Gjort något dumt, jag vet

Hej igen Purple Kuvisu

Jag kan nog inte tipsa om fler “åtgärder”. Jag tror ganska benhårt på att du behöver ett personligt ombud för dina kontakter med myndigheter. Det kan jag läsa mig till i dina inlägg. Jag tror även att du får det bättre om du byter kommun i dina psykiatriska kontakter. Du får ta dig till en annan kommun och prata med mottagningen där personligen.

Hör av dig så jag får höra hur du gör/gjorde, glöm inte det.

MVH Blue Fyrujo

Till “Purple Kuvisu”

Hej. Hur är det med dig, du har inte skrivit något på en vecka. Som “Mind kompis” så sviker jag inte dig.

Jag väntar på att du hör av dig så skriv om hur du haft det under veckan som gått.

Med vänliga hälsningar “Blue Fyrujo“

Hej tack för att du är en mind kompis 🙂 Jag har haft väldigt ont i kroppen och varit trött under veckan. Detta är alltid en tuff månad för mig, mörkret, ständiga lågtryck med dålig luft.Jag har inte orkat göra mer än det nödvändigaste. Jag saknar min partner mycket och det gör väldigt ont. Har mycket mardrömmar om hur han lämnar mig och inte bryr om mig. Vi har bestämt att ha en paus för att han bara kan koncentrera sig på jobbet och inte är närvarande när vi ses. Nu har vi inte setts på flera veckor. Känner mig extremt ensam. Har verkligen ingen i min närhet som hör av sig eller vill träffa mig. Ingen familj. Ingen att äta med.Verkar som alla andra har saker för sig och träffar andra på helgerna, utom jag. Jag sitter bara ensam. Hur har du haft det?

Hej igen “Purple Kuvisu”

Jag återkommer till dig senare idag. Har lite trubbel med min dator.

mvh Blue Fyrujo

Hej igen, fast det är sent. Har jag missat nåt när du skriver:

“Jag saknar min partner mycket och det gör väldigt ont. Har mycket mardrömmar om hur han lämnar mig och inte bryr om mig. Vi har bestämt att ha en paus för att han bara kan koncentrera sig på jobbet och inte är närvarande när vi ses.”

Ja, nu är det väldigt mörkt även på dagen. Några minusgrader och 10cm snö skulle göra susen, då blir det ljusare även när det blivit mörkt.

“Känner mig extremt ensam. Har verkligen ingen i min närhet som hör av sig eller vill träffa mig. Ingen familj. Ingen att äta med. Verkar som alla andra har saker för sig och träffar andra på helgerna, utom jag. Jag sitter bara ensam. Hur har du haft det?”

Jag är också helt ensam, utan någon släkt kvar. Min mobil ringer aldrig. Jag har som du inget att göra på helgerna, och bara suttit hemma, till för ett tag sedan.

En på min mottagning sa: Du sitter hemma, tror du att det är någon som helt plötsligt ringer på din dörr och frågar om du vill följa med på något. Du måste visa att du finns. Gå ner på det lokala caféet ungefär samma tid några gånger i veckan. Det är många som träffar likasinnade på så sätt och sitter och diskuterar allt möjligt. Efter det kan man göra en liten promenad och titta in i butiker som verkar intressanta. Ta ett litet steg i taget.

Jag har även börjat renovera ett av mina burspråk, skrapa bort gammal färg, spackla, slipa och måla. Har du inget i din lägenhet/hus som borde göras?

Jag tror att tipset från mottagningen är ett måste för att på sikt må bättre. Jag tror att man måste bli sedd, och det blir man ju inte om man sitter hemma, och ingen kommer att ringa på dörren.

Om man tänker logiskt så blir det ju så. Om man inte visar sig för omgivningen så blir man inte sedd. För mig blev det ett lyft att renovera. Tiden går snabbare och man mår faktiskt bättre även om man så bara slipa och lackar om trösklarna.

Du måste se till att göra något på vardagarna och framförallt på helgerna. Det måste väl finnas någonting som du kan tycka vara roligt/trevligt. Det låter kanske som en “order” från mig men så är det inte.

Trots det helvete som både du och jag har gått igenom så får det inte låta oss knäckas. Att titta bakåt har och gör även jag, men det hjälper inte ett skit. Jag brukar (när jag kommer ihåg) tänka på vad jag läst i en bok: Igår var det inte så bra och jag mådde inte så bra, men idag är det en ny dag med nya möjligheter. Jag ska göra den här dagen så bra jag kan, även om det kanske går lite långsamt.

Jag hoppas att du förstår “andemeningen” med vad jag skrivit till dig ikväll. Hur jävligt vi tycker det än är, så är det bara du och jag som själva kan påverka hur vi “tar det”, inte hur vi “har det”.

Vi har bara ett sätt att ta oss fram, “Uppåt”, “Botten” har vi båda sett nog av, eller hur.

Mvh till min “Mind kompis” Purple Kuvisu

Hej vad roligt att du orkar renovera. Jag bor i hyreshus så det blir inte samma sak. Man betalar ju för att de ska renovera, tyvärr har de dragit ner på nästan all renovering men man betalar fortfarande för det. Det är otroligt trist. Önskar jag hade eget, då kanske lusten skulle vara större att fixa oxå.Jag är ganska  opraktisk med hantverks saker. Jag har gjort det mysigt hemma med ljusstakar, olika sorters mjuk belysning som jag trivs med.Sånt är jag bra på att fixa.Jag har dock väldigt dålig ekonomi så jag har ofta inte råd att köpa allt det jag vill ha.Mitt problem är inte att jag har tid över, det har jag sällan. Jag har alltid någon tid att passa varje vecka. Jag går och handlar i flera affärer för att köpa det som är på extrapris.Har inte råd med mat till ord pris. För min del handlar det om att jag inte har någon ork för så mkt mer.. sen  har jag smärtor i kroppen. Det kan kännas övermäktigt att bara klä på sig, ta på skor osv.Jag gör ofta saker ändå, tex tränar. Men det är långt i från en stark/normal persons förmåga. Sånt förstår ofta inte de som själva inte har kroppsliga problem. Jag har lite sociala kontakter då jag besöker en verksamhet någon gång per vecka. Men jag har inte fått vänner därifrån.Det krävs att man trivs ihop oxå. Det är svårt att hitta personer som vill umgås regelbundet, som vill ringa osv Jag är alltid den som tar kontakt när jag tycker bra om någon. Har inga större problem med sånt.  Men andra har tydligen  det och då blir det inte en  jämbördig bekantskap.