag har bestämt hur, men inte när, har jag ett större lugn och tiger med mina planer. Men varför kommer det totala lugnet när jag har satt även en tidplan? Om den rubbas (vilket till min förtret sker gång på gång) kommer oron dubbelt tillbaka. Normalt har jag svårt att planera, men efter ett misslyckat försök för ett år sedan har jag blivit mer noggrann med min planering. Är det inte så att om man har någon längtan kvar att leva, så berättar man? Jag tycker att alla skall berätta så att de överlever och helst må bra! Utom jag själv då, eftersom jag inte ser ljuset alls. Om jag ser ett ljus i tunneln hoppas jag att det är ett tåg. Men förutsätt inte hur andra tänker, vi är olika!

    Jag tänker såhär:

    Det ser mörkt ut nu. Men det är inte uteslutet att det KAN se ljusare ut. Det känns inte som det men det går inte att utesluta. Jag kan ge det en vecka eller en dag…eller bara en timme till. Dö kommer jag göra ändå en dag säkert som amen i kyrkan.

    Det KAN ju bli bättre….

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.