Hem > Forum > Depression > Hejdå…

Hejdå…

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Är så himla trött och jag orkar verkligen, verkligen inte kämpa mer. Alla har det bättre utan mig och ingen kommer märka om jag försvinner. Det är bara bättre att begå självmord och slippa allt…

    Hej,

    Vad ledsamt att höra att du hör dessa tankar. Du ska veta att det är modigt av dig att våga berätta det här. Har du berättat det här för någon innan?

    Trådstartaren

    Hej, Vad ledsamt att höra att du hör dessa tankar. Du ska veta att det är modigt av dig att våga berätta det här. Har du berättat det här för någon innan?

    delar av det har jag berättat innan för andra i min omgivning, men de verkar inte bry sig speciellt mycket

    delar av det har jag berättat innan för andra i min omgivning, men de verkar inte bry sig speciellt mycket

    Jag förstår. Hur gammal är du? Hur ofta har du dessa tankar?

    Tack för att du svarade!

    Trådstartaren

    Jag förstår. Hur gammal är du? Hur ofta har du dessa tankar? Tack för att du svarade!

    Jag är 17 år gammal.

    Har tankarna kring att ingen bryr sig, typ hela tiden. Dag in dag ut! Har berättat det för några, men såklart säger de att de bryr sig, men inget händer. Ingen skillnad.

    Hur har skoltiden varit för dig hittills? Är du en person som går till skolan?

    Kan du komma ihåg om något särskilt i din vardag bygger upp dessa tankar som du berättar?

    Med värme!

     

    Trådstartaren

    Jag går alltid till skolan, oavsett hur skit jag har mått. Inte alltid det smartaste valet, men gör det ändå!

    Jag har varit i förhållande där personen har tryckt ner mig mycket, både utseende och personligheten. Mina vänner, de verkar inte heller bry sig speciellt mycket om hur jag mår, eftersom jag har mått dåligt ganska många år. Men jag kan inte göra så mycket åt saken. Känns bara som om det är bättre att hålla allt för sig själv.

    Jag går alltid till skolan, oavsett hur skit jag har mått. Inte alltid det smartaste valet, men gör det ändå! Jag har varit i förhållande där personen har tryckt ner mig mycket, både utseende och personligheten. Mina vänner, de verkar inte heller bry sig speciellt mycket om hur jag mår, eftersom jag har mått dåligt ganska många år. Men jag kan inte göra så mycket åt saken. Känns bara som om det är bättre att hålla allt för sig själv.

    Det behöver inte vara så osmart heller. Det är ju du som känner dig själv bäst och vet om du ska gå iväg eller inte. Vad tror du att det beror på att du är i skolan jämt?

    Vad ledsamt att höra om det förhållandet. Jag kan förstå om det påverkar dig på många olika sätt. Har du kunnat prata om vad du har utsätts för tidigare?

    Med värme!

    Trådstartaren

    För mig känns det så ”falskt” att vara hemma från skolan bara för att man mår dåligt för det är inte samma sak som att man tex har feber eller liknande. Även om det är bra att ta en paus ibland, så skulle mina föräldrar ifrågasätta väldigt mycket om varför jag är hemma.

    Jag har fått prata ganska mycket om förhållanden där jag varit utsatt för övergrepp och kommentarer med mera, vilket är bra. Trots detta så påverkar det mig fortfarande och grubblar över hur mycket jag är värd eller att jag inte är fin nog eller tillräcklig. För jag känner mig verkligen inte som det!

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.