Hem > Forum > Depression > Hjälp

Hjälp

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 17 totalt)
16
  • Avatar

    jag vill ta livet av mig just nu. Orkar inte mer. Men någonstans vill jag ändå bli stoppad. Fyra polisbilar har passerat mig, och jag önskade på något sätt att dom skulle ta mig så jag kommer bort från denna fara

    Kan du söka hjälp på något vis?

    Eller åka hem till någon vän och prata?

    Avatar
    Trådstartaren

    Nej

    Nej

    Finns det någon anledning till ditt mående, eller är du rent generellt deprimerad?

    Om du har självmordstankar så borde du söka hjälp.

    Avatar

    Att du är här är ett bra första steg! Någon finns det alltid även om det inte ser så ut så finns det alltid någon som lyssnar någonstans!

    Har du provat ringa någon hjälplinje?

    ❤️

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag har provat allt sånt. Hjälplinjer och psykakuten är ju bedrövlig. När jag har kommit dit så har jag fått intrycket om att man måste visa sig värd vård.

    Dom säger: jaha och va gör du här då. Det låter ju jobbigt men va förväntar du dig att vi ska göra åt detta?

    Jävla skit. Jag va inlagd en gång och fick världens panikångest anfall och det vårdpersonalen gjorde va att erbjuda mig en kopp te så skulle de bli bättre. Om de hade varit räddningen så hade jag inte behövt vara inlagd över huvudtaget.

     

    Avatar

    Det var det jag va rädd för att du skulle ha upplevt 😔

    Då får väl vi här se om vi kan stötta dig…

    Kan du sätta ord på vad det är som gör att du inte vill/orkar leva? Försök skriva av dig. Kan lova att iallafall jag kommer läsa varenda stavelse.

    Kram ❤️

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag har borderline, får ångest och självmordstankar så fort saker känns jobbigt, jag blir stressad eller om jag helt enkelt känner mig otillräcklig.

    Jag jobbar 50% två dagar i veckan och 75% tre dagar i veckan då jag försöker trappa upp. Men jag är en person som alltid överbelastar mig på tar på mig ansvar jag inte ska ha. Jag känner inte av mina begränsningar i stunden och jag blir därför snabbt utbränd. Jag har för högs krav, om jag gör fel eller på något sätt inte presterar utifrån mina krav så måste jag straffa mig på något sätt. Oftast via överdos. Om jag inte är bäst så är jag värdelös helt enkelt. Mitt huvud jobbar minst 180% per dag även om jag bara jobbar fysiskt 50%

    sen gör jag de mesta av hushållssysslorna hemma. Och nu är jag så trött då väldigt många påpekar hur fel jag lever. Myndigheter vill ha möte med min chef för att arrangera anpassa arbetet för mig. Men jag klarar inte av flera sånna mötet mer min chef. Dom vet alla mina svagheter och ger mig frihet att ta extra paus och jobba i min takt. De är jag själv som inte kan styra mina beteenden. Så vill inte blotta detta inför chefen igen och säga igen hur jag helst inte ska bli behandlad på jobbet (som om det är dom som gör fel) när det gång på gång är jag som gör fel.

    Jag är trött på att alla drar i mig och har en åsikt på hur jag ska göra, hur jag ska leva. Jag bara orkar inte.

    Avatar

    Ursäkta min ärlighet men det känns som du är din värsta fiende just nu …

    Du skriver att du gör det mesta hemma. Är din partner medveten om din situation? (utgick bara att du har en när du skrev så😳)

    Har du provat att ruta in ditt liv? Vad jag menar är om du har delat in din dag enligt schema och i och med detta även skriva begränsningar för dig själv? En KBT terapeut hade kanske varit en god idé? (om du inte redan provat förstås)

    På vilket sätt straffar du dig själv? Vad överdoserar du? Är det för att lätta ångesten över att inte nått dina egna högt ställda krav?

    Många frågor jag vet men dels vill jag försöka hjälpa dig så gott jag kan och dels så kan det kanske vara något som du inte har tänkt på ännu 😉

    Håll ut!

    Kram ❤️

    Avatar
    Trådstartaren

    Ja, jag är min egen fiende, helt klart.

    Jag har pratat med över 25 psykologer utöver mitt liv. Jag har provat både DBT och kbt och har idag två mediciner men har totalt provat ca 11 olika sorter.

    jag hatar mig själv, och just nu hatar jag även världen som satt mig till jorden med denna diagnos

    Avatar

    Tro det om du vill men jag förstår vad du menar. Man sjunker ner i sitt eget svarta hål och vill bara sluta existera….

    Men jag uppskattar verkligen att du fortsätter att kommunicera 🙂

    Då va inte någon terapeutisk förkortning på tre bokstäver något bra förslag alltså…hmmm

    Hoppas du har överseende med min cyniska sida, det är så jag själv överlever dagen 😳

    Hur länge har du haft det så här ? För trots att jävelskap så verkar du ha överlevt ett tag.

    Misstänker att du är som jag lite och är bra på att sätta upp en fasad/en mask.

    Finns här!

    Kram ❤️

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag har varit sjuk inom psykisk ohälsa i många år. Är 30 idag. Fick diagnos dokumenterad när jag va ca 20 år.

    Jag blir väldigt suicidal, aggerar även på det. Men allmänhet brukar reagera innan jag exempelvis hoppar från tak eller framför tåg så blir istället omhändertagen. De har väl hänt ca 27 ggr totalt. Några överdoser också men fick också hjälp me de på sjukhus.

    Man kan väl säga att många gånger är de mitt samvete som avgör och räddar mig. Även om de inte är vad jag vill.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 17 totalt)
16

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.