Det river i själen.

Har mått hyffsat bra i 6 månader och har nu sjunkigt ner i det svarta hålet igen. Känner mig så ensam och ledsen med miljoner känslor som river sönder mig. Kan inte prata med min psyk kontakt för det enda hon gör är att ge mig skuldkänslor för mitt mående och då får jag mer ångest. Surfar dagligen runt och tittar på självmords och självskade sidor. Orkar inte detta längre. Inget av mina strategier funkar just nu. Vad ska man göra när hela kroppen värker? Har inga piller el nått förutom att skada mig själv. Övermäktigt. Tack om någon läst mitt ynkliga inlägg.

 

Tänk inte på vad hon säger, det är absolut inte ditt fel att du mår såhär, min kontakt brukade säga exakt likadant, till slut fick jag säga upp det där. Hoppas inte du överväger att avsluta ditt liv, vet inte hur gammal du är men du har många vänner som bryr sig om dig, du har alltid någon där som bryr sig. Hade jag varit du så hade jag gått till en ny psyk & bett om en annan kontakt där, eller att du öppnar upp dig för nära & kära. Ditt inlägg är absolut inte ynkligt, tycker det är väldigt starkt att du öppnar upp dig här.

Är vuxen. Har inte en enda vän inget socialt nätverk alls. Inga som ringer el kommer på fika. Dålig fysisk och psykisk hälsa. Har en sambo och utflugna barn men ingen har tid. Så ensamt och tyst. Kan ej sova pga för mycket tankar. Overväger självmord? Jo dagligen. Men har inte ens orken för det nu. Ingen kraft kvar i denna slitna kropp och knopp. Tack till dig som svara. Ett litet tröst i mörkret.

Tassar tyst runt här på Mind å läser. Men till och med här käns det ensamt och tyst. Folk kanske sover. Är det bara jag som inte kan sova? Hjärnan kan inte slappna av. Den spinner å spånar. Hatar nätterna. Så jobbigt med alla dumma tankar och känslor. Vad göra? Natti.

Jag kan hålla med dig om att det är tyst här..Försöker svara men sedan brukar det tystna, vet inte vad som händer dem jag gett råd, det är synd. Hoppas du mår bättre idag? Jag försöker undvika skärmar på natten för det försämrar min sömn avsevärt. Därför skriver jag inte då. Sömn är superviktigt för psykiskt välmående. Kan du prata med din sambo om ditt mående? Kan han/hon vara ett stöd?

Tack för svar. Tyvärr så kan jag inte prata med min sambo om psykisk ohälsa. Han säger att sånt inte finns och man bara ljuger. Han blir sur och fryser ut mig om jag säger nått. Fysiskt däremot så har han förståelse för. Finns absolut ingen att prata med om jag inte söker mig till psyk. Men vill inte det. De kan inte hjälpa mig ändå. Lider i tysthet i tystnaden.

Min kille kan oxå vara så men jag ger inte upp. Jag lyssnar på hans problem så jag “kräver” att han ska lyssna på mig med.Har börjat bli bättre nu men det finns fortfarande saker jag inte kan säga utan att han blir tyst. varför tror du psyk inte kan hjälpa dig? Har du inte någon kompis att prata med?

Länge sen jag skrev här men kan konstatera att absolut inget blivit bättre snarare sämre. Ligger å väger på eggen så att säga.