Hem > Forum > Depression > Gjort något dumt, jag vet

Gjort något dumt, jag vet

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 21 totalt)
20
  • Trådstartaren

    Är så ledsen och känner mig sviken av vården…

    Så i nattens timme så avbokade jag nästa läkar besök och det får bli bolaget imorgon med lite självmedicinering istället🙄  Vet att det inte är någon lösning på sikt men ibland vet man inte hur man ska hantera tankar och känslor…

     

     

    Hej. Jag har också känt mig sviken av vården. Orkar du berätta om hur och varför som du känner dig sviken av din vård/vårdkontakt (?)

    Jag vill gärna ge dig mitt stöd, berätta lite mer. Jag har en del ärenden nu på dagen, och är hemma igen vid 18-tiden. Skriv gärna och berätta om vad som blivit fel med din vård redan nu om du vill, så svarar jag dig ikväll när jag är hemma igen.

    Trådstartaren

    Hej. Jag har också känt mig sviken av vården. Orkar du berätta om hur och varför som du känner dig sviken av din vård/vårdkontakt (?) Jag vill gärna ge dig mitt stöd, berätta lite mer. Jag har en del ärenden nu på dagen, och är hemma igen vid 18-tiden. Skriv gärna och berätta om vad som blivit fel med din vård redan nu om du vill, så svarar jag dig ikväll när jag är hemma igen.

    Hej,  Lite kort så har jag långvarig problematik  med social ångest o depression, vilket gör det svårt att söka hjälp fast man behöver. Har nu haft en jättebra psykolog under 6 mån som känts trygg och lugn. Så började de prata om överflyttning till annan instans, vilket innebar en panikreaktion från min sida. Att börja om med någon annan när jag väl har fått en bra kontakt… Har dessutom något problem med magen som borde utredas men jag har ej fått beskriva mina symptom, utan bara blivit skickad på provtagming och undersökning… Borde man inte lyssna på symptombeskrivning först kan jag tycka🤔

    Just nu känns det mest jobbigt när ingen lyssnar på en, samtidigt måste jag ju ha någon läkare för att få fortsatt sjukskrivning…  Mycket tankar och oro nu och hopplöshet när man inte vet hur man ska göra. Tack för att du lyssnar, (om du orkar) 😉

    Hej igen.

    Jag känner igen det du beskriver. Av vilken orsak ska du byta psykolog? Om det inte handlar om någon omorganisation eller att din psykolog ska sluta så säg till din psykolog att du inte accepterar att du får någon annan person än den du nu har. Du kan även be din psykolog skriva in det i din journal att du vill behålla nuvarande psykolog pga. av att du mått så bra de senaste 6 månaderna. Det är en rättighet.

    Det finns även ett annat verktyg som du kan använda: Skriv ner det du känner, precis som det du skrivit här ovan och skriv mer om vad ett psykologbyte betyder för dig. Skriv det du känner och hur du mår utan att skämmas. Exempelvis att du inte mår bra av psykologbyten och behöver en fast kontakt över en längre tid samt att dina krav skrivs in i din journal. Du kan skriva 2st A4 papper om du tycker att det behövs. Sen vid nästa psykologbesök så ber du psykologen läsa dina papper högt tillsamman med dig under besöket. 

    Du säger att du har en långvarig problematik och jag utgår från att du har haft en långvarig kontakt med läkare. Om du känner att du har haft dina svårigheter en längre tid så har en psykiatriker möjlighet att hjälpa dig med sjukersättning. 25%, 50%, 75%, 100% som han efter att ha pratat med dig kan skriva till försäkringskasan.

    När det gäller din mage så tror jag att att du måste kontakta din husläkare på din vårdcentral för en undersökning. Han kan sen skriva en remiss till en specialistmottagning för vidare undersökning om han tycker att det behövs.

    Jag förstår din oro och hopplöshetskänsla, inte bara förstår, jag har haft samma problem med psykologbyten, kuratorer etc. och du ska inte behöva berätta om hur du mår och varför. Det ska läkare, kuratorer etc. läsa sig till då det ska stå i din journal.

    En sak till, snälla: Skippa alkoholen. Jag vet att du mår bättre för stunden

    Du får skriva så mycket du vill om du tycker att jag bryr mig om dig, rätta mig om du tycker att jag har fel på någon punkt. Jag lovar att svara så länge som du vill.

