Hem > Forum > Depression > Hjälp

Hjälp

Visar 5 inlägg - 13 till 17 (av 17 totalt)
16
  • Avatar

    Magkänslan säger ändå att du någonstans inom dig finns en vilja att fortsätta leva….då du agerar på dina suicidala impulser offentligt. Men det är bara vad jag tror (och hoppas på).

    Har du någon som du kan prata med…..ansikte mot ansikte alltså 😉

    Skulle det kunna finnas någon annat sätt att få utlopp för den självdestruktiva/suicidala impulsen? (Jag är inte naiv och tror att det bara går att “hokus pokus” så blir allt bra. Har varit med alldeles för länge för det. Men jag har en stor vilja att kunna hjälpa andra med detta helvete.)

    Är själv snart 40 och har haft problem med psykisk ohälsa sedan jag var 7-8 år gammal. Så det är ett tag och då var det väldigt mycket mer skamligt än idag…dessutom inte någon direkt hjälp från föräldrarna. Sökte aktivt hjälp för ca 10 år sedan…..

    Finns kvar här!

    Kram ❤️

    Avatar
    Trådstartaren

    Jo de ligger något i det. Jag aggerar suicidalt bland människor och gör att de märks så att jag får den hjälp jag inte klarar av att be om.

    Men de är väl just därför. Jag kan inte längre be om det. Jag hatar att prata om hur jag mår till vården för jag tycker inte om responsen jag får. Jag klarar det bara inte längre. Så det blir så till slut att jag blir omhändertagen och körd till psykiatrin på Lpt, och sen inlagd via tvångsvård för jag klarar inte av att samarbeta längre. Har varit sjuk sen jag va 10 år. Har varit på mina bara knän och bett om hjälp, men då är man inte värd den tydligen. Jag har lärt mig att om du kan prata för dig, vet dina problem och klarar av att söka själv. Då är du frisk och förtjänar inte hjälp. Jag har fått höra sjuka saker. Jag ska vara tacksam som har mat, vatten och tak över huvudet, för de är de inte alla som har. Om jag har skurit mig och ringt efter hjälp ( inte av skadan men för att bli inlagd och förhindra fler) så har jag fått höra att jag inte skurit djupt nog och att ha kört hem till mig är lika mycket slöseri med deras tid som att åka och laga en gammal dams trasiga element.

    Jag vill inte längre. Men hur fan kan jag förklara de och få rätt hjälp utan att behöva bevisa vad jag är värd?

    Avatar

    Tyvärr är det så psykiatrin funkar idag (eller har gjort ganska länge faktiskt) har själv legat i fosterställning och ringt akut men som du säger så har jag kunnat prata för mig då har jag inte varit tillräckligt dålig….jag tror dig i det du beskriver och har hört liknande från andra också tyvärr!

    Hjälper medicinerna något eller känns det som du tar dem för någon annans skull?

    Du är värd så mycket mer än du någonsin antagligen kommer tro själv!

    Har försökt intala mig själv detta i många år men jag tror mig inte riktigt ännu…..men en dag kanske 🙄

    Vad jobbar du med förresten?

    Kram ❤️

    Avatar
    Trådstartaren

    Medicinerna hjälper till viss del. Jag hade fått fler sämre dagar utan dom. Men visst dom tar inte bort allt.

    Jag jobbar på lager, packar skönhetsprodukter efter ordrar och gör klara för leverans till både Sverige och andra länder.

    Jag älskar mitt jobb, för man går där bland hyllorna med sin korg och ”shoppar” som vi brukar säga.

    Men har lite problem med hemsida och datasystem just nu, så de är mycke oro och stress bland kollegorna och alla brister lite när de blir missförstånd och fel. Men vi håller på att laga de som är fel i systemet så att de kan rulla på lugnt igen.

    Jag befarar bara att jag kommer hamna på sjukhus en eller två veckor imellan detta eftersom jag känner att jag tagit så mycke stryk av detta och behöver hitta mig själv igen, en stadig grund att så att jag kan jobba och leva utan obehag

    Avatar

    Det är väl iofs sällan medicin tar bort allt utan de kan hjälpa till att ge en dräglig vardag. Det är dipparna emellan som är problemet.

    Låter som det är mycket stress runt dig också inte bara inom dig.

    Verkar dock som om du gillar ditt jobb, förutom strulet förstås.

    Att du är rädd för att du ska bli så påverkad av strulet runt dig så du ska hamna på sjukhus…..det låter lite som du nästan siktar på det? Som en självuppfyllande profetia.

    Du vill hitta dig själv igen…..men hur vet du när du gjort det  För det måste du kanske veta vem du letar efter? Lite flummigt kanske men det är trots allt du som vet vem som är den riktiga du.

    Kram ❤️

Visar 5 inlägg - 13 till 17 (av 17 totalt)
16

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.