Hem > Forum > Depression > Här ligger jag igen , men nerdragna gardiner

Här ligger jag igen , men nerdragna gardiner

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Jag har det tufft ! Allt är så dysfunktionellt i mitt liv . Min fysiska ångest är outhärdlig och dom malande tankarna är så uttömmande . Jag får ingen vidare hjälp av psykiatrin , och det enda som hjälper är självmordsplaner, har hållit på med det i absurdum . Jag har två barn , det som gör ont , men i min sjuka hjärna så känns det som en plusminus grej för dom . Att sörja mig elr att jag för över allt dysfunktionellt och annat på dom känns som lika illa . Nu ligger jag här ingen som sagt och planerat allt , men vågar inte , det är så läskigt

    Hur långt har du kommit i dina planer?

    Jag förstår hur du känner, tror jag.

    Jag känner ungefär likadant. Börjat slänga saker, dödstäda osv. För att underlätta men också för att planera hur allt ska vara om jag inte finns.

    Finns det någon som hjälper dig med barnen?

    Du blädar i en bok och ser att den består av ett stort antal sidor och kapitel. När du blädar förbi det sista kapitlet upptäcker du att det finns många blanka sidor efter det. Vem har skrivit denna bok? Varför så många blanka sidor efter det sista kapitlet? Vad handlar den om?

    Du börjar läsa den. Historien som utspelar sig i den är dig mycket bekant. Huvudpersonen, andra karaktärer och platserna i den kan du utan någon större ansträngning känna igen. Du blir förbluffad. Varenda detalj, varenda handling, varenda sida skildrar ditt eget liv. Vem har skrivit den? Plötsligt inser du att det finns bara en person som skulle kunna ha gjort det, och den är du själv. Plötsligt inser du vilken makt du har? Du har skrivit din historia och den är definitivt inte slut än. Därav de blanka sidorna i boken så att du kan fortsätta att skriva din historia. Är du missnöjd med delar av boken som finns skrivna i vissa kapitel? Nu har du makten att vända bladet och skriva ett helt nytt kapitel, ett fantastiskt sådant. Ett kapitel där huvudpersonen förändras så mycket till det bättre att hon knappt kan kännas igen från bokens tidigare kapitel. Mörkret och sorg ersätts av glädje och ljus. Förtvivlan och hopplöshet omvandlas till frid och tro. Ju mer huvudpersonen förändras desto mer förändras hur den upplever livet och sig själv. Allt blir så mycket mer meningsfullt av fylld av syfte.
    Förändringarna kommer inte från en dag till den andra, men huvudpersonen kämpar, och för varje hinder som den lyckas övervinna, desto mer motivation och ork för den att fortsätta framåt. Den förstår plötsligt att den kan så mycket mer än vad den trodde. När du är klar med detta kapitel blir du så tagen och rörd av vad du läser att du vill fortsätta de nästkommande kapitel i samma anda.

    Lämna inte oskrivna blad i din livs bok. Vänd bladet och skriv. Du kan om du verkligen vill. Du lär finna fantastiska saker att skriva om om du verkligen söker. Sedan, många många år senare när dagen kommer då Gud tar bort pennan och boken från dig kan du finna tröst i ditt eget samvete för att ha gjort allt du kunnat för att skriva varenda sida av den med det mesta och bästa som du var kapabel till.

    Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp.

