Förstår att det känns jobbigt. Vet du, jag känner så igenom mig i den där bottenlösa sorgen och att man bara vill att det ska ta slut, men ingen vet vad som händer efter döden. Det kan lika gärna vara så att det blir svart och att den chansen man hade till liv fanns här på jorden. Den där bottenlösa sorgen och ångesten som griper tag i en på natten är ju så jobbig, jag förstår det, men det finns ett ljus också bortom horisonten. Nu vet jag inte vad du läser för studier, ska du inte försöka ta ett studieuppehåll om studierna gör dig deprimerad? Eller byta inriktning? Förstår att det måste vara så svårt att se några möjligheter, men dem finns jag lovar. Det är lätt i att fastna att studierna är det viktigaste, men vet du det är din hälsa som är allra viktigast.
Först och främst låter det som du behöver stöd? Vad tror du om att kontakta vårdcentralen? Det är inte alltid deras hjälp hjälper men de kan skicka dig vidare till personer som kan hjälpa dig att hitta tillbaka. Är säker på att det långt där inne finns en sprudlande person som kanske blivit sårad, tappat hopp eller bara blivit vilse. Tror att du behöver hitta tillbaka den som egentligen är du. Du har rätt att må bra, glöm inte det.
Önskar dig verkligen all lycka i ditt liv. Stora kramar!
