Hem > Forum > Depression > Har jag fått depression?

Har jag fått depression?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Trådstartaren

    För att göra en lång historia kort, har jag senaste året blivit lämnad av min man sedan 20 år tillbaka för en annan kvinna ( endast några veckor efter vi bestämt oss för att gifta oss), jag blev av med jobbet under jobbiga omständigheter, vårt älskade hus såldes, barnen bytte skola, vi flyttade in till stan, ett av barnen berättade på skolan att pappan slagit honom vilket ledde till utredning av soc och polisförhör, ett av barnen är hos sin pappa 4 dagar/månad, andra barnet är inte hos sin pappa alls. Detta barn vägrar även att gå till skolan (är ca 10 år) så jag vabbar halvtid för att få barnet att vara i skolan lite, jobbar halvtid.

    Jag har ingen ork till något, orkar knappt med mat, disk, tvätt. Gör inget utöver absoluta måsten och det känns som att bestiga berg för varje liten sak som ska göras. Så var jag aldrig tidigare… Jag tycker inget känns roligt alls och allt känns meningslöst och bortkastat. Även sådant jag tidigare tyckte var roligt. I den akuta krisfasen sov jag inget, efter drygt ett halvår sov jag oerhört mycket och var alltid dödstrött oavsett hur mycket jag sov. Nu funkar sömnen lite bättre. Känner mig hela tiden nedstämd med en orosklump i magen. Känns som att jag fastnat här. Jag vill må bra, kunna känna glädje, känna meningsfullhet.

    Är jag deprimerad? Behöver jag hjälp/medicin för att komma ur detta? Känner mig orkeslös och otillräcklig,, främst i förhållande till barnen…var en supermorsa tidigare som hade superkoll på allt. Nu missar jag både det ena och det andra och hinner inte med farten som jag försöker hänga med i.

    Tips mottages tacksamt!

    Hej

    Symptomen du beskriver är ju de klassiska för depression.Sömnproblem,känsla av meningslöshet,orkeslöshet,nedstämdhet.Men samtidigt så befinner du ju dej i en livsomvälvande situation.Blivit lämnad osv. och då är det ju naturligt att känna sorg som behöver bearbetas och det är också en del av livet.Om du känner att du behöver hjälp,så ska du naturligtvis söka det,men tunga perioder i livet måste ju inte nödvändigtvis betyda depression.Man ska nog inte förvänta sej att livet alltid ska vara på topp,tunga perioder drabbar ju oss alla och då får man försöka ta en dag i taget.Kanske vara lite extra snäll och tillåtande mot sej själv och kanske sänka tempot lite grand.Sen får man försöka intala sej själv att det går över,det blir bättre.Tillåta sej själv att må kass ett tag är ju inget misslyckande.Ingen av oss klarar ju av att vara perfekt hela tiden.Lycka till.

    Maslovs behovsstege, googla den.

    Den berättar rätt bra vad en människa behöver. Ekonomisk trygghet, kärlek osv.

    Håller själv på att hitta behov nummer ett, ett bra jobb där man inte behöver käka hjärtmedicin för att bli väckt av pulsen…

    Nästa steg, när ettan är löst, är kärleken. Känner jag mig älskad osv.

    Just nu planerar jag i fantasin om det minst kladdiga självmordet och vilka jag behöver fria från ev samvetskval efter min död. Värst är det med barnen. Tror de klarar sig bättre utan den här trasiga ”mannen” faktiskt. Min fru lär knappast förlora på utkomsten efter den tillfälliga sorgen.

    Sorry, det var ingen pepptalk direkt. Däremot kan det vara stödjande att veta att vi är många som inte mår toppen.

    Mitt tips till dig är att du reder ut vad du saknar i behovsstegen och börjar med en sak i taget.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.