Jag vill verkligen bort just nu. Ta en överdos eller aggera destruktivt ute som jag brukar göra vilket leder till lpt. Känner sån skuld att jag känner så trotts att jag har min sambo brevid mig. Jag tycker bara inte om att prata om hur jag mår med honom eller andra anhöriga. Om jag hade varit själv nu så hade jag gått ut och ställt mig brevid tågspår och väntat tills jag vågat hoppa. Jag vill bara inte vara mig själv längre.
Mind Chatten hjälper inte, psykiatrins resurser hjälper inte och inläggning vet jag inte. Oavsett så är de inget jag kommer be om. Men accepterar väl läget om de blir lpt som förut. Men känner bara att något måste hända
