ett ständigt mörker

[Blue Dicifa]

Allt känns så mörkt och hoppslöst, mina känslor äter upp mig inifrån, jag känner mig fast. Jag försöker motivera mig mot en framtid genom att göra planer, köpa kläder inför osv. Men oavsett hur mycket jag försöker så kryper sig tankarna på mig, tankar om att avsluta allt. Jag kan dock inte avsluta mitt liv eftersom att det skulle traumatisera mina närstående, men ändå kan jag inte motstå tanken om hur skönt det skulle vara att dö. Det känns som att jag befinner mig i en grumlig zon i mitt liv, där all min energi tar slut på nolltid, där jag inte orkar göra nått för det finns ingen motivation. Vet inte vad jag ska ta mig till.

Hej!

Tråkigt att du känner så inför din situation. Jag kan verkligen relatera till det du skriver om bristen på motivation och energi. Däremot vet jag också att tankarna kan gå i vågor och att det, trots alla känslor av hopplöshet finns ljus och vägar till ett bättre mående.

Känner du att du kan prata med närstående, vänner och familj om hur du känner?

Önskar dig lycka, välmående och att du får den hjälp du känner att du behöver.