    Trådstartaren

    Hej! Kan förtydliga lite. Jag går för närvarande hos vårdcentralen, eller primärvården, och det har fungerat bra vad gäller psykologkontakt där. Dock så bedömer de troligen att jag skall över till psykiatrin som är mer specialiserade. Det kan jag förstå ur deras perspektiv, men hos mig så skapar det stor oro och ångest då förändringar är jobbiga. När det gäller mage så tycker jag inte att vårdcentralen har skött det riktigt bra, därför har jag nu skickat en egen remiss för att få komma till en ”magavdelning” på sjukhuset. Ja, alkoholen är ingen bra lösning… jag vet, har lyckats ha ett längre uppehåll sen i våras och över sommaren. När terapin rullade på och jag fick stöttning att ägna mig åt ”må bra aktiviteter”.  Men sen rasar allt igen, och då är det en utväg att ta till när inget annat finns. Har inget socialt nätverk förutom familjen. Så man saknar stöd i vardagen. /

    Hej igen och ursäkta att jag svarar lite sent.

    Som du försår så skriver jag till dig från min egen ryggsäck med erfarenheter som jag själv varit med om. Mycket av det du skriver känner jag igen och har själv varit med om. Det är alltså från min egen erfarenhet inom psykiatrin jag vill stötta dig. Om jag ger dig ett råd så är det från mig själv och ”rådet” har fungerat för mig, och du kan ta till dig det som låter bra för dig. Ville bara förklara det, och det förstod du nog i alla fall

    Du har stort förtroende för din psykolog vilket är värt väldigt mycket. Din psykolog vill att du på sikt ska må bra och hen har gjort en bedömning att en psykiatrisk öppenvårdsmottagning är det bästa för dig. Jag tror att det ligger till så att hen känner sina begränsningar som psykolog på en vårdcentral, och vill remittera dig till en psykiatrisk mottagning. Psykologen gör inte den här bedömningen för att jäklas med dig. Tvärtom så vill hen att det är det bästa för dig av flera orsaker. Där får du en egen psykiatriker. Du kommer även att få samtalsstöd baserat på vad du och din psykiatriker kommer överens om. Där finns nog psykologer, kuratorer, Case Managers m.m. och oavsett vilken det blir så får du träffa samma person, precis som nu. Om du skulle känna att den du blev tilldelad inte känns riktigt bra, så har du rätt till att byta. Du kanske helst vill ha en manlig person, eller kvinnlig. Framförallt så ska du försöka tänka att de är till för din skull och målet för dem är att du ska få må bra. De kommer att ge dig ”verktyg” för dina tankar och känslor som du kan använda vid behov.

    När det gäller din mage, så beställ en tid hos din läkare på vårdcentralen för att när ni träffas be denne att skicka en remiss till en kirurgavdelning på ett sjukhus där kan du få den hjälp du behöver och utreder om något skulle vara fel. Jag vet inte vad som är fel på din mage, men lita på att de vet vad de gör, de är ju specialister.

    Jag tror att din psykolog gör det bästa för dig. Jag förstår att det känns jobbigt då du får ångest och oro vid förändringar och nya människor. Jag hoppas att du kan försöka tänka att förändringen är till för din skull. Försök att tänka så. Be din psykolog skriva ett brev om dig och dina behov så slipper du vara nervös över att komma ihåg allt som ni pratat om.

    Finns det någon ”må bra aktivitet” som du kan göra själv, eller om du tänkt på någon hobby som skulle vara roligt att göra. Det kan handla om vadsomhelst.

    Det är inte roligt att vara hemma på vardagarna om man känner att det tar emot att göra något vettigt, man blir ju stressad av att bara tänka på det.

    Vi hörs imorrn

    Trådstartaren

    Tack för svar! Bra att kunna ventilera lite såhär.  Jag har tagit till mig en del av dina råd. Har påbörjat en text om hur jag har upplevt sista tidens behandling och tankar inför framtiden. Beskriver min oro och visar på de framsteg som även läkaren har noterat. Det har varit en positiv utveckling på flera områden, därför tycker jag det är värt att fortsätta med det som fungerat. Täta besök t ex och längre sessioner. Har även tagit tillbaka min avbokning av läkarbesöket. Är dock skeptisk om jag klarar att gå dit… Är rädd att samtalet kommer göra mig besviken och brukar reagera kraftigt på motgångar. Oro  ledsen och uppgivenhet. Planen är i alla fall att ta mig dit. Tankarna på detta fyller mina dygn och utlöser ångestattacker, så det är en jobbig tid. Som jag sa tidigare så kan jag förstå deras perspektiv, men i min roll som patient tar jag mig friheten att vara en aning egoistisk och se till vad som känns bra och tryggt för mig. Ska därför försöka framföra mina önskemål med goda argument. Bara jag lyckas samla mod och styrka att verkligen gå dit. /

    Gokväll. Jo, det hjälper att prata med likasinnade. Jag tror att du i dina tankar redan ”vet” att läkarbesöket slutar negativt och inte slutar till 100% som du vill ha det, så plågar du dig själv innan du ens har varit hos din läkare.

