Hem > Forum > Depression > Gråa dagar

Gråa dagar

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Det fanns en tid, jag minns den knappt… När allt var vackert, och dagen ljus. Känslor starka, och orken lång… Vad hände sen, jag kan ej se, mörka molnen täcker sinnet, regnet dränker hjärtats röst, det finns inte längre någon tröst. Mörkret är starkare nu, än något ljus, inte en strimma kommer in, inte för en sekund….. Kanske om jag sover en stund…. Nä, nu vaknar kroppen igen, men hjärtat, sinnet slumrar i mörkret än, kommer aldrig hitta hem…..Själen skriker, hjälp mig ut, jag längtar så tills lidandet är slut. Så lever jag i evig tid, mitt hjärta slåss en inre strid, mot allt som kväver, täcker, domnar… Förlorar jämt och somnar. En vacker dag, en annan tid, så ska jag vinna denna strid.

    Det fanns en tid, jag minns den knappt… När allt var vackert, och dagen ljus. Känslor starka, och orken lång… Vad hände sen, jag kan ej se, mörka molnen täcker sinnet, regnet dränker hjärtats röst, det finns inte längre någon tröst. Mörkret är starkare nu, än något ljus, inte en strimma kommer in, inte för en sekund….. Kanske om jag sover en stund…. Nä, nu vaknar kroppen igen, men hjärtat, sinnet slumrar i mörkret än, kommer aldrig hitta hem…..Själen skriker, hjälp mig ut, jag längtar så tills lidandet är slut. Så lever jag i evig tid, mitt hjärta slåss en inre strid, mot allt som kväver, täcker, domnar… Förlorar jämt och somnar. En vacker dag, en annan tid, så ska jag vinna denna strid.

    Jag har kämpat med mörker i över 30år och håll ut kära håll ut.

    Trådstartaren

    Ja 30 år är lång tid, beundransvärt att du orkat hänga kvar… Jag är inne på mitt 5:år, såååå mörkt, sååå meningslöst och ser inte längre framåt…. Ekonomisk kris har varit droppen och det finns verkligen inge ljusning i sikte…. Är bara fööör tungt

    Att jag har orkat vara kvar är jag tacksam för då jag faktiskt har varit dödförklarad många ggr pga självmordsförsök. Jag vill verkligen inte att du ska hamna i samma mörker. Har gått igenom alla slags kriser såsom ekonomiska till separation. Vad är det som tynger dig? Jag menar det kan ju inte bara vara pengar

    Trådstartaren
    • Jag har svårt att sätta fingret på vad det är egentligen ….. Har väl alltid känt mig sämre än alla andra på något vis. Har aldrig vetat vad jag vill göra med mitt liv, aldrig haft några givna mål, aldrig varit sådär jättebra på något. Har alltid en röst i huvudet som säger att jag inte gör saker tillräckligt bra… Känner mig nog misslyckad helt enkelt. Är 40 år nu, har man  barn, och jobb, men inget känns roligt elr viktigt längre. Jag gör bara precis det jag måste för att hålla fasaden uppe, men inombords brinner jag…. Känns som att ingen egentligen vet vem jag är på riktigt… Inte ens jag

    Är själv en man på 43 år och Du påminner så mycket om mig själv. Mitt fokus nu att jag måste resa bort en längre period för att hitta själen för jag är själv en tickande bomb med 1000 falska förhoppningar som alltid slutar galet. Du har nog följt tåget som alla andra tills man vaknar upp och undrar vem man är och då slår depressionen igång. Jag skaffade bra jobb och familj och inget har jag kvar idag då jag glömde mitt egna välmående på vägen som gjorde att jag gick i väggen. Har lidit av depression i hela mitt liv och inte förens i vuxna livet har jag börjat lära mig att hantera alla attacker. Är du ensamstående? Om inte måste du prata med din partner så det inte slutar i separation

    Trådstartaren

    Jag pratar och pratar med min man, men känns inte som att han hör, elr förstår. Det brukar sluta med att rösten i mitt huvud säger att jag ska skärpa till mig och rycka upp mig, att jag inte har rätt att må som jag gör, utan att jag ska bara vara tyst och kämpa på som alla andra… Så jag blir tyst igen…. Till nästa tafatta försök

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.