Jag är så trött. Trött på att må dåligt, trött på att kämpa.
Har trampat och kämpat mig vidare fast en jag inte orkar så länge. Hoppats att nästa steg i livet ska ge mig en paus. Men orken börjar sina och så hoppet med.
Att ge upp är inget alternativ har jag byggd upp som ett mantra sedan självmordsförsöket för 6 år sedan. Är rädd för den platsen jag är påväg till har varit där förr. Vill inte ditt och orkar inte dit. Försöker allt vad jag kan att lösa det.
Försöker äta hälsosamt fast jag inte har en aptit. Tränar och vistas ute fast orken inte finns. Skriver dagbok för att få ut allt. Tar mina antidepressiva och sömntabletter som är de enda psykiatrin vill ge mig. Men trotts allt känner jag hur jag glider allt mer ner i mitt svarta håll av trötthet.
Jag vet att bara jag själv kan få mig att må bättre men andra kan hjälpa. Jag skriker efter hjälp men ingen vill höra. Men snart orkar jag inte mer.
Vad ska jag gör när jag är så trött. Trötthet som ingen sömn i värden kan bota. Vad ska jag göra när antidepressiva inte hjälper och jag försöker säga till psykiatrin att allt är påväg åt helvete igen men de inte förstår och inte lyssnar. De säger testa och träna.
jag tränar de har jag alltid gjort. Jag tar mina antidepressiva kanske att de hjälper en del. Men jag orkar ändå ingenting och livet är en gråsvart dimma.
Vet inte vad jag ska ta mig till. Vet bara att jag inte klarar de själv. Behöver hjälp nu har behövt de ett tag och kämpat vidare länge nu utan hjälp men de går snart inte längre.
Jag försöker att inte vara så cynisk pessimistisk men känner att jag är det nu och förlåt för det. Men vill bara få ut min frustration och skrika hjälp så högt de går. Förlåt om de här får någon annan att må dåligt. De var aldrig min mening.
