Hem > Forum > Depression > Hjälp!

Hjälp!

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Jag är en vanlig tjej på 13-års ålder som drömmer om att bli fotbollsproffs. Men….jag får ångest och vill inte gå till träningarna. Det gäller både spelare och tränarna. Tränarna är snälla och bra men vi har fått 2 nya och en av dem vill alltid försöka vara rolig och vill alltid att spelarna ska skratta åt den. Det är ganska bra att höja upp stämningen men det går för långt. Den kan nästan göra narr av speciellt mig, eller typ bara mig. Resten av tränarna är såklart bra. Och sedan spelarna, först så kanske jag var blyg när jag började spela. Det brukar hända att jag smälter in i gruppen men det har jag aldrig gjort ( nu efter 2 år). Och det är speciella spelare dom jag är blyg mot. Jag vill sluta i laget, samtidigt är det svårt att spela i ett annat lag. Men hur ska jag kunna bli proffs om jag inte ens har lust att träna i mitt lag? Visa spelare är helt fantastiska, snälla och välkomnar på ett bra sätt. Andra leker boss, och ser ner på andra, klagar vid fel och om dem inte blir nöjda då känns det som om det inte är en idé att försöka. Minns en tjej som börja i laget. Hon hade börjat i min skola så jag kände henne väldigt väl. Hennes pappa hade köpt speciella fotbollsskor för runt 1000kr med skydd osv. De frågade om dem kunde se skorna. Jag följde med till omklädningsrummet och då började dem hånskratta och sa typ: hahhahaha fett fullaaa!!! Just nu känns det som att man ska klä sig som dem. En tid minns jag att jag kollade på vad dem hade på sig och försökte köpa liknande kläder. En annan tjej med hjärta av sten blev typ retad. Dem kunde klaga, skratta och prata med en bossig röst om hon gjorde fel…. riktigt elakt. Min vän berättade för mig att den tjejen hade sagt till henne  att hon inte ville spela eftersom dem betedde sig så dåligt. Istället kunde dem ju pusha henne och säga positiva saker. I skolan är det helt tvärtom, bästa stället när det gäller vänner.

    Jag behöver hjälp!!

    Jag är en vanlig tjej på 13-års ålder som drömmer om att bli fotbollsproffs. Men….jag får ångest och vill inte gå till träningarna. Det gäller både spelare och tränarna. Tränarna är snälla och bra men vi har fått 2 nya och en av dem vill alltid försöka vara rolig och vill alltid att spelarna ska skratta åt den. Det är ganska bra att höja upp stämningen men det går för långt. Den kan nästan göra narr av speciellt mig, eller typ bara mig. Resten av tränarna är såklart bra. Och sedan spelarna, först så kanske jag var blyg när jag började spela. Det brukar hända att jag smälter in i gruppen men det har jag aldrig gjort ( nu efter 2 år). Och det är speciella spelare dom jag är blyg mot. Jag vill sluta i laget, samtidigt är det svårt att spela i ett annat lag. Men hur ska jag kunna bli proffs om jag inte ens har lust att träna i mitt lag? Visa spelare är helt fantastiska, snälla och välkomnar på ett bra sätt. Andra leker boss, och ser ner på andra, klagar vid fel och om dem inte blir nöjda då känns det som om det inte är en idé att försöka. Minns en tjej som börja i laget. Hon hade börjat i min skola så jag kände henne väldigt väl. Hennes pappa hade köpt speciella fotbollsskor för runt 1000kr med skydd osv. De frågade om dem kunde se skorna. Jag följde med till omklädningsrummet och då började dem hånskratta och sa typ: hahhahaha fett fullaaa!!! Just nu känns det som att man ska klä sig som dem. En tid minns jag att jag kollade på vad dem hade på sig och försökte köpa liknande kläder. En annan tjej med hjärta av sten blev typ retad. Dem kunde klaga, skratta och prata med en bossig röst om hon gjorde fel…. riktigt elakt. Min vän berättade för mig att den tjejen hade sagt till henne att hon inte ville spela eftersom dem betedde sig så dåligt. Istället kunde dem ju pusha henne och säga positiva saker. I skolan är det helt tvärtom, bästa stället när det gäller vänner. Jag behöver hjälp!!

