Hem > Forum > Depression > Förlåt jag störde..
Förlåt jag störde..
-
Blue Bujivy Trådstartaren
Jag överlevde igår tyvärr
Jag for idag till en kompis för att komma ut o byta miljö trotts jag bara sover. Va tvungen o bryta mönstret för orka
Oftast mellan 13-16 ha jag svårast att va vaken
En dalig dag räcker det gå från soffan till toan en bra dag är städ o matlagning jobbigtAvregistrerad användareJag förstår. Vad fint att höra att du kunde träffa din kompis idag trots allt. <3
Kan du planera din tid så att du gör lite av det varje dag, som får dig att må som bäst fysiskt och psykiskt? Alltså sådant som får dig att orka leva en dag till? Och att göra detta på de tider på dagen då du brukar vara som piggast?
Alltså att du istället för att spara allt det som ger dig guldkant på tillvaron till de bra dagarna, så sprider du ut det över hela veckan och gör en liten dos av det varje dag. Jag tänker att det är lätt att du annars tar ut dig på de bra dagarna. Plus att det ökar din känsla av fångenskap, kontrollförlust och förtvivlan att vänta på bra dagar som du inte vet när de kommer. Om du vill göra någon utflykt eller annan större aktivitet någon dag så kan du istället planera in en vilodag dagen innan och efter tex. Och så avsätter du den tid på dan som du är som tröttast varje dag typ 13-16 till vila.
Samma sak tänker jag gäller med aktiviteter som inte är så roliga men som måste göras. Hushåll med energin även där om du kan, genom att sprida ut göromålen över veckan. Delegera om möjligt bort så mycket av det du inte vill göra och som tar energi från dig till andra.
Om du du trots detta eller av andra orsaker hamnar i stunder då du ser döden som enda alternativ, så ska du inte vara ensam de stunderna. Om du inte kan ha någon hos dig då, så ska du ringa 112 och be att få en ambulans till psykiatrin eller få prata med jourhavande präst.
Kram!
Blue Bujivy TrådstartarenTack för du svarade. Jag försöker sprida ut det men ibland gå de inte. Måste lära känna bättre hur mycket jag klarar utan att ta ut mig för mycket. Har inte lärt mig det än
Ni ha rätt i att jag egentligen inte vill dö jag har aldrig kämpat såhär mycket nångång men jag ser det som enda utvägen. Jag har aldrig varit såhär farlig för mig själv nångång. Men jag klarar mig
Vill inte åka in. Prata med psyk o de kunde inte ge medicin pga hjärtatKram
Avregistrerad användareHej fina! Vad glad jag blir att höra ifrån dig. Att du inte gjort någonting förhastat utan finns kvar bland oss.<3
Förstår att det kan ta tid att hitta din egen unika balans, där du varken tar ut dig eller undviker det som får dig att må bra mer än du behöver. Får känslan av att situationen med sjukdomen ännu är mycket ny för dig.
Du kommer troligen fortsätta att ha bra och dåliga dagar även sedan din nya tillvaro blivit mer av en vardag. Men när du väl hittat din unika balans så kanske dipparna inte blir lika djupa?
Du är en riktig kämpe, även om självmord inte är resultat av svaghet utan psykiatriska olycksfall. Bra att du tog kontakt med psyk, ta alltid kontakt med vården eller 112 om du känner att du är på väg att göra slut på livet, även om det inte finns någon medicin som du kan få just då, så kan någon i alla fall “hålla dig i handen” en stund, genom stormen. De finns för dig, vet du.
Stor kram.
Blue Bujivy TrådstartarenJo situationen med sjukdomen är ny. Jag har inte accepterat den o det är inte så enkelt då jag inte vet problemet än nu gissar bara folk medans jag känner den. Nu hoppas jag bara på att de inte är den sjukdom de tror de är
Ikväll gråter jag i min ensamhet o skakar av ångest o vet varken ut el in
Jo jag vet jag ska ringa 112 om det behövs men e så rädd att bli inlåst flera v el mån som förut. Så mår hellre dåligt i min ensamhet o hoppas på att jag inget gör.
Tack för du lyssnar på en som ja
Kram
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.