Hjälp med sökandet

Jag växte upp ett liv med massa tillitsproblem och en alkoholist som mamma. Hon har missat princip 80% av mitt liv och idag är jag 15. Mina föräldrar skylldes när ja var 4 och då började min mammas drickande också. Fram och tillbaka med boende under massa år för att sen lära känna henne på nytt som att hon var en främling. Allt det med att mer saker händer och jag sårar mig själv och andra som betyder mycket för mig.

Jag känner mig nästan helt död, ja har varit deprimerad princip hela livet och jag har börjat få självmordstankar. jag har knappast ens börjat leva och vill redan sätta stop på det. Jag drömde om en att jag hoppade av en bro och den bron har jag varit på 5 gånger minst o bara kollat ner.

I min uppväxt har ja varit en väldigt instängd person och inte vågat prata eller utrycka mig. Det var inte förens 2019 jag började bli mer öppen o socialisera för då fick ja tillbaka morsan och allt blev bra. Tills andra saker hände senare ingen.

I alla fall har denna blyg het gjort att jag inte vågar prata med någon utan istället väljer att dölja allt. Så jag fick en mental breakdown och sökte upp denna sidan vid att hitta svar och tips på hur jag kan göra. Just nu är mitt problem att jag inte vet hur och jag vill inte söka hjälp. Men jag måste få hjälp. Så om någon har tips eller något så hade det vart bra innan det blir försent. Har redan gett upp på livet, det ända som håller mig vid liv är mina vänner.

Hej fina du 🙂

Det är ett bra första steg att skriva här om hur du mår. Antar att du går i skolan om du är 15 år, kanske du kan gå till skolsköterskan eller om det finns kurator?

Det kan kännas läskigt men det är människor som finns till för dig och du behöver bara berätta det du själv vill.

Kram 🙂

 

 

Jag förstår att det känns ovant att be om hjälp om du genom ditt liv har upplevt att inte fåt dina behov sedda. Det är egentligen de vuxna som ska vara starka och skydda barnen och inte tvärtom, men ibland lyckas inte de vuxna med att vara vuxna tyvärr. Du är stark och modig som trots dina erfarenheter av att inte ha stöd omkring dig, tar steget att söka hjälp. Kram.

Hej och så modig, stark och tydlig du är. Du skriver att du måste få hjälp. Det är klart du ska få! Jag blir glad och varm av att du har vänner och att dom hjälper dig att orka nu när du har det så svårt.

Det är viktigt att du börjar prata med en vuxen som du har/får förtroende för, kanske i skolan som någon föreslog så klokt här. Kanske finns det någon nära vuxen/förälder till dina vänner som du kan ” börja” med. Ge inte upp, du kanske inte hittar rätt person på en gång, men hen finns. Du är värd att må bra och vilja leva!😊

Hej,

Åh önskar det vore annorlunda för dig! Så orättvist att du behövt klara dig mer eller mindre själv ett helt liv. Förstår att du vill må bättre och skapa dig en ljus framtid!

Vet inte om det kanske kan vara ett alternativ att skriva ner saker som du känner och lämna över till en person som du önskar skulle läsa det? Har hört om andra som t ex gått i terapi och som ibland inte klarat av att kommunicera till psykologen och därför istället valt att skriva.