Hej!
Mitt första inlägg på denna sida, jag har varit deprimerad i ca 3 månader nu, börjat träffa en terapeut och ska snart träffa en läkare. Jag ska försök hålla mig relativt kortfattad. Det jag märker är att ju längre det går desto mer blir jag sämre och sämre samt missar fler och fler tillfällen vilket i sig gör att jag blir sämre och sämre, om det låter logiskt alls?
för att förklara, sen jag blev deprimerad har jag slutat gymma, jag hade gymmat ordentligt i ett halvår och lagt på mig vikt ( bra hälsosam vikt ) men nu sen jag blev deprimerad har jag tappat allt det pga grova aptitproblem.
Under dessa månader så har jag vid flera tillfällen fått inbjudningar till olika event eller blivit uppringd av en gammal vän som vill ses. Detta gör mig ytterligare deprimerad känns det som. Jag blir bara mer frustrerad över att jag inte mår som jaggjorde innan depressionen slog ut. Istället för att känna glädje över dvs händelser känner jag bara ännu mer ånger, skam och hopplöshet. Är det normalt? Eller tyder det på att jag är helt på botten?
T.ex så skrev en nära barndomsvän idag och frågade om jag ville på middag för att fira hans kusin om någon dag, ett roligt event egentligen men jag blir genast arg och ångestfylld då jag inte mår bra och jag vet hur jag hade mått och betett mig om
jag inte vore deprimerad…
det blir som en ond cykel eller en fjärilseffekt då det ständigt dyker upp saker som påminner mig om att jag inte är mig själv…
ursäkta långt inlägg men mår verkligen inte bra och svårt att få ner alla tankar utan att dra ut på det
Mvh