    Om jag skulle känna så kraftig ångest inför läkarbesöket så skulle jag boka om läkarbesöket så att din psykolog är med som stöd. Det går säkerligen att ordna utan problem.

    Jag har varit i samma situation som dig, ständig ångest, sömnproblem, man jagar upp sig för att man tror att allt kommer att bli till det sämre, ingenting är roligt, allt är en plåga med dessa negativa tankar. ”Jag har det så bra nu, varför ska ni förstöra mitt mående”. Jag vet hur dåligt man mår när allt kommer att gå åt skogen.

    Du vill vara en aning egoistisk för att du är övertygad att en förändring kommer att bli till det sämre. Jag tror att din läkare och psykolog har diskuterat hur du förlängningen ska få må bra.

    De vill bara ditt bästa, tro mig på den punkten. Se till att din psykolog följer med dig på läkarbesöket. Om du behöver boka om så att båda har tid samtidigt, så gör det på måndag. det är mitt råd.

    Det är bra att du skriver ner dina tankar och känslor. Du kan även printa ut den här tråden som du startat (tror jag, det måste gå tycker jag) Annar kan du kopiera och klistra in i ett nytt worddokument för att ta med dig till besöket med läkare och psykolog.

    Jag bör kanske berätta lite om mig själv. Jag är runt 60 år och mina psykiska problem uppstod av en händelse när jag var 9 år. Den händelsen har jag burit med mig i alla år. Jag har en svår GAD (har varit överdrivet orolig för allt, dvs. Jag har haft ångest från jag vaknat till att jag ska sova) Jag har ADHD och får den starkaste ADHD medicinen som är licensbaserad. Jag har mobbats när jag var liten och har mobbats som vuxen. Jag har haft svåra depressioner som gjort att jag blivit inlagd på sjukhus m.m. Det blir 52 års erfarenhet på gott och ont.

    För cirka 6-7 år sedan fick jag en ny psykiatriker som ändrade mina mediciner. Redan efter 6 timmar så kände jag någonting, visste inte vad, men det var en slags positiv känsla. Min ångest som förlamar började försvinna. Efter ungefär 3-5 dagar var min ångest borta, min GAD lättade, även min ADHD blev hanterbar. Vad jag vill få fram är att det finns hjälp, för mig tog det lång tid, men hjälpen fanns ändå där. Jag är evigt tacksam för att ha turen att få träffa den psykiatrikern.

    Jag nämner inga mediciner och inte heller vad som fick mig fri från min ångest.

    Jag känner att jag vill dela min erfarenhet till dig för jag känner igen den känsla som du nu bär på.

    Försök att släppa taget över din ovisshet, och bara vara, här och nu så ska du se att det finns positiva överraskningar för dig med. Phuu, det blev mycket idag.

    Vi hörs imorrn eller i övermorgon, det beror på när du skriver nästa gång.

    PS. Unna dig lite av livets goda även fast du inte mår riktigt bra. Hyr en film, köp en påse godis och en chipspåse liggande på magen.

    Trådstartaren

    Hej! Tack för svar!

    Det var fint och lite skrämmande att läsa  om din historia. Låter som en spegel av mitt eget liv…  Mobbning, ångest från tidiga tonår, alltid känt mig utanför, även om jag i perioder genom livet kunnat arbeta och ”låtsas” ha ett normalt liv. De saker och situationer man ej kan hantera har man kunnat undvika eller förtränga ett tag i alla fall. Sedan hamnar man i en svacka när livet kraschar igen. Låter härligt att du hittat hjälp som fungerade för dig. Har genom åren provat olika mediciner, och just nu är det den ständiga oron som plågar mest så jag medicinerar mot den.

