Från deprimerad till välmående

Hej 🙂

Har frågor till dig som varit deprimerad/ordentligt nere under en längre tid och tagit dig tillbaka till välmående igen:

1. Hur insåg du att du var så deppig att du misstänkte depression? (Eftersom man alltid får höra att livet går upp och ner och att orkeslöshet osv är helt naturligt)

2. Vad var det första steget till hjälp?

3. Vad har hjälpt dig mest? T.ex träning, medicin, annat.

4. När du blev “frisk” från depressionen, hur blev ditt generella mående då? Hade du t.ex lättare till skratt, mer energi på jobbet, mer kontakt med vänner, optimistisk inställning o.s.v?

[Pink Goduro]

Litet sidospår, kanske helt orelaterat och ber om ursäkt om det inte uppskattas:

Tror inte jag var deprimerad just då (2017), men mådde dåligt i mitt dåvarande förhållande då jag tyckte att min sambo betedde sig som en skit utan anledning (ignorerade mig osv). Jag köpte en häst (min högsta dröm var att ha egen häst). Då kunde sambon sitta hemma hur mycket han ville och ignorera mig, för jag var ändå ute i stallet och gav all min tid och kärlek till hästen istället.

…sen efter ett halvår bröt jag knät på jobbet vilket ledde till att jag fick lämna bort hästen till en fodervärd, och när jag fick ta bort gips/ortos och allt vad det var så kom hästen tillbaka skadad (efter 3 månader borta). Därefter följde 6 månader av veterinärbesök och exakt ett år efter jag köpte min häst fick jag ta bort honom. Sedan dess har mitt liv gått utför. Jag har nyligen öppnat upp för mamma om hur jag mår, grät i telefonen för henne. Nu har jag hittat tillbaka till det här forumet ikväll för att min nuvarande kille “inte tycker att jag mår så dåligt, att jag bara inte är på toppen just nu”. Blev så arg och ledsen att han ska underminera mina känslor. Tror jag ska kontakta en vårdcentral.

Men svaret på fråga 3, var att jag köpte en häst. (Jag kämpar väldigt mycket med min självbild och hetsäter, vilket gör att hästar är bra för då hamnar inte fokus på mig/hur jag ser ut).

Vilken prövning! Förstår om du var/är riktigt nere på grund av det du varit med om. Tror att personer som inte mått dåligt på en “allvarlig” nivå kan ha svårt att förstå personer med deprission. De tycker att det är lätt och enkelt att tänka att den tunga känslan kommer att försvinna snart.

Det är ett bra tips, att lägga fokus på annat/någon annan som ger energi.

[Pink Hufehe]

Purple Myjyla skrev:

Hej 🙂 Har frågor till dig som varit deprimerad/ordentligt nere under en längre tid och tagit dig tillbaka till välmående igen: 1. Hur insåg du att du var så deppig att du misstänkte depression? (Eftersom man alltid får höra att livet går upp och ner och att orkeslöshet osv är helt naturligt) 2. Vad var det första steget till hjälp? 3. Vad har hjälpt dig mest? T.ex träning, medicin, annat. 4. När du blev ”frisk” från depressionen, hur blev ditt generella mående då? Hade du t.ex lättare till skratt, mer energi på jobbet, mer kontakt med vänner, optimistisk inställning o.s.v?

vad intressant jag ska svara på detta, mest för min egen skull för jag tycker sån här forskning är intressant.

1: jag insåg det för att allt omkring mig var bra. Allt. Fanns inget att klaga på .och ändå var jag så deprimerad( hjärnan kändes bokstavligt talat tung)att jag gjorde ett självmordsförsök.

2: första steget till hjälp var självmordsplaner som jag råkade uttrycka när jag hade kontakt med psykiatrin vilket resulterade i inläggning på psyket.

3:det som hjälpte mig mest var samtal,  och att bli bemött med respekt och empati från psykpersonal som fick mig att känna att jag var värd nånting.

4: när jag blev ”frisk” blev mitt generella mående … en känsla av stolthet, massa energi, hela min utstrålning förändrades till det bättre .