Förvirrad

Jag har mått dåligt sen jag var sex år gammal, och jag är 16 nu. Jag vet inte vad som är felet på mig, jag har precis allt en familj, pojkvän och vänner. Men jag har ändå prognosen svår deprission och svår ångest. Jag har skurit mig i några år och har fult med ärr överallt. Jag har även ätstörningar och sov problem. Jag har träffat en psykolog i ett år nu och jag tar tabletter men det hjälper inte så mycket, jag mår fortfarande ur dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra, mina vänner tycker att jag är så snäll medans dem som inte känner mig mobbar mig för att jag är annorlunda.

Jag har haft en ganska dramatisk barndom men inte lika mycket som min pojkvän. Det är också ett av problemen jag vet att det finns människor som mår mycket sämre än mig, så det känns som om jag inte har rätten att vara deprimerad. Jag är trött av att bli mobbad för den jag är, alla snea blickar viskandet bakom min rygg. Jag får inte ens säga vad jag tycker utan att bli utskrattad. Men jag kanske förtjänar det…

Att personer mår sämre än dig är bara relativt, hur du uppfattar och känner dig gentemot din egen livssituation är endast upp till dig! Jag förstår hur det kan vara att känna att inte må “tillräckligt” dåligt. Det viktigaste är vad som kan få dig att må bättre och att du tänker på hur du själv mår. Jämför mig själv alldeles för mycket med andra, det blir bara skadligt i längden. Känn aldrig att du ska behöva hålla emot och inte må dåligt. Bara du vet hur du mår, ta hand om dig <3