    Har faktiskt ordnat så min psykolog skall vara med en stund vid läkarbesöket. Även det var dock ett svårt beslut för mig att fatta. Å ena sidan så har ju hen större insikt i min situation då vi haft tät kontakt, men samtidigt så kan jag tänka att de blir två som gemensamt kan ”köra” över mig och sätta mig i ett svårt underläge. Ja, jag vet att jag inte tänker riktigt rationellt alla gånger, men ett av mina problem är troligen att jag tänker för mycket. Försöker ibland som du skriver att unna mig lite , men jag har svårt då ångesten och skamkänslor gör att man tänket på bestraffning i stället. – jag är inte värd att ha något trevligt… Man har med sig en trasig självbild från unga år som är svår att brottas med stundtals…

    Än en gång, Stort tack för ditt gensvar. Det värmer i ett ensamt liv.

     

    Har faktiskt ordnat så min psykolog skall vara med en stund vid läkarbesöket.

    Vad bra och modigt! Och att du tog tillbaka din avbokning, trots att läkarbesöket skrämmer. Önskar dig lycka till.

    Hej igen. När jag snabbläser ditt senaste inlägg så fastnar jag för att du får skamkänslor för att unna dig lite, mobbning, ångest, social fobi m.m. Du ska inte behöva känna så alls. Jag känner ett stort medlidande för att du känner så. Jag reagerar stark över att du får skamkänslor för att har blivit mobbad, känt dig utanför och att du upplever att du inte är värd att få ha trevligt. Jag blir inte upprörd  på dig, utan för att du inte tycker att du är värd någonting. Det kommer en dag då du kan kasta dina skamkänslor i sopkorgen. Var så säker.

    Jag lider med dig ska du veta. Jag vill hjälpa dig med så många tips jag kan. Ett nytt tips är att om du förflyttas till en psykiatrisk mottagning så se till att din psykolog är med då du träffar din Psykiatriker vid ditt första besök. Jag säger av erfarenhet att vårdcentralen gör rätt, de vill ditt bästa och känner sina begränsningar då de inte är specialister inom psykiatrin, för att hjälpa dig, inte bara just nu, även för framtiden, tro mig på den punkten. Jag förstår även att du är orolig inför nya möten. Det är därför du ska skriva ner allt du känner just nu, eller från förr tills idag. Det kommer att gå bra.

    Du frågade om mina mediciner. Jag har tagit mediciner till och från, jag har provat i stort sätt allt, vid ett läkarbesök sa min psykiatriker, Ja, jag vet inte hur vi ska göra, kanske ska vi även prova P-piller… (Läkaren skojade med mig och det lät ganska roligt när han sa det, jag är alltså en man)

    Du pratar ju med mig, är inte det ett framsteg så säg. Andra kan läsa vad vi skriver och kanske själva blir hjälpta av det.

    Vi hörs

    Hej igen.

    Det var några dagar sen vi hördes av. Jag undrar hur du mår och om du träffat de på vårdcentralen än (?)

    Ett tips. Om du bor i en större stad så har den säkert bok antkvariat eller”Loppissaffärer”. Det finns många böcker som handlar om psykologi. Det finns böcker som handlar om ”diagnoser” och som är skrivna just för oss, ingen svårt psykiatrispråk. Det finns även böcker som riktar in sig på speciella ämnen och ibland känner man igen sig mycket väl. Kom ihåg att du inte är ensam, vi är många med psykiska problem.

    Det är fortrarande ”skamligt” att ha psykiska problem trots att nog alla människor har/haft problem. Sen min ångest försvann så är jag öppen med mina psykiatriska åkommor. Om någon backar och slutar höra av sig (beroende på att de inte vet hur de ska bete sig, eller för att inte acceptera mig som jag är) så är det deras eget problem, inte mitt.

    Jag ska ge dig tips på några böcker som handlar om psykologi: ”Lita på Andra – Vågar vi det?” – Om förtroende människor emellan (Ira J. Tanner), Alla böcker av ”Nisse Simonsson”, ”Sluta Grubbla Börja LevaUpptäcka och acceptera negativa tankar, undvika att fastna i dem (Steven C. Hayes), ”Fyra grundstenar till ett bättre liv” – Din guide till personlig frihet (Don Miguel Ruiz), ”Att må dåligt är en bra börjanEn  bok om den obegränsade människan (Bengt Stern), ”Konsten att vara snäll” (Stefan Einhorn), ”Hantera din stress” – 10-stegs proram för dig som vill sätta stopp för stressen i tid (Giorgio Grossi).

    Det här var några självhjälpsböcker att leta efter. I första hand kan du försöka hitta böckerna skrivna av ” Nisse Simonsson”. De är alla lättlästa, roliga och tänkvärda.

    Hoppas att vi hörs imorrn

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 21 totalt)
20

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.