Hjälplinjer är värdelösa

Mår dåligt just nu och behöver hjälp.

Har testat att ringa alla tillgängliga hjälplinjer och bemöts av fullkomliga idioter.

Dom visar Noll förståelse och sympati, man känner sig bara som man besvärar dom.

Pratade nyss med hjälplinjen, och den idiot som svarade undrade typ varför ringer dom.

självmordslinjen går aldrig komma fram på och 1177 är dom totalt odugliga.

Jag skulle kunna sköta allt detta så mycket bättre, om jag orkat.

Nån som vet vart man vänder sig när man undrar över vem som har helansvaret för vården och ens sociala situation?

 

Testade nu att ringa sista utvägen jourhavande präst där jag trodde man fick akut hjälp på 112.

Dom kopplade mig, och sen fick jag svaret att det var 8 samtal före mig.

Jag är för svag för att ligga och vänta med luren, väntat 15 min har plats 7 ..

Allt i Sverige är åt helvete och inget fungerar.

Samhället ska va glada att jag är för sjuk för att..

[Yellow Sikuvi]

Det kan hjälpa att bara få skriva av sig vad man känner och tycker. Vad är det som gör att du mår dåligt?

Om jag orkade skriva, min sjukdom gör mig sängliggandes 23 timmar om dygnet.

Varit ute 4 dom 3 senaste somrarna, är alltid ensam och sjukvård och socialen sviker.

Kom fram till jourhavande präst, han var den enda vettiga och hade nåt vettigt råd att ge.

Och framför allt brydde han sig, till skillnad mot andra idioter som sitter och svarar på hjälplinjer.

Jag tycker oxå jourhavande präst är bäst när det kommer till Hjälplinjer. Det borde sitta fler kloka visa människor som vill hjälpa, behovet är enormt.

Ja behovet är verkligen enormt, har erbjudit mig att hjälpa till då jag tror det skulle va nyttigt för folk som mår dåligt att prata med andra som vet hur det känns och kan dela med sig av egna erfarenheter, men det var inte välkommet.

Konstigt att inte media tar upp detta, man mår ju oftast sämre än man gjorde innan man ringde.

Hela Sverige är åt helvete.

Ja det är  lite som att gå till en dålig psykolog/samtalsterapeut. Man får bara bekräftat att man är en människa ingen förstår sig på…och så snurrar tankarna och man blir både ledsen och arg, känner sig sviken! Och det finns ingenstans att ventilera det. För mig hjälper det inte att enbart skriva, för mig hjälper bara gemenskap, någon som förstår och tycker om en. Och jag finner aldrig det

Det som driver mig nu är att kämpa för att bli bättre, och sen försöka påverka att underlätta för andra att få hjälp.

Sen drivs jag av tanken att hämnas på alla dom som inte gör sitt jobb.

Jag har inget att förlora, men det har dom.

Man kommer ingenstans med att va trevlig mot idioter.