    Allt gott <3

    Du blädar i en bok och ser att den består av ett stort antal sidor och kapitel. När du blädar förbi det sista kapitlet upptäcker du att det finns många blanka sidor efter det. Vem har skrivit denna bok? Varför så många blanka sidor efter det sista kapitlet? Vad handlar den om? Du börjar läsa den. Historien som utspelar sig i den är dig mycket bekant. Huvudpersonen, andra karaktärer och platserna i den kan du utan någon större ansträngning känna igen. Du blir förbluffad. Varenda detalj, varenda handling, varenda sida skildrar ditt eget liv. Vem har skrivit den? Plötsligt inser du att det finns bara en person som skulle kunna ha gjort det, och den är du själv. Plötsligt inser du vilken makt du har? Du har skrivit din historia och den är definitivt inte slut än. Därav de blanka sidorna i boken så att du kan fortsätta att skriva din historia. Är du missnöjd med delar av boken som finns skrivna i vissa kapitel? Nu har du makten att vända bladet och skriva ett helt nytt kapitel, ett fantastiskt sådant. Ett kapitel där huvudpersonen förändras så mycket till det bättre att hon knappt kan kännas igen från bokens tidigare kapitel. Mörkret och sorg ersätts av glädje och ljus. Förtvivlan och hopplöshet omvandlas till frid och tro. Ju mer huvudpersonen förändras desto mer förändras hur den upplever livet och sig själv. Allt blir så mycket mer meningsfullt av fylld av syfte. Förändringarna kommer inte från en dag till den andra, men huvudpersonen kämpar, och för varje hinder som den lyckas övervinna, desto mer motivation och ork för den att fortsätta framåt. Den förstår plötsligt att den kan så mycket mer än vad den trodde. När du är klar med detta kapitel blir du så tagen och rörd av vad du läser att du vill fortsätta de nästkommande kapitel i samma anda. Lämna inte oskrivna blad i din livs bok. Vänd bladet och skriv. Du kan om du verkligen vill. Du lär finna fantastiska saker att skriva om om du verkligen söker. Sedan, många många år senare när dagen kommer då Gud tar bort pennan och boken från dig kan du finna tröst i ditt eget samvete för att ha gjort allt du kunnat för att skriva varenda sida av den med det mesta och bästa som du var kapabel till. Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp. Allt gott <3

    Jag har det tufft ! Allt är så dysfunktionellt i mitt liv . Min fysiska ångest är outhärdlig och dom malande tankarna är så uttömmande . Jag får ingen vidare hjälp av psykiatrin , och det enda som hjälper är självmordsplaner, har hållit på med det i absurdum . Jag har två barn , det som gör ont , men i min sjuka hjärna så känns det som en plusminus grej för dom . Att sörja mig elr att jag för över allt dysfunktionellt och annat på dom känns som lika illa . Nu ligger jag här ingen som sagt och planerat allt , men vågar inte , det är så läskigt

    Jag vet att det inte fungerar så men jag vill bara ropa Gör det inte! Ta inte livet av dig. Men mina ord kan inte styra, jag vet det.

    Jag har bestämt att jag måste hänga i, jag förbereder och planerar fast jag gjorde ett självmordsförsök i lördags då jag uppenbarligen överlevde. Nu ska jag få gå hos någon ssk som jobbar med suicid prevention, känns som jag borde fått den hjälpen innan jag var på gränsen till att dö. Tanken är att jag inte ska göra det igen.

    Det innebär att jag kommer behöva hämta mediciner där och ha kontroller 1-3 ggr i veckan med en ssk som jag hatar om det är den jag misstänker. Mitt självmordsförsök förstörde allt i stället, ingen mår bättre nu. Jag vet inte själv vad som händer nu. Ångrar att jag berättade.

    Men det jag ska till,när jag vaknade upp dagen efter så var jag så ledsen. Jag gråter nästan aldrig men då grät jag på promenaden och hemma. Chockad över vad jag gjort, ledsen först för att det inte blev som planerat men sen ledsen för vad jag hade gjort. Att jag glömde mina hundar som jag aldrig gjort förr, självmordsbrevet till mina föräldrar räckte ju inte alls till att uppnå det jag ville, att dom inte skulle vara ledsna, rätt patetiskt. Klart det är en katastrof att missta sin dotter, att jag säger förlåt och ett hjärta, hur ska det hjälpa dom resten av livet? Sen grät jag för att jag är förvirrad och en del av mig är redo att ge livet en chans till. Men det måste gå i ministeg. För ärligt är jag inte heller sugen på att leva. Men vi får inte ge upp

    Jag måste försök bryta så fort en minsta tanke på planering eller förberedelser dyker upp. Och det gör det nästan varje gång jag tar min medicin eftersom jag bara vill ta mer och mer, där sätter jag STOPP. Om andra tankar kommer, bryt med fokus på något helt annat. Typ se serier, skriva, läsa, träna, umgås med någon eller planera något annat, typ in detalj hur hela dagen ska se ut och dagen efter.

     

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.