Hopplös sämst trådskapare

Jag känner lite av sån här hopplöshet. Varje år mår jag sämre och tror mindre på mig själv. Varje år så tappar jag lite av den där glöden jag hade som var det enda jag tyckte om med mig själv alltså det där att gå all in på någonting.  Jg kan ej få hjälp av vården för jag säger aldrig sanningen och varje gång jag går till vården så tror jag att jag mår bra men blir helt utmattad av att samla kraft till att gå på sånt möte. Jag vet jag är sjukt deprimerad men jag känner liksom det finns ingen utväg men kommer aldrig ta livet av mig Det vet jag. Men jag är verkligen sämsta personen i världen och det finns inget hopp för mig. Jag skriver det här också och vet redan att det finns inget svar för mig. Jag skriver det här kanske för mig själv för jag tycker så synd om mig själv och jag vill må bättre. Men kan ej sluta gräva mig ner i gropen av självförstörelse. Jag kan ej gå på några träffar som vården skickar mig på för jag avbokar allt i mitt liv och har ej gjort något kontinuerligt någonsin. Jag kan ej meditera eller göra sånt alltså alls jobba på lig själv för jag ger alltid upp. Ser ni det finns INGEN lösning. Hopplös människa jag är jag har egentligen allt jag har goda förutsättningar jag har hittat mitt livs kärlek men jag mår så sinnes dåligt jag önskar jag dog fast egentligen inte… hoppas ingen tar illa upp att jag skriver jag önskar jag dog jag menar bara att jag VILL någonting och vet ej vad

Du är inte sämst, du är heller inte värdelös. Du är viktig.
Jag vet att livet är otroligt svårt, och när man inte har nåt riktigt bra självförtroende så blir bara allt skit.

Jag förstår dig väldigt väl.