Förstört allt

Är sedan 2 år tillbaka svårt deprimerad. Äter 3 olika läkemedel mot detta, måste ta sömntabletter för att kunna somna.

Har sambo och två barn. Känns som om jag förstört allt. Sambon o jag pratar enbart om sådant som behöver pratas om. Han rör mig inte längre. Upplever som om han tittar nedvärderande på mig..  frågar aldrig hur jag mår, när jag frågade honom varför så fick jag till svar att han observerar då han inte vill höra gnällande.

Är hela tiden irriterad på barnen. Känner mig som världens sämsta mamma. Upplever att de skulle ha de så mycket bättre utan mig. Har gjort suicidförsök 2 gånger tidigare.

Går på samtal inom psykiatrin men vågar ej ta upp tankarna på suicid då jag vet att de kommer skriva LPT.

Allt blev förstört när jag blev sjuk. Allt är mitt fel. Om jag blir inlagd igen så kommer jag förlora allt.

[Indigo Jyrute]

Det låter som att du har det väldigt jobbigt och inget vidare stöd från din sambo. Du har ju inte valt att bli sjuk så du har ju inte förstört nåt.  Jag har också två barn och kan känna igen mig i tankegången att de skulle ha det bättre utan mig men jag tror egentligen på det. När jag hört efterlevande tala om det så tror jag ännu mindre på det. Jag tror barnen mår bäst av att man själv mår bättre. Låter ju simpelt och jag vet att det verkligen är det.

Förstår att du är rädd att ta upp de tankarna men allt är ju bättre än att du begår självmord. Tror du nån vård hjälper?