Det räcker nu

Anonym skrev:

Jag tycker inte att det vore en dålig ide att ringa till psykakuten i morgon. Som sagt jag vet inte allt och jag är inte expert. Men så som du berättar låter det ganska akut på många sätt. Kanske kan du få någon kontaktperson därigenom som han pusha på i systemet, när du inte har någon annan. Har du pratat med dem chatten här? De har sälert fler tips till var du kan vända dig, och kanske till hur du ska agera för att bli tagen på allvar. Jag är så hemskt ledsen att livet och människorna har varit så hårda mot dig att du tappat tilliten. Jag är själv i en liknande situation med att vården sviker. Det är skit. Men jag lever ju så det finns väl nån sorts inre drivkraft att ändå finnas kvar, så varför inte. Det kommer bli bättre. Alla säger ju det. Så varför inte… tappade i skallen blir vi alla av sånt här. Kanske ör det just det som är definitionen av ”bli knäpp/galen”? Det är ju stigmatiserats men det är inte konstigt ju, vi är bara sjuka som alla andra, och jobbar på att bli friskare och få hållbara liv

samtidigt som jag borde och ”vill” det så vill jag det inte.  Blir irriterad på allt kan inte kontrollera mina känslor allt känns så otroligt stort..

Anonym skrev:

* God kväll här på MiND Forumet. * Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan. * Så Du har alltså enbart dålig erfarenhet av vården inom Psykiatrin i ditt Län? * Hjälp, Snälla MiND Volontärer eller Moderatorerna kan ni också svara i detta inlägg / tråd här ovanstående… Var rädd om dig och ta hand om dig också… Kram… På återseende…

enbart skit dålig, alltid blivit tillsagd att det som skett eller vad ja känt inte varit ”nog” för att de ska kunna ”hjälpa” mig. De skickar alltid hem mig med en klapp på axel och sen skiter dem it o lämnar över till någon annan som gör likadant osv.

Gjordes ex antal anmälningar till bup fram tills ja nu blivit myndig men har fått ursäkten att de ”slarvats” bort eller att de aldrig gjorts så inte så att jag tror någon skulle bry sig nu