Hem > Forum > Depression > Förlorad och uppgiven.

Förlorad och uppgiven.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Avatar

    Hej

    Måste få skriva av mig om mitt välmående för att få en liten boost att kriga vidare. Har varit fången av psykisk ohälsa sedan jag var 16 år är snart 39.

    Orkar inte skriva för lång text då blir det bara en röra.

    Allt började med att jag rökte “hasch” som 16 åring mot min vilja egentligen, gjorde det mest för att joina kompisarna för att vara tuff. Det hela slutade i katastrof och jag fick både dödsångest och panikattacker. Kommer inte ihåg så mycket av kvällen men jag lyckades somna. Dagen efter när jag vaknade kände jag igen mig själv och tänkte aldrig mer, never! Pratade med mina polare som sa att jag var helt borta och man kände en skam liksom. Jag hade precis börjat första ring och var nervös inför det. Efter ca en vecka var jag på väg till en kompis på kvällen hände något igen, det small till och jag kände precis samma känsla som kvällen jag hade rökt. Jag fick grov panikångest och allt det där igen utan förvarning. Försökte dölja det för mina föräldrar men var tvungen att lägga upp alla korten på bordet till slut. Jag fick åka in akut till Maria ungdom som konstaterade att jag hade fått ångest och depression. Jag var helt övertygad om att jag hade psykos. Sak samma detta var 1997 och jag har levt ett liv på halvfart och krigat mig fram. Har ätit cipramil och citalopram för att läkarna sa att jag behöver det. Har testat att trappa ner men jag fixade inte det. Allt rullade på någorlunda tills min pappa plötsligt gick bort 2007, det tog fruktansvärd hårt på mig men jag ställde mig upp. Åren gick och det var mycket festande på helger med vänner osv.

    Nu kommer vi till anledningen att jag skriver. Året är 2017 och jag går in i väggen eller rättare sagt Mike Tyson knockar mig så jag inte reser mig upp. Har varit inne på både psykakuten, gjort hjärnröntgen mm. Var helt övertygad att jag hade någon fysisk sjukdom, men det hade jag tydligen inte. Varje dag är ett rent helvete och har bytt SSRI till SNRI. Får höra att det vänder snart men det gör det aldrig. Håller på att utreda mig för adhd/add men vad spelar det för roll? Just det hade superlåga testosteronvärden som jag nu får injektioner för.

    Snälla hjälp mig 😞

    Avatar

    Mitt råd?

    Skriv mer. Skriv varje dag. Så mycket du orkar, ett ord eller en sida eller 10. Skriv om det som är jobbigast. Känslorna som du har. Försök formulera det så bra du kan. Formulera om och om igen. Det viktiga är att du skapar en rutin av att skriva om allting. Du kommer att tycka det är jobbigt, men det är normalt. Men det kommer lindra smärtan något. Det kommer kännas lite bättre och du kommer må lite bättre både fysiskt och mentalt.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.