Hem > Forum > Depression > ECT

ECT

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 17 totalt)
16
  • Avatar

    Hej – på måndag kommer min läkare ringa o prata med mig om ECT. Jag är vettskrämd över det. Är ensam o sjukskriven sedan 4 år tillbaka med depression o en period med hypomani. Vännerna har vänt mig ryggen. Vad skall det hjälpa med ECT. problemen är kvar. Dom utlösande faktorer är ju kvar.

    Avatar

    Hej,

    Jag hör din oro i det du skriver.

    Lyssna in vad läkaren säger på måndag. Hör vad läkaren säger som kommer att hjälpa dig med ett bättre mående med ECT. Be om förtydligande om det är något du inte förstår. Fråga därefter läkaren hur ECT kommer att hjälpa dig med  dina problem och vilka effekter som ECT kan tänkas göra för dig och ditt mående. Fråga läkaren om det finns alternativa metoder? Utifrån läkarens svar hoppas jag att du känner mindre oro.
    Tro på dig själv. Kram

    Avatar
    Trådstartaren

    Åh tack för ditt empatiska svar. Jag vill anteckna ditt svar så jag kan fråga läkaren.
    Det svåraste är den stärka ångest som jag känner varje dag från morgon till kväll. Innan mitt ”kollaps” hade jag ingen aning att vad ångest är! Psykiatern rekommenderar ocascand men det är ju risk för beroende o det ger mig ännu mera ångest. Har du någon erfarenhet med stärk ångest?
    Så tacksam för dina ord angående ETC

    KRAM

    Avatar

    Jag har ingen personlig upplevelse av ångest men har erfarenhet på annat vis. I det du skriver låter det som att du har stark ångest från morgon – kväll. Måste vara fruktansvärt för dig. Du beskriver också en ökad oro för olika behandlingsmetoder.

    Fundera på hur en dag ser ut för dig?

    Hur ser dina rutiner gällande kost/ sömn /aktivitet ut? Har du en detaljerad plan för dagen när du vaknar och som du följer?

    Fundera också på om det finns någon konstruktiv aktivitet som du ( för stunden) känner ett mindre ångestpåslag? Kan du isåfall göra mer av den aktiviteten?
    Kram på dig.

    Avatar
    Trådstartaren

    Hej igen

    Tack för ditt svar o engagemang.

    Jag försöker aktivera mig fysiskt, det lindrar för stunden.
    Jag sover bra tackvara antidepressiva på kvällen som har effekten att jag bliver väldigt trött.
    Kosten klarar jag.
    Det är svårt att vara med ångesten då den är så stark o bara brinner i kroppen. Omgivningen kan inte riktigt se den.
    Jag skulle kunna ha ännu bättre struktur på min dag som du nämner. Jag skulle äntligen behöva vara i ett sammanhang med andra människor. Min ensamhet har blivit för stor. Tankar om att sluta mitt liv kommer då o då men jag har en plikt jämnt emot mina barn på 13 o 17.
    Kram

    ps är det okay att vi bara skriver om min situation eller vill du också berätta? Jag är ny i detta forum o känner inte till kutymen.

    Avatar

    Så bra att du har hittat viss ångestlindring med fysisk aktivitet och att friskfaktorer som sömn och kost fungerar. Bra jobbat! Gott att höra att du har två barn i ditt liv och som behöver dig.

    Du skriver om din ensamhet och en önskan att få vara i ett socialt sammanhang. Har du några tankar på vad nästa steg kan vara för att det ska bli verklighet. Kram

     

    Avatar
    Trådstartaren

    Godmorgon. Läkaren ringde i går o föreslog ECT men jag är vettskrämd för dom behandlingar. Jag har redan stärk ångest o tanken om elektrochok känns som en omöjlighet. Jag skulle behöva någon som i såfall höll min hand. Jag har målat mig själv in i ett hörn, mitt mående bliver sämre o sämre, jag har förlorad vännerna  o jag är jätte rädd.

    Avatar

    Hej,
    Ja, rädsla är en känsla som är fruktansvärt att känna. Att vara ensam i känslan skapar såklart ännu mer oro och stark ångest.

    Upplever du att du fick svar av läkaren på fördelar och nackdelar med behandlingen?
    kram

     

    Avatar
    Trådstartaren

    Hej igen

    läkaren tycker att ECT är en bra behandling mot min depression men hon säjer samtidigt att hon ikke har facit i hand. Att det är den snabbaste metod att må lite bättre.

    min ångest tilltager helatiden. Jag håller på att gå isär. Min äldsta son var förbi o jag kan inte säja ett ord till honom då jag har så mycket ångest o skam känslor över hur jag svikar barnen.

    Avatar

    Hej igen,

    Åh, låter som att du har det riktigt tufft just nu.

    Så härligt att höra din son var förbi. Visst var din äldsta 17 år? Jag läser att du upplever ”skamkänslor och ångest över din känsla av att svika barnen.”

    För det första så gör alla föräldrar så gott man kan utifrån bästa förmåga.  Jag tänker också att du INTE har valt att ha stark ångest.

    I mitt yrke arbetar jag med barn och vet att barn och ungdomar är väldigt kloka. Jag är också mamma till en son på 15 och en dotter på 17 år och kan ana din känsla av skuldkänslor.

    Vad tänker du att du skulle vilja säga till dina barn, men som du inte har sagt?

    Kram på dig 💕

    Avatar
    Trådstartaren

    Tack för ditt empatiske svar. Hur kan jagberätta om min starka ångest för mina fina fina barn. Den är som en elefant i rummet.
    kram till dig med

    Avatar

    Hej,

    Jag hör i det jag läser att du älskar dina barn väldigt mycket. Du skriver också tidigare att du har mycket skamkänslor för dina barn. Det är stark känsla som även skapar mer ångest för dig.

    Vad tänker du att du skulle du vilja säga till dina barn? Skriv från hjärtat 💕

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 17 totalt)
16

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.