Hem > Forum > Depression > Har bestämt mig för att sluta leva får inte prata med någon

Har bestämt mig för att sluta leva får inte prata med någon

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Mina närstående vägrar att prata med mig om självmord för att de tycker att jag är ”elak” som säger sånt. Hade behövt prata med någon om det. Får inte hjälp av psykiatrin och chatten här på mind är alltid stängd.. vill verkligen inte leva mer vill sluta vara en börda för alla runt omkring mig. Tror alla efter nåt år eller så skulle få ett så mycket bättre liv om jag försvann. Vart vänder jag mig förutom akuten? Kan inte bli inlagd det skulle förstöra mitt liv ännu mer om jag mot förmodan fortsätter leva.

    Känner precis som du.

    Min hälsa och allt jävla skit med corona och min dåliga ekonomi får mig att vilja dö.

    Men vad kan man göra egentligen? Försöka må bättre.

    Funderar varje dag på att hoppa från balkongen, men är rädd att överleva, såklart.

    Folk är livrädda för att prata om döden och självmord osv. Vilket jag tror egentligen är kontraproduktivt.

    Det är inget konstigt i att vilja lämna den här världen. Vilka är era främsta anledningar till att vilja det? Hade ni velat leva om dom anledningarna inte fanns?

     

    Folk är livrädda för att prata om döden och självmord osv. Vilket jag tror egentligen är kontraproduktivt. Det är inget konstigt i att vilja lämna den här världen. Vilka är era främsta anledningar till att vilja det? Hade ni velat leva om dom anledningarna inte fanns?

     

    Självklart hade jag velat leva om jag mådde bra psykiskt och fysiskt.

    Mina anledningar är:

    • Brist på kontroll och framtidstro eftersom jag inte har jobb
    • Bor i en lägenhet vars hyra höjs ständigt
    • Riskgrupp för covid och rädd att söka jobb.
    • Trauman från uppväxten, både pga familjen och mobbning.
    • Permanent fysiskt sjuk.
    • Ensam.

    Jag kan relatera till det mesta du nämner. Fast jag välkomnar döden även under mina bästa dagar. Men livet är ett problem. Och jag har spenderat större delen av mitt liv att försöka lösa det problemet. Det finns många saker man kan lösa. Men ofta är det en trade off. Det jag dock noterat är att människor sällan är villiga att göra den trade offen när det kommer till kritan. Ofta innebär det en risk man inte är villig att ta. Man vill äta kakan och samtidigt ha den kvar. Att man kan ha kontroll är lite av en illusion. Men allt är relativt såklart. Om man på riktigt faktiskt vill dö så är det ofta en frihet. För då kan man ta större risker. Och det är lättare att förändra saker då, för det värsta som kan hända är att man dör. Vilket ju är en win då, hur man än ser på saken.  När livet skaver är det på sätt och vis lite för att visa att man inte lever som det är meningen. Man gör något fel och livet försöker styra en på rätt väg. Men för att kunna lösa problemen med livet behöver man kunna se livet som det faktiskt är. Och där är det faktiskt en välsignelse att vara ensam. För då kan man se saker mer objektivt utan att bli påverkad av andra människor. Men även där verkar det sällan stämma att människor ensamma på riktigt. Ofta finns det nån halvbra vän, eller familj, eller partner, eller någon inom vården osv. Och då blir man aldrig helt fri från påverkan och kan aldrig riktigt se klart vad ens problem egentligen är. Så att man kan hitta lösningar. Man måste ständigt anpassa sig i livet och hitta vägar runt problem tyvärr.

    Mina närstående vägrar att prata med mig om självmord för att de tycker att jag är ”elak” som säger sånt. Hade behövt prata med någon om det. Får inte hjälp av psykiatrin och chatten här på mind är alltid stängd.. vill verkligen inte leva mer vill sluta vara en börda för alla runt omkring mig. Tror alla efter nåt år eller så skulle få ett så mycket bättre liv om jag försvann. Vart vänder jag mig förutom akuten? Kan inte bli inlagd det skulle förstöra mitt liv ännu mer om jag mot förmodan fortsätter leva.

    Det är ganska förbryllande egentligen hur få ställen det finns att prata med folk om sånt här. Förr fanns många chattar och forum för människor med liknande problem. Men allt är borta nu. Den här sidan är det enda som finns kvar. Och den är ju inte till någon större hjälp direkt. Det finns en discord chat som är lite aktiv dock. Men det verkar alltid bli så att man helst bara ska prata väder och liknande. Det är ett märkligt fenomen. Med tanke på hur många som är ensamma och mår dåligt nu för tiden borde det krylla av sidor och chattar med likasinnade.

    Livet är ett arbete så jag brukar försöka hitta lösningar för att göra det arbetet lättare. Bryta ner varje problem för sig och lösa ett i taget. Vilket är ditt största problem?

    Mina närstående vägrar att prata med mig om självmord för att de tycker att jag är ”elak” som säger sånt. Hade behövt prata med någon om det. Får inte hjälp av psykiatrin och chatten här på mind är alltid stängd.. vill verkligen inte leva mer vill sluta vara en börda för alla runt omkring mig. Tror alla efter nåt år eller så skulle få ett så mycket bättre liv om jag försvann. Vart vänder jag mig förutom akuten? Kan inte bli inlagd det skulle förstöra mitt liv ännu mer om jag mot förmodan fortsätter leva.

    Du kanske tar en eventuell inläggning på lite för stort allvar? Förstår att du har det jättejobbigt men har svårt att se hur en inläggning kan förstöra någons liv. Jag har varit respekterad av folk som har vetat att jag varit inlagd. Med tiden så bleknar en enskild inläggning och blir obetydlig.

    Du skriver att du har problem med att få hjälp. Vet inte exakt var skon klämmer men ska dela med mig av lite generella tips för hur man får en bättre vårdkontakt:

    Enligt min erfarenhet är att vara tydlig och upprepa sig inför läkare det som ger mest resultat. Man får tänka ut viktiga punkter (eventuellt efter att ha läst på lite om psykiatri, den engelska versionen av Wikipedia och diagnosmanualer kan räcka långt för ändamålet) och sedan upprepa dem om och om igen. På så sätt blev jag av med en felaktig diagnos, men det tog ett tag med målmedvetet upprepande av mantran. Försök specificera vilka problem du har eller vilka diagnoskriterier du inte uppfyller och upprepa, upprepa, upprepa besök efter besök.

    Att bjuda in anhöriga till läkarsamtal kan hjälpa, psykiatriker går mycket på vad anhöriga säger. Jag använde anhörigas vittnesmål som bevis för att min diagnos var felaktig t.ex och deras vittnesmål väger säkert tungt när det gäller att måla upp en bild av vilka eventuella problem du har.

    Går det inte ändå inte framåt kan privatvård vara en lösning om du bor på ett sätt där det är möjligt att lösa.

     

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.