Har verkligen allt

Det finns nog en miljon anledningar till att känna som du känner. Det behöver inte alltid vara att något är fel – bara att något inte är helt rätt.

Saker du kan fundera över är:

* Känns livet intressant eller går det mest på slentrian?
* Känns jobbet meningsfullt?
* Finns det något särskilt du skulle vilja göra eller uppleva?
* När gjorde ni något tillsammans som familj senast?
* Finns det utrymme för spontanitet och är det något du vill ha i ditt liv?
* Hur mycket ägnar du dig åt saker utanför jobb och hem? Känns det som en bra balans eller skulle du vilja förändra det på något sätt?

Det är ingen skam och inget fel i att inte känna sig lycklig. Livet bjuder på alla möjliga känslor och icke-känslor. Det är okej att inte må bra eller inte känna sig helt tillfreds, oavsett livssituation. Så var snäll mot dig själv och tillåt dig att känna som du känner.

<3 Så jobbigt! Förstår att det är förvirrande.

Det jag som kommer att tänka på är att det mest grundläggande som alltid behöver uteslutas först är en klinisk depression. Där handlar det då om seratonin, dopamin och noradrenalin som är ur balans. Då känner man just ingenting, inte ens sorg. Man kan inte glädjas åt det som man vet är bra. Sedan har man svårt att ta beslut, är självkritisk utan grund och får ofta sömnsvårigheter eller svårt att orka med. Så är det detta som du har handlar det aldrig om otacksamhet, frånvaro av logik eller livspusslet. Utan det är ju en kroppslig sjukdom som kräver professionell behandling.

Det låter dock inte som det är det som drabbat dig? Eller?

Nästa grej som jag kom att tänka på är att andra som uttrycket det som du skriver brukar tala om en emotionell avstängdhet som ofta är inlärd under uppväxten. De har lärt sig att inte visa svaghet, att istället bita ihop och att prestera är likhetstecken med att bli älskad. Resultatet av det brukar bli att man stängt dörren till sina djupare känslor och därmed kan leva ett funktionellt liv men på bekostnad av en känslomässig tomhet. Eller bära på ett obehag inom sig som är svår att förklara. Det är också vanligt vad jag noterat att dessa personer som varit glada, starka och sociala aldrig riktigt fått eller vågat känna allt. Alltså att hela känslospektrat är en naturlig del i livet och i relationerna.

Tredje förklaringsmodellen jag kommer på nu är om man skapat ett ”falskt jag” som tagit över livet. ”False self” tror jag det kallas och som bygger på att vara en version av sig själv som är socialt accepterad. Man är alltså artig, duktig och framgångsrik men inte helt äkta. Att man skyddar ett mer sårbart ”true self” inom sig. Att man glömmer bort vem man egentligen är och att tomheten då kommer som ett rop inifrån.

Sedan finns ju också det här med medelåldern där identiteten helt naturligt kan skakas om. Värderingar förändras och tidens gång blir mer påtaglig. Frågan om vad man vill använda sitt liv gör sig starkare tillkänna.

Tänker även att känslor som man inte tillåtit sig känna kan tränga sig på eftersom känslor i regel inte försvinner av sig självt utan de tenderar att samlas. Och ibland sipprar de ut som tomhet. Så mitt tips då är att kanske kartlägga vad dina verkliga behov är om det är så att du aldrig riktigt har satt ord på det tidigare.

Kan även tänka mig att har man haft ett friktionsfritt liv och möter den första riktiga prövningen så blir man helt, helt ställd. Har stor förståelse för att det är en helknäpp upplevelse. Försök ha tålamod med dig själv i den processen.

Hej,

Precis så känner jag också. Vad gör man!?

Hej!

Det du skriver om tror jag faktiskt att det är en hel del människor som känner igen sig i men inte vågar säga högt. Så du är långt ifrån ensam. Samhället vill gärna få oss att tro att om man har ett lyckat, framgångsrik och välordnat liv så är man också lycklig. Jag tycker dock jag upplevt och upplever att lycka också handlar om sånt som mening, frid, inre liv och relationer. Idag skulle jag nog säg att det är min djupaste längtan iallafall och att ha det bra utåt kommer i andra hand. Jag tror inte det är något fel på dig men att din själ kanske längtar efter nått mer. Fortsätt sök för du är ju värd att må bra inte bara ha det bra. Kram