Hjärtkrossad och förstörd

Jag känner mig helt tom. Jag antar att jag just nu befinner mig på livets botten. Min kille har precis sagt att han tappat känslorna för mig och jag är förkrossad, jag älskar han så innerst mycket. Har någon av er några tips om hur man klarar denna svåra tid?

Har gått igenom min fars självmord när jag var 13 år, är nu 21 och mår som jag mådde då.

Det låter kanske lite cliché, men ge det tid. Hitta något att sysselsätta dig med, jobb eller skola eller resa, vad som helst. Det var så jag gjorde för att kommer över när min före detta bestämde sig för att jag inte var älskvärd längre.

Först och främst – du kommer att stärkas av denna erfarenhet, oavsett om föremålet för dina känslor återvänder eller inte.. Annars kan detta ge dig chansen att öppna dig för nåt nytt i livet, kanske inte nödvändigtvis en ny person. Man kan ju finna tryggare kärlek, tex i att börja måla, testa en helt ny hobby/kurs.. börja skriva dagbok? Ta kontakt med en vän du inte pratat med på länge? Kram och jag tror du snart kommer att vara på benen igen ! 🙂

Tänker även på det du skrev att du känner samma som när din far lämnade dig..    känslan av övergivenhet. Den känslan är så stark och jag kan förstå att en relation, där du släppt in en man i ditt hjärta, precis som du som liten hade din far- din ”första man” i hjärtat, återskapar samma känslor. Det vore konstigt egentligen om det inte hade  känts på samma sätt. Att ens förälder tar sitt liv blir ju för efterlevande barn som att bli övergiven också.. precis som i kärlek. Tillåt dig bara känna det du känner och ge dej själv extra mycket kärlek och omtanke just nu.. ❤️

Hej trådskaparen  (kallar jag ts). Jag vet hur ord kan betyda allt eller inget. Jag vet hur det är när man förlorar en person Man älskar oavsett hur. Jag ville (vill) bli pappa. Och ha familj. Men istället valde min sambo att gå. Så jag kan relatera till din smärta.

Tomheten äter sig in i bröstet, hjärtat gör fysiskt ont, man gråter mot en vägg och inser det gått 8 timmar.

Ändå är det du som är hjälten i mina ögon som både här förmåga och vilja att älska så villkorslöst, så innerligt.

Jag gråter själv av rädsla vad som händer nu, hur jag ska klara mig till längtan att känna personens värme istället den kalla tysta sängen som hånfullt är tom.

Vill du så finns jag här villig att stötta så bra jag kan på nätet. Bor vi nära kan jag bjuda på kaffe eller te medan du berättar och får ur dig din smärta.

Hur vill du ha ditt liv oavsett en specifik individ? Vad gillar Du? Måla? Inreda? Bygga på hus? Båda bastu? Spela tennis?

Berätta för mig är du snäll om du vill