Hem > Forum > Depression > Från lycklig till att nå botten.

Från lycklig till att nå botten.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag skrev här i början av året, när jag mådde skit både fysiskt och psykiskt. Psykiskt så var det panik och ångestattacker ofta, en kväll var nära bristpunkten packade mig en väska och skrev ett brev.
    Men på något sätt överlevde jag natten och vaknade morgonen efter för det fanns något som höll mig kvar.

    Fysiskt så var jag sjuk och är kroniskt sjuk, magsmärtor som jag i senare tid fick reda på att jag borde ringt efter hjälp.. Ett par dåliga värden dels järnvärde som gjorde mig trött, slö och yrsel. Blev fast hemma. Fick reda på att jag hade IBD en kronisk tarmsjukdom… Då jag var så dumdristig och väntade så länge, så gick det så långt och när läkaren undersökte hela tarmen på mig så beslöts det i akut skede att lägga in mig på sjukhuset.

    Jag hade packat en väska för det eftersom jag visste innerst inne vart det skulle sluta..

    På sjukhuset var jag själv utan några besök av familj eller någon i 4v, innan jag fick åka hem och fortsätta långa resan till återhämtning.

    Jag undrade hur jag kunde klarat mig där i en månad utan att bli påverkad psykiskt såpass att jag inte kunnat hållit det för mig själv.. En dag så kände jag mig hopplös men gjorde allt för att dölja det och hålla tårar tillbaka.

    Efter hemkomsten i juli så har jag varit glad för varje dag och inte tagit alla dagar för givet och gjort det som gör mig glad. Visst vissa dagar har skitit sig, men inte alls som förut. Jag har verkligen känt mig otroligt bra trots mina fortsatta sjukhusbesök för att få medicin var åttonde vecka.

    Jag har till och med undrat när det skulle brista och idag var den dagen, jag kände att jag var lite sne och lättirriterad skulle göra en sak och blev triggad av något och hjärnan bara ”vill” släppa ut ilskan och frustrationen som finns där. Sagt och gjort tappade jag humöret och efteråt blir jag så jäkla mer arg på mig själv och river mig själv hårt, slår ner mig i en stol och får en ångestattack, från att ha varit på topp till nästintill botten på några timmar. Tankarna gick direkt till att jag orkar inte med en till sån här vända, varför ska man behöva må så här dåligt alla problem som man måste lösa, och alla svårigheter som man ska ta sig igenom.

    Jag kan bara vara tacksam att jag har hund och den fick mig på en lite bättre sida men jag känner hur det ligger där nära mig och kommer när som helst att brista igen. Förtvivlad, arg och ledsen med ingen ork till att få allt rätt igen, den långa resan tar aldrig slut men min ork och lust gör det.

    jag är i samma ställe. Vet inte varför men hittade denna sidan idag och kände för att skriva av mig. Sedan hittar jag alla som går igenom samma sak.

    Tyck aldrig illa om dig själv, om det inte räcker så försök för hunden. Jag har en katt, en ragdoll som heter Freja. Hon har räddat mitt liv flera gånger genom att bara sitta där. Och jama. Det räcker ibland för mig.

    Förstår att det inte är samma för alla, vi alla är unika. Men vem du än är, vart du än är. Jag hoppas att du kan se någon som helst lycka som hunden din ger dig. Det är inte lätt, Jag förstår det, är på samma spår just denna kväll.

    Vet inte vad det är som drar mig till att skriva detta. Jag hoppas bara att det ger dig den lilla extra pushen att orka dig igenom just nu. Och ta morgondagen med nya tag. Allt går i en bergochdal bana, men det betyder att det kommer gå uppåt, eller hur?

     

    Önskar dig lycka och kärlek, du anonyma jävel <3

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.