    God natt här på Mind Forumet.

    * Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

    * Kan inte sova och gick in på MiND Forumet och läste ditt intressanta text.

    * I ditt fotbollslag / fotbollsklubb finns det inte någon form av psykologiskt stöd via tränarna som kan vägleda dig till rätt person?

    * Om ovanstående INTE finns alls då tycker jag att Du borde pröva möjlighet att ”lufta lungorna” genom att träffa psykolog eller psykiatrisk sjuksköterska via en BUP / Barn & Ungdomsmottagning /Öppenvården inom Psykiatrivården och berätta HELA din historia som Du har gjort här, Du kan också visa din text Du skrivit här för vårdpersonalen?

    * Om Du inte vill gå till vården bör det finnas skolkurator eller skolsköterska som Du kan samtala med om detta även fast detta görs på din ”fritid” utanför skoltiden och Du vill bli proffs inom Damfotbollen och jag som man tycker faktiskt damfotbollen är mycket intressant, ge inte upp din dröm som Du bär på inom dig.

    * Dina föräldrar, mamma eller pappa eller övriga anhöriga/släktingar är det någon som Du överhuvudtaget alls har kunnat kommunicera / berätta om hur Du upplever fotbollsträningarna, allt mellan himmel och jord inom denna sport och kan känna stöd och rådgöra etc inom familjen?

    * Är det någon inom familjen som är med dig på dina fotbollsmatcher / träningar etc?

    Du får mer än gärna återkomma till mig här på Mind Forumet om Du vill prata ut.

    Var rädd om dig och ta hand om dig också.

    Kram…

    På återseende…

    Trådstartaren

    Tack för svaret, tyvärr så följer inte mina föräldrar med mig till träningarna vilket är lite jobbigt. Jag tror nog jag ska ta tag i problemet hos en kurator men jag vill inte att kuratorn ska avslöja något till typ mina föräldrar eller liknande. Har funderat på att byta lag men jag tror att det kommer bli riktigt svårt att berätta! Har du några tips på hur jag ska berätta det?

    Hej du!

    Du verkar vara en så himla vettig trettonåring. Jag är ledsen att du har hamnat i en så jobbig situation. Det du beskriver om din nya fotbollstränare, så ska hen absolut inte få dig att känna, då har hen ju misslyckats lite med sitt jobb som tränare. Du har all rätt i världen att få pepp och styrka från både dina tränare och ditt lag!

    Jag vet att det kan vara väldigt svårt att berätta för folk om vad som händer och hur du känner. Som sagt låter du som en väldigt vettig person, du ser att tex dina lagkamrater beter sig dåligt och att det är fel. Och du kan beskriva det. Därför tror jag verkligen det kan vara till hjälp att prata med en kurator, som kan hjälpa dig komma på hur du ska göra. Du har tystnadsplikt även mot dina föräldrar.

    Det låter helt rimligt att vilja byta lag. Såklart vore det bästa om ditt nuvarande lag hade kunnat börja fungera bättre. Och det kanske det kan, om någon tar tag i och pratar med tränarna eller någon annan vuxen. Men det är ju inte ditt ansvar, så du kan ju också välja att lämna. Men jag tror ändå det är en bra ide att prata med din skolkurator och få hjälp att ta ett beslut <3

    Trådstartaren

     

    Värmer verkligen i hjärtat och jag blir helt tårögd av att höra  ditt push!! Gud vad vissa människor kan vara så härliga och ömtänksamma.

     

    Värmer verkligen i hjärtat och jag blir helt tårögd av att höra ditt push!! Gud vad vissa människor kan vara så härliga och ömtänksamma.

    Jag önskar dig all lycka <